Santiago Calatrava

Pressbild: Turning Torso (2005)
Fotograf: Joakim Lloyd Raboff

Turning Torso: Västra hamnen
Vägbeskrivning:
 Lilla Varvsgatan 14, Malmö
Beställare: HSB Malmö

I solljuset på den spanska medelhavskusten ligger Valencia – en hamnstad välkänd för citrusfrukter, fotboll och arkitektur. Det sistnämnda syftar på såväl romarnas stenmurar som renässansens handelshus och Santiago Calatravas ultramoderna konst- och vetenskapskomplex. Stjärnarkitekten Calatrava växte själv upp i Valencia på 1950-talet och är idag en av branschens mest efterfrågade. Direkt efter studenten 1968 reste den talangfulle sjuttonåringen, som först hade konstnärsdrömmar, till Paris för att bli elev på Ecole des Beaux Arts. Men dessa planer grusades samma år av den våldsamma majrevolten i Frankrike. Tillbaka i hemstaden satsade Calatrava istället på arkitektyrket, men beslutade att fortsätta med konsten parallellt. I själva verket behövde han aldrig välja eftersom arkitekturen förenar konst och ingenjörsvetenskap. Tidig inspiration kom särskilt ifrån arkitekten Le Corbusiers och ingenjören Robert Maillarts modernistiska verk. Calatrava blev småningom antagen vid Arkitekturhögskolan i Valencia, där han 1974 avlade arkitektexamen. Redan året därpå påbörjade han studier vid Tekniska högskolan i Zürich och blev 1979 byggnadsingenjör, vilket gav spanjoren dubbelexamen.   

Santiago Calatrava stannade i Zürich och öppnade 1981 sitt första kontor, efter att ha skrivit en avhandling om tredimensionella strukturer. Till en början gick verksamheten trögt, han ritade bland annat broar och bibliotek som aldrig byggdes. Men ett par år senare knackade stora kunder på dörren, en av dem var Schweiziska statens järnvägar, SBB. Calatrava fick inledningsvis i uppdrag att rita en modern vänthall för tågcentralen i Luzern. Därefter beställde SBB också en ny järnvägsstation i Zürich, Stadelhofen. Redan här framträdde Calatravas skulpturala, bågformade strukturer med drag av arkitekten Eero Saarinens och ingenjören Pier L. Nervis byggnadskonst. Calatravas första realiserade brokoncept var 1984 Bac de Roda i Barcelona. En vägförbindelse i form av vitlysande bågar i stål, betong och granit. 1987 byggdes bron Puente del Alamillo i Sevilla, en annorlunda konstruktion med enbart en pylon och långa stålkablar. Anläggningen liknar ett stränginstrument. Dessa verk inledde den egensinnige arkitektens status som förnyare av byggnadsteknik. Senare har Calatrava samtidigt kritiserats för omotiverat komplexa och dyra projekt.  

Under 1990-talet påbörjades fler prestigefyllda uppdrag för Calatrava, som blivit internationellt omtalad. Bilbaos flygplats hade växtvärk av talrikare resenärer och Calatrava anlitades för ett mångårigt byggprojekt. Resultatet blev 2000 La Paloma (Duvan) som den nya, vingformade terminalen med ändlösa glaspartier kallas. Arkitektens ankomsthall för snabbtåg vid Lyons flygplats 1994 blev, i sig, en resa till framtiden. Ett annat landmärke var 2001 Milwaukee Art Museum som bokstavligen tog konstpubliken under sina vingar. Just vingspann, vågor och valv är återkommande stilelement i Calatravas arkitektur. Det extrema formspråket skänker besökaren rörelse och rumslighet. Till skillnad från andra nyskapande, fast mer stramt eleganta, arkitekter som Gert Wingårdh ritar Calatrava sällan rätlinjigt, ibland saknar hans byggnader också det samspel med landskapet som Wingårdhs dito har. Istället framhåller Calatrava, liksom arkitekten Frank Gehry, släktskapet med skulptur. Skyskrapan Turning Torso i Malmö 2005 är ett konkret exempel. Huskroppen med kuber som vrider sig mot himlen och bärverk i stål är ritad efter ett av Calatravas konstverk.  

Santiago Calatrava 
Hemland: Spanien, född i Valencia 1951 
Utbildning: Arkitekturhögskolan i Valencia & Tekniska högskolan i Zürich 
Kända verk: Konst- och vetenskapsstaden i Valencia, Morgondagens Museum i Rio de Janeiro, Atens olympiska idrottsanläggning, Sondica flygplats kontrolltorn, Teneriffas konserthus Adán Martín
Utmärkelser: IABSE Prize, IStructE Gold Medal, ECCS European Steel Design, Sidney L. Strauss Award
Arkitekturstil: Neo-futurism
Hemsida: Santiago Calatrava