Rafael Wardi

Pressbild: Gul flaska (1968)
Fotograf: Rauno Träskelin © Didrichsen 

Didrichsens konstmuseum: Utställning till 2024-01-28
Vägbeskrivning: Granviksgränden 1, Helsingfors
Digitalt: Didrichsens konstmuseum

Till hösten skiftar Didrichsens konstmuseum i koloristen Rafael Wardis färger. En stor utställning tar med publiken från 1949 och tidigt, figurativt måleri till 2020-talets sena, metaforiska period. Den mångsidige konstnären gick ur tiden 2021, men hans livsverk förblir betydande inom finskt måleri. Det mycket långa konstnärskapet inrymmer, jämte måleri och scenkonst, även högre undervisning och sjukterapi. Utställningen är ett unikt samarbete mellan Didrichsens och konstnärens dotter, fotografen Eva Wardi. Spännvidden i valen av verk framhäver Wardis betydelse över tid och nya, för allmänheten okända bilder ställs ut. Tyngdpunkten ligger på Wardis sista år i ateljén med bilder av abstrakt, symbolisk karaktär. Motiven omfattar såväl djur och växter som vardagsföremål och mytologiska figurer. Museets besökare erfar stilleben som Den gula flaskan (1968) eller David och Goliath (2021). Det starka inslaget av gult i måleriet kan, enligt Wardi, härledas till solljusets betydelse men också till rapsfälten som hans förfäder sådde i Ukraina. Den gåtfulla bildvärlden väcker tankar.

Rafael Wardi (då Waprinsky) föddes 1928 i Helsingfors och växte upp på ön Drumsö. Han var yngst av tre syskon i en judisk släkt där silversmide varit yrkestradition. Föräldrarna, Isak och Riko Lea Waprinsky, arbetade med egen detaljhandel i staden. Vid den här tiden levde finska judar, till skillnad från idag, i viss avskildhet från majoritetsamhället. Men sammanhållningen var stark hos gruppen. Hemmet förenade ortodoxa inslag med kulturell mångfald och flera språk. När Rafael var fem år gick fadern bort efter en olycka och familjens ekonomi försämrades, även barnen måste arbeta. Uppväxtens intryck från människor, stadsvyer och landskap vid kusten blev tidig inspiration. 1945 började Wardi på Konstindustriella centralskolan för att, på släktens inrådan, syssla med smide. Men bildkonsten fångade intresset och året efter inleddes studier vid Finlands konstakademi. Senare var han också elev på Fria konstskolan. Här var utbildningen internationell, särskilt franskt präglad, och modernistisk. Konstnärer som Cézanne, Bonnard och Matisse med flera studerades.

År 1947 visades Wardis konst på den årliga utställningen De unga i Helsingfors. Hans färgsinne och intensitet gjorde bestående intryck hos kritiker. Från början arbetade Wardi framför allt med föreställande konst. Vanliga teman var Helsingfors gatumyller, Finska viken med dess sjöfart samt stilleben. Wardis porträtt har en speciell, antydd stil och barn, som dottern Elisa, var viktiga motiv. I början av 1950-talet trendade abstrakt måleri med namn som Robert Delaunay. Wardi experimenterade några år men återfann det figurativa efter en resa till Italien. Giorgio Morandis poetiska stilleben fick avgörande betydelse. År 1959 for Wardi ner med verk till Parisbiennalen som Finlands representant. Intresset för människor ledde till att han på 1970-talet både undervisade på konsthögskolor och tog fram bildterapi för mentalpatienter. På 1980-talet betraktade han Helsingfors skiftningar genom fönsterrutor i sin tornateljé och målade bildserier. Den prisbelönte Rafael Wardi målade i olja, pastell och akvarell samt gjorde kolteckningar. Han räknas till de moderna finska mästarna.

Rafael Wardi
Hemland: Finland, född i Helsingfors (1928-2021)
Utbildning: Finlands konstakademi och Fria konstskolan
Kända verk: Porträtt av Tarja Halonen, Intryck av Divina Commedia, Två kvinnor
Representerad: Ateneum, Sara Hildén konstmuseum, SMK, Moderna museet m fl 
Utmärkelser: Pro Finlandia-medaljen, Statspriset för bildkonst, Finlands Vita Ros orden
Konststil: Kolorism, impressionism

Michael Armitage

Pressbild: Baikoko vid mynningen av Mwachemafloden (2016)
Fotograf: Ben Westoby © White Cube, London

Ny Carlsberg Glyptotek: Utställning till 2021-10-17
Vägbeskrivning: Dantes Plads 7, Köpenhamn  
Digitalt: Ny Carlsberg Glyptotek

I år visar Glyptoteket den kenyansk-brittiske målaren Michael Armitages konst. Berättelse från en analfabet är Armitages första separatutställning i Norden och museets tredje samarbete med familjen Obels stiftelse kring samtida, internationella konstnärer. Glyptoteket visar ett urval betydande målningar, från tidigt skede fram till idag, samt låter dem föra dialog med museets samlingar. Det senare sker genom att utställningen samtidigt är en installation där Armitages verk samverkar med franska målningar som Berthe Morisots Sjuksköterska (1880) eller Paul Cezannes Badande kvinnor (omkr. 1900). Även antika, mytologiska skulpturer som guden Apollo och kung Juba II av Numidia förekommer i utställningen. Den spänning och korsbefruktning som uppstår är typisk för Armitage. Målaren vistas och arbetar i gränslandet mellan östafrikansk och västeuropeisk kultur. Ett gränsland som han är uppvuxen i, som har präglat honom och som han valde att utforska djupare. Armitages konstnärskap väver samman aktuella händelser med populärkultur, folklore och historiesyn.  

Michael Armitage är uppvuxen i Kenyas huvudstad Nairobi, där han föddes 1984. Hans far var brittisk revisor och hans mor kenyansk företagare med klädaffär. Miljonstaden Nairobi hör till Afrikas ekonomiskt betydande städer och är en kulturell liksom politisk smältdegel. I befolkningen finns ett fyrtiotal etniska grupper och Kenya var till 1963 brittiskt protektorat. Armitage tecknade redan som barn och funderade i tonåren över att bli illustratör. Mötet med frisinnade, kenyanska konstnärer och besök på utställningar fick honom på andra tankar. En livslångt band till afrikansk tradition och bildkonst knöts. Efter millenieskiftet studerade Armitage vid The Slade School of Fine Art (fil. kand. 2007) och Royal Academy Schools (fil. mag. 2010) i London. Armitages genombrott var första separatutställningen på White Cube i London (2015). Sedan dess har hans målningar fortsatt ställas ut för konstpublik världen över. I städer som München (Haus der Kunst), San Fransisco (Berkley Art Museum) och Kapstaden (The Norval Foundation).

Under studieåren i London konfronterades Armitage med förminskande, felaktiga beskrivningar av afrikansk konst – den sågs som primitiv. Det var synsätt han aldrig accepterade och som senare har gett hans målningar en särskild laddning. Armitage utgår alltid från Kenya i sitt arbete, även om hans ateljé finns i London. Landet utgör fonden och dess samhällsliv motivkretsen i hans konstnärskap. Därtill hämtas element från helt andra länder och tidsepoker. En del målningar har klassiskt stoff men kontexten är vår tids politiska och sociala Kenya. Verket #MyDressMyChoice har till exempel drag av Diego Velazquez Rokeby Venus (1647). Armitages konst är influerad av såväl européer som Francisco Goya och Paul Gauguin som av afrikaner som Meek Gichugu och Jak Katarikawe. Bilderna ställer frågor om mänskliga rättigheter i det moderna Kenyas vardag. Konstnären målar sina verk på dukar av lubugo. Det tygliknande, miljövänliga materialet görs för hand av barken från fikonträd enligt ugandisk tradition.  

Curator: Anna Kærsgaard Gregersen, Michael Armitage 

Michael Armitage
Hemland: Kenya, född 1984 i Nairobi, verksam i London 
Utbildning: The Slade School of Fine Art, Royal Academy Schools
Kända verk: Mydas, The Promised Land, Conjestina, The Flaying of Marsyas 
Representerad: MoMA San Fransisco, National Galleries of Scottland, Taipei Fine Arts Museum
Utmärkelser: The Ruth Baumgarte Art Award 
Grundare: Nairobi Contemporary Art Institute 
Konststil: Modernism, symbolism

Farshad Farzankia

Pressbild: Himmelhunden (2020)
Fotograf: Malle Madsen

ARKEN Museum för modern konst: Utställning till 2022-02-27
Vägbeskrivning: Skovvej 100, Ishøj  
Digitalt: ARKEN Museum för modern konst

Med sommaren på ARKEN följer i år Farshad Farzankias slående, symboliska måleri som för första gången visas på museum. Konstmuseet introducerar publiken till tjugotre stora målningar och ett kollage, som alla berättar historier. Utställningen har fått namnet Om jag står, efter den danska poeten Inger Christensens dikt från 1962. Farzankia tolkar dikten som ett budskap om hur varje människa kan resa sig, lämna avtryck och ta plats i världen. Dessa tankar, som också kan läsas som uppmaningar, återkommer hos konstnären som undersöker begrepp som identitet, migration och frihet. Farzankias konstverk är scener ur livets teater där karaktärer rör sig i tid och rum. Måleriet, som inleddes för fem år sedan, är rebelliskt men refererar till persisk historia och västerländsk kultur. Ett kompromisslöst bildspråk som ruckar på gängse föreställningar och utmanar oss. Den självlärde dansk-iraniern, som var en efterfrågad formgivare, har på rekordtid gjort sig ett namn med utställningar i Köpenhamn, Berlin och Los Angeles.    

Farshad Farzankia bor och arbetar i Köpenhamn men kommer ursprungligen från Teheran. Hans familj flydde 1986 ett auktoritärt Iran präglat av politisk-religiös revolution och fullt krig. Det var en utveckling som redan inletts när Farshad föddes, sommaren 1980. Landets nya ledare förkastade tidigare influenser från västerlandet och grundade en teokrati. På hösten samma år ljöd flyglarmet när Irak gick till militärt angrepp. Farsankias föräldrar var bildad medelklass som diskuterade litteratur, musik och film. Modern arbetade som medicinsk sekreterare, fadern var grafisk formgivare på en stor tidning. Faderns arbetsrum var Farshads första erfarenhet av bild och typografi. När fadern några år senare greps på grund av samhällskritik blev situationen ohållbar. Modern, Farshad och hans bror lämnade Iran och bodde ett par år i Turkiet. Därefter kunde de flytta till Danmark och kustorten Gilleleje. I det nya landet blev tonåringen Farshad en sökare som talade danska, såg amerikanska filmer och läste persiska texter. Han utbildade sig senare till grafisk formgivare och var i femton år yrkesverksam i Köpenhamn. 

Farzankias unga konstnärskap var först en fritidssyssla, även om han alltid tecknat. Men när en kollega 2016 ordnade gemensam ateljé frigjordes något större och Farzankia blev målare på heltid. Redan året därpå deltog han i utställningarna News at Last på Andersen’s i Köpenhamn, Soul Mate på Galerie Kornfeld i Berlin samt Art Fair på Richard Heller Gallery i Santa Monica. 2018 visade Andersen’s målarens första separatutställning Bread and Flower. Farzankia arbetar även med installation och skulptur, som i verket Phoenix i samarbete med Jonas Krüger. Konstnären ser kultur och språk som fönster mot nya världar och inspireras av bland andra Jean-Michel Basquiati, Gunnar Ekelöf, Abbas Kiarostami och Asger Jorn. Farzankias levande färgkompositioner är rika på symboler, från hans uppväxttid på 1980-talet fram till idag. Tematiska bilder synliggör perspektiv och spänningar i vårt samhälle, nya sammanhang uppstår. En återkommande figur i Farzankias konst, liksom i Rumis poesi, är fågeln. Flyktens, frihetens och förändringens budbärare.  

Curator: Dorthe Juul Rugaard

Farshad Farzankia
Hemland: Danmark, född 1980 i Iran 
Utbildning: Grafisk design, fil. kand. i Köpenhamn 
Kända verk: Nobody walks alone, Time-Glass #3, Freedom exists, Pieta, Flowers  
Representerad: ARKEN Museum för modern konst, Nya Carlsbergfonden, The Progressive Art Collection, Yusaku Maezawas privata samling  
Konststil: Neo-expressionism, symbolism