“Jag är mest intresserad av berättelser som har en tvetydig moralisk ställning.”
Michael Armitage

Michael Armitage

Pressbild: Baikoko vid mynningen av Mwachemafloden (2016)
Fotograf: Ben Westoby, © White Cube, London

Ny Carlsberg Glyptotek: Utställning till 2021-10-17
Vägbeskrivning: Dantes Plads 7, Köpenhamn  
Digitalt: Ny Carlsberg Glyptotek

I år visar Glyptoteket den kenyansk-brittiske målaren Michael Armitages konst. Berättelse från en analfabet är Armitages första separatutställning i Norden och museets tredje samarbete med familjen Obels stiftelse kring samtida, internationella konstnärer. Glyptoteket visar ett urval betydande målningar, från tidigt skede fram till idag, samt låter dem föra dialog med museets samlingar. Det senare sker genom att utställningen samtidigt är en installation där Armitages verk samverkar med franska målningar som Berthe Morisots Sjuksköterska (1880) eller Paul Cezannes Badande kvinnor (omkr. 1900). Även antika, mytologiska skulpturer som guden Apollo och kung Juba II av Numidia förekommer i utställningen. Den spänning och korsbefruktning som uppstår är typisk för Armitage. Målaren vistas och arbetar i gränslandet mellan östafrikansk och västeuropeisk kultur. Ett gränsland som han är uppvuxen i, som har präglat honom och som han valde att utforska djupare. Armitages konstnärskap väver samman aktuella händelser med populärkultur, folklore och historiesyn.  

Michael Armitage är uppvuxen i Kenyas huvudstad Nairobi, där han föddes 1984. Hans far var brittisk revisor och hans mor kenyansk företagare med klädaffär. Miljonstaden Nairobi hör till Afrikas ekonomiskt betydande städer och är en kulturell liksom politisk smältdegel. I befolkningen finns ett fyrtiotal etniska grupper och Kenya var till 1963 brittiskt protektorat. Armitage tecknade redan som barn och funderade i tonåren över att bli illustratör. Mötet med frisinnade, kenyanska konstnärer och besök på utställningar fick honom på andra tankar. En livslångt band till afrikansk tradition och bildkonst knöts. Efter millenieskiftet studerade Armitage vid The Slade School of Fine Art (fil. kand. 2007) och Royal Academy Schools (fil. mag. 2010) i London. Armitages genombrott var första separatutställningen på White Cube i London (2015). Sedan dess har hans målningar fortsatt ställas ut för konstpublik världen över. I städer som München (Haus der Kunst), San Fransisco (Berkley Art Museum) och Kapstaden (The Norval Foundation).

Under studieåren i London konfronterades Armitage med förminskande, felaktiga beskrivningar av afrikansk konst – den sågs som primitiv. Det var synsätt han aldrig accepterade och som senare har gett hans målningar en särskild laddning. Armitage utgår alltid från Kenya i sitt arbete, även om hans ateljé finns i London. Landet utgör fonden och dess samhällsliv motivkretsen i hans konstnärskap. Därtill hämtas element från helt andra länder och tidsepoker. En del målningar har klassiskt stoff men kontexten är vår tids politiska och sociala Kenya. Verket #MyDressMyChoice har till exempel drag av Diego Velazquez Rokeby Venus (1647). Armitages konst är influerad av såväl européer som Francisco Goya och Paul Gauguin som av afrikaner som Meek Gichugu och Jak Katarikawe. Bilderna ställer frågor om mänskliga rättigheter i det moderna Kenyas vardag. Konstnären målar sina verk på dukar av lubugo. Det tygliknande, miljövänliga materialet görs för hand av barken från fikonträd enligt ugandisk tradition.  

Curator: Anna Kærsgaard Gregersen, Michael Armitage 

Michael Armitage
Hemland: Kenya, född 1984 i Nairobi, verksam i London 
Utbildning: The Slade School of Fine Art, Royal Academy Schools
Kända verk: Mydas, The Promised Land, Conjestina, The Flaying of Marsyas 
Representerad: MoMA San Fransisco, National Galleries of Scottland, Taipei Fine Arts Museum
Utmärkelser: The Ruth Baumgarte Art Award 
Grundare: Nairobi Contemporary Art Institute 
Konststil: Modernism, symbolism

“Konsten är sin egen, så du kan alltid placera dig själv i verket och få huvudrollen.”Farshad Farzankia

Farshad Farzankia

Pressbild: Himmelhunden (2020)
Fotograf: Malle Madsen

ARKEN Museum för modern konst: Utställning till 2022-02-27
Vägbeskrivning: Skovvej 100, Ishøj  
Digitalt: ARKEN Museum för modern konst

Med sommaren på ARKEN följer i år Farshad Farzankias slående, symboliska måleri som för första gången visas på museum. Konstmuseet introducerar publiken till tjugotre stora målningar och ett kollage, som alla berättar historier. Utställningen har fått namnet Om jag står, efter den danska poeten Inger Christensens dikt från 1962. Farzankia tolkar dikten som ett budskap om hur varje människa kan resa sig, lämna avtryck och ta plats i världen. Dessa tankar, som också kan läsas som uppmaningar, återkommer hos konstnären som undersöker begrepp som identitet, migration och frihet. Farzankias konstverk är scener ur livets teater där karaktärer rör sig i tid och rum. Måleriet, som inleddes för fem år sedan, är rebelliskt men refererar till persisk historia och västerländsk kultur. Ett kompromisslöst bildspråk som ruckar på gängse föreställningar och utmanar oss. Den självlärde dansk-iraniern, som var en efterfrågad formgivare, har på rekordtid gjort sig ett namn med utställningar i Köpenhamn, Berlin och Los Angeles.    

Farshad Farzankia bor och arbetar i Köpenhamn men kommer ursprungligen från Teheran. Hans familj flydde 1986 ett auktoritärt Iran präglat av politisk-religiös revolution och fullt krig. Det var en utveckling som redan inletts när Farshad föddes, sommaren 1980. Landets nya ledare förkastade tidigare influenser från västerlandet och grundade en teokrati. På hösten samma år ljöd flyglarmet när Irak gick till militärt angrepp. Farsankias föräldrar var bildad medelklass som diskuterade litteratur, musik och film. Modern arbetade som medicinsk sekreterare, fadern var grafisk formgivare på en stor tidning. Faderns arbetsrum var Farshads första erfarenhet av bild och typografi. När fadern några år senare greps på grund av samhällskritik blev situationen ohållbar. Modern, Farshad och hans bror lämnade Iran och bodde ett par år i Turkiet. Därefter kunde de flytta till Danmark och kustorten Gilleleje. I det nya landet blev tonåringen Farshad en sökare som talade danska, såg amerikanska filmer och läste persiska texter. Han utbildade sig senare till grafisk formgivare och var i femton år yrkesverksam i Köpenhamn. 

Farzankias unga konstnärskap var först en fritidssyssla, även om han alltid tecknat. Men när en kollega 2016 ordnade gemensam ateljé frigjordes något större och Farzankia blev målare på heltid. Redan året därpå deltog han i utställningarna News at Last på Andersen’s i Köpenhamn, Soul Mate på Galerie Kornfeld i Berlin samt Art Fair på Richard Heller Gallery i Santa Monica. 2018 visade Andersen’s målarens första separatutställning Bread and Flower. Farzankia arbetar även med installation och skulptur, som i verket Phoenix i samarbete med Jonas Krüger. Konstnären ser kultur och språk som fönster mot nya världar och inspireras av bland andra Jean-Michel Basquiati, Gunnar Ekelöf, Abbas Kiarostami och Asger Jorn. Farzankias levande färgkompositioner är rika på symboler, från hans uppväxttid på 1980-talet fram till idag. Tematiska bilder synliggör perspektiv och spänningar i vårt samhälle, nya sammanhang uppstår. En återkommande figur i Farzankias konst, liksom i Rumis poesi, är fågeln. Flyktens, frihetens och förändringens budbärare.  

Curator: Dorthe Juul Rugaard

Farshad Farzankia
Hemland: Danmark, född 1980 i Iran 
Utbildning: Grafisk design, fil. kand. i Köpenhamn 
Kända verk: Nobody walks alone, Time-Glass #3, Freedom exists, Pieta, Flowers  
Representerad: ARKEN Museum för modern konst, Nya Carlsbergfonden, The Progressive Art Collection, Yusaku Maezawas privata samling  
Konststil: Neo-expressionism, symbolism

“Den raka linjen är ogudaktig och omoralisk.”Friedensreich Hundertwasser

Friedensreich Hundertwasser

Pressbild: Det jag fortfarande inte vet (1960), © Namida AG, Glarus
Fotograf: Hundertwassers allmännyttiga stiftelse, Wien

Nordiska Akvarellmuseet: Utställning till 2021-09-12
Vägbeskrivning: Södra hamnen 6, Skärhamn  
Digitalt: Nordiska Akvarellmuseet

Den österrikiske konstnären, formgivaren och miljöpionjären Friedensreich Hundertwasser föddes i huvudstaden Wien, vintern 1928. Vid den här tiden var Wien ett av Europas kulturella och ekonomiska centrum med omkring en miljon invånare och byggnadsverk som Stefansdomen, Staatsoper och Schönbrunn. Den mäktiga floden Donau strömmade, liksom idag, genom staden och förband Wien med den gamla dubbelmonarkins andra huvudstad, Budapest. Sedan 2001 är Wiens medeltida stadskärna inskriven på Unescos världsarvslista. Hundertwassers far, Ernst Stowasser, gick ur tiden när pojken fyllt ett år och han växte upp med sin ensamstående mor Else. Med anledning av politiska strömningar gav modern, som hade judisk bakgrund, Hundertwasser en katolsk fostran. 1936 blev sjuåringen elev på Wiens första Montessoriskola Haus der Kinder, grundad 1922 av pedagogen Lili Roubiczek. Skolans pedagoger noterade tidigt Hundertwassers fallenhet för färg och form. När naziregimen annekterade Österrike 1938 började Hundertwasser i statlig grundskola, trots politiserad undervisning. Modern Else såg riskerna med privat skola.        

Gymnasieåren spenderade Friedensreich vid läroverket i Horn, han tog studenten 1948. Samma år studerade han några månader vid Wiens konstakademi, under ledning av professor Robin Christian Andersen. Under perioden besökte han självfallet etablerade konstnärers utställningar. Bland dessa gjorde expressionisterna Walter Kampmann och Egon Schiele djupast intryck på Hundertwasser, som själv börjat signera egna målningar. 1949 gjorde sig reslusten påmind. 21-åringen besökte för första gången Italien och vistades i bland annat Rom, Neapel och Florens. Under sökandet bland Florens konstskatter fann Hundertwasser också en likasinnad, målaren René Brô, som slog följe med honom. Det var början på en livslång vänskap med vidare konstresor till Frankrike, Marocko, Tunisien och Österrikes alper. Med på resorna fanns alltid Hundertwassers portabla målarlåda, så att konstnären kunde arbeta i landskapen han vandrade genom. 1950 blev Hundertwasser bjuden till René Brô i Paris för att träffa hans familj och samtidigt måla i hans ateljé. Konstnärerna gjorde vid denna tid två muralmålningar tillsammans och Hundertwasser lärde känna skulptören Shinkichi Tajiri.   

Året 1951 anslöt sig Hundertwasser till Art-Club i hemstaden Wien. Art-Club var en gruppering med konstnärer som bildades 1946, av bland andra Fritz Janschka och Edgar Jené, i protest mot naziregimens idéer kring entartete kunst. I över tio år hade konstnärer fått yrkesförbud eller sett censurerade verk brännas. Art-Club ville återskapa konstens autonomi genom att organisera konstnärer, författare och musiker i gemensamma projekt. 1952 visades Hundertwassers första separatutställning i Wien följd av Paris, 1954 och Milano, 1955. Konstnärens labyrintiska färgkosmos, som förenade abstrakt och figurativt måleri, väckte stor uppmärksamhet. Samtidigt som Hundertwassers målningar är oregelbundna så är stilen konsekvent. Signum är spiraler, mosaiker, organiska former och drömlandskap i levande färger. Influenser av Gustav Klimt och Egon Schiele framträder. Enligt Hundertwasser symboliser spiraler liv och död, eller skapelse och förgänglighet. Spiraler återkommer aldrig till sin startpunkt, till skillnad från linjer i slutna figurer. För Hundertwasser stod det regelbundna för kaos, den raka linjen stred mot naturen.                    

Senare under 1950-talet flyttade konstnären och Brô till en gård i Normandie där de byggde en gemensam ateljé. Vid den här tiden hade Hundertwasser börjat förkovra sig i arkitektur, med egna visioner om ekologisk och själsligt hälsosam byggnadskonst. Istället för de sterila miljöer som uppstod efter modernistisk, industriell arkitektur föreställde han sig levande bostadshus som förenades med naturen. Hundertwasser förkastade i ett manifest 1958 högljutt funktionalismen och krävde friare byggregler. Udden var riktad mot arkitekten Adolf Loos strikta stil. Konstnären hann emellertid fylla 55 år innan hans arkitektoniska idéer förverkligades. Hundertwasserhaus, ett lägenhetskomplex i Wien, byggdes 1983 i samarbete med arkitekterna Joseph Krawina och Peter Pelikan. Det kolorerade tegelhuset med träd på taket blev ett av landets mest besökta sevärdheter. Samarbetet med Pelikan fortsatte och fler originella hus, med drag av Antoni Gaudis arkitektur, gjorde så småningom konstnären mest känd som arkitekt. Nordiska akvarellmuseets stora utställning sammanför Hundertwassers skiftande produktion i en modern, jämförande kontext.   

Curator: Annette Vogel, Bera Nordal 

Friedensreich Hundertwasser
Hemland: Österrike, född i Wien (1928-2000)
Utbildning: Wiens konstakademi (inledande studier), autodidakt
Kända målningar: Les Transantlantiques, Gartenhaus mit Segmentbäumen, Les Emanations, Der Garten der glücklichen Toten, Kansas City Flood
Kända byggnader: Gröna Citadellet i Magdeburg, Kunst Haus Wien, Quixote Winery i Kalifornien
Utmärkelser: Mainichi-priset/Tokyo, The Sanbra Prize/São Paulo, Officier dans l’ordre des Arts et des Lettres/Paris, Österrikiska republikens förtjänstorden
Representerad: Museum Hundertwasser i Wien
Konststil: Abstrakt, koloristisk
Hemsida: Friedensreich Hundertwasser

© 2023 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑