Kategoriarkiv: Bildkonst

Do Ho Suh

Pressbild: Passage/s (2017)
Fotograf: Thierry Bal © Victoria Miro Gallery

Bildmuseet: Utställning till 2018-04-15
Vägbeskrivning: Östra Strandgatan 30 B, Umeå 
Digitalt: Bildmuseet

Den sydkoreanska megastaden Seoul är en av jordens starkast lysande platser, i flera bemärkelser. Varje dag är miljoner invånare på väg någonstans i livet, varje natt blinkar miljoner ljus i skiftande färger. I Seoul sammanstrålar handel och teknik med kultur och staden är födelseort för konstnären och kosmopoliten Do Ho Suh, för närvarande bosatt i London. Från början skulle Suh bli marinbiolog efter sitt passionerade intresse för fiskarter. Men i 20-årsåldern, alldeles på tröskeln till högskolan, bytte han fot och valde konstfacket. Föräldrahemmet var traditionellt och konstnärligt. En bred bildning betraktades som dygd. Den kulturhistoriskt bevandrade modern och fadern, som är framstående konstnär, präglade båda Suhs uppväxt. Men framförallt fadern gav de konstnärliga och även vetenskapliga perspektiven av betydelse för senare yrkesval. Vardagens poesi jämte stadens symmetri.

Den orientaliske målaren och läromästaren Suh Se Oks inflytande över sonens verksamheter var betydande, kanske avgörande, dock aldrig överskuggande. Do Ho Suh lyssnade tidigt till samtalen mellan fadern och dennes adepter om arkitektur, skulptur eller litteratur. Suh har beskrivit sin far som en renässansmänniska som också förmedlade estetiken till honom. Men deras uttryck skiljer sig fundamentalt. Do Ho Suhs konstskolning inleddes med traditionellt koreanskt måleri på Seoul National University. Efter examen 1987 följde värnpliktsåren. 1991 flyttade Do Ho Suh till USA och efter ett par års arbete i New York fortsatte han med studier. Efter inledning på Skowhegan förkovrade han sig först i modernt måleri på RISD, därefter i skulptur vid Yale. Åren vid amerikanska högskolor utmynnade i masterexamen 1997. Efter millenniumskiftet började Suh etablera sig tydligt med utställningar på Seattle Art Museum eller Lehmann Maupin i New York. 2001 representerade han Sydkorea på Venedigbiennalen.

Do Ho Suh är framförallt uppmärksammad för sina arkitektoniska installationer, vävda i genomskinlig textil. Verken är skapade i naturlig storlek. Trådarna är gjorda av nylon och färgerna går i neon. Idén till vad han kallat för Domestic Structures fick Suh redan 1994. Den ständigt resande Suh filosoferade kring vad som egentligen konstituerar en hemmiljö. Vilket är det individuella och kollektiva rummet? Vilket är det fysiska och mentala rummet? Då Suh dokumenterat alla sina miljöer stod det honom fritt att återskapa, transportera och omdefiniera dem. Idag är Suhs svävande lätta exteriörer och interiörer konstnärens signum. Suhs konstnärskap granskar flyttbarhet, formbarhet och identitet hos rum eller individer. Verken blir scenerier för platsspecifika och personliga identiteter — högaktuella i vår tid. Installationen Passage/s namnger Do-Ho Suhs första separatutställning i Skandinavien.

Do Ho Suh
Hemland: Sydkorea, född 1962 i Seoul
Utbildning: Seoul National University, Rhode Island School of Design, Yale University
Kända verk: My Home/s, Karma Juggler, Paratrooper, Some/One
Utmärkelser: J. Mitchell Foundation Award, iF Design Award, Ho-Am Prize
Representerad: Whitney Museum, Mori Art Museum, Tate Modern
Konststil: Spatial, arkitektonisk

Torvald Moseid

Pressbild: Drömkvädet, detalj (1980-93)
Fotograf: Sørlandets Konstmuseum

Sørlandets konstmuseum: Utställning till 2018-01-21
Vägbeskrivning: Skippergata 24 B, Kristiansand
Digitalt: Sørlandets konstmuseum

Den norska konstnären Torvald Moseid föddes 1917 i sydliga Byglandsfjord och var sist i en barnaskara på åtta. Fadern försörjde familjen på sågverk och sysslade även med båtsnickerier. Orten som ligger vid en fjord var präglad av kristen tradition, hantverk och nordisk natur. Före och under Moseids uppväxt förändrades trakten, den susande skogsmarken blev till sorlande bruksort. Sedan pojkåren var teckning en angelägen fritidssyssla för Moseid. Han skaffade sig samtidigt färdigheter i sömnad och broderi, det var något hans äldre systrar lärde honom. Textilier var i stort undantagna varubristen efter första världskriget och fanns tillgängliga för eget bruk eller handel. Redan efter konfirmationen gick Moseid ut i förvärvslivet och prövade flertalet olika yrken och arbetsplatser genom åren. 1935-1936 gich han på Sörlandets kristna ungdomsskola. Men vurmen för bildkonst fanns kvar. På inrådan av läraren Olav Skeie sökte han 1939 till Statens hantverks- och konstindustriskola i Oslo.

Torvald Moseid studerade på SHKS 1940-1945, delvis med stöd av stipendier, men fick lämna skolan långa perioder på grund av andra världskriget. Under ferierna gjorde han resor i Europa och Asien, vilket senare influerade hans uttryck. De första åren i Oslo hade Moseid förutom kurskamrater även fått kontakt med Oslo-familjer som sett dels talangen, dels svårigheten i att etablera sig ensam i en storstad. Moseid fick möjlighet att praktisera efter eget huvud på familjen Bugges keramikindustri och i den rysk-italienske entreprenören Anatole Savabinis glasbruk. Sådana privilegier utverkade goda handlag för hans gryende konstnärskap. Variation passade Moseid som från början intresserat sig för flera gebit såsom måleri, glaskonst eller bildvävnad. Dessutom medförde bredden större framtida arbetsmarknad. Dessa förutsättningar uppvägde i viss mån också Moseids egensinnighet. Han avvek emellanåt från läroplan till förmån för sådant han fann nyttigare och lämnade SHKS utan examen.

1945 reste Moseid till Köpenhamn och arbetade i textilkonstnären Marie Gudme Leths verkstad. Året därpå återvände han till Oslo som assistent på Glasmagasinets ritkontor. 1949 arbetade han för Kungliga porslinsfabriken i Köpenhamn och gjorde sin första separatutställning, platsen var Konstnärernas hus i Oslo. Han gifte sig samma år med pianisten Ingebjørg Christensen. Utställningen mutade in ett rum åt Moseid i den norska konstsfären. Spännvidden från broderi och träskulptur till tecknade bilder rönte honom epitetet tusenkonstnär. De alltfler dekorativa projekten gjorde honom dock sällsynt på gallerier. Skeppsredaren Nordahl Wallem var, liksom kyrkan, en betydande uppdragsgivare. Moseid var brukskonstnär, då hans arbeten var uppdrag, men samtidigt pionjär inom högre glas- och textilkonst i Norge. Han lyfte hantverkstradition till konstform och förenade antikt bildspråk med kristendom och norsk mytologi. I höst presenteras två av Moseids viktigaste verk på SKMU, donerade av Telenor. 

Torvald Moseid 
Hemland: Norge, född i Byglandsfjord (1917-2000)
Utbildning: Statens hantverks- och konstindustriskola (KHiO)
Kända verk: Orfeus & Eurydike, De fyra årstiderna, Livets träd
Representerad: Kunstnerernes Hus, Kunstindustrimuseet i Oslo
Utmärkelser: Kungens fortjänstmedalj i guld
Konststil: Symbolisk, mytologisk

Louis Marcussen alias Ovartaci

Pressbild: Tankens flykt (odaterad)
Fotograf: Helle Lorenzen

Konsthall Charlottenborg: Utställning till 2018-01-14
Vägbeskrivning: Nyhavn 2, Köpenhamn
Digitalt: Konsthall Charlottenborg

Den självlärde konstnären Louis Marcussen, senare känd som Ovartaci, föddes 1894 i den gamla hamnstaden Ebeltoft på Danmarks östkust. Marcussen växte  upp i en stor villa med flera syskon och uppfattades tidigt som reserverad. Han ägnade timmar åt litteratur, buddhism och yoga i sökandet efter harmoni hos kropp och själ. Sin kontemplativa natur till trots gick Marcussen i lära som målarmästare efter grundskolan, han försörjde sig i yrket fram till 29 års ålder. 1923 beslutade han och en arbetskamrat att prova sina vingar ute i världen och flyttade åt sydväst, till Argentina. De bosatte sig i Buenos Aires och arbetade vidare som husmålare där. Men uppdragen var svåra att få, kringflackande perioder av arbetslöshet förekom. Det bidrog sannolikt till att Marcussen reste uppåt landet och levde med indianer i djungeln en tid. Efter sex år i Latinamerika löste han returbiljett på en atlantångare, under villkor att arbeta som kollämpare.

Den människa som återvände till Danmark var förändrad, fysiskt och psykiskt illa medfaren. Efter vanföreställningar och irrationellt beteende hämtades han av polis. 1929 fick Louis Marcussen diagnosen schizofreni och tvångsintogs på sjukhuset i Risskov. Det har spekulerats om ohälsan kom efter bruk av rusmedel under tiden hos indianer, men det har aldrig bevisats. När han blev mentalpatient var det på livstid, han skrevs aldrig ut. Marcussen betraktade sig som sjukhusets mest betydande patient och uppfann med tiden alter egot “Ovartaci”, med betydelsen: överstolle. Ovartaci avstod psykiatrisk vård och skapade självterapi genom hantverk, måleri och skulptur. 1932 flyttades Ovartaci till ett vårdhem i Dalstrup där han fick större frihet. Här började en mycket produktiv period som lade hans konstnärliga begåvning i dagen. Ovartacis bildspråk tog form. Långt fram i tiden skulle ett museum över psykiatri och konst namnges efter honom.

Även då psykiatrins behandlingsmöjligheter var ytterst få vid den här tiden fann sig Ovartaci väl i den bekymmersfria vårdhemsmiljön. Bristen på frihet medförde, i sig, friheten att ostört koncentrera sig på konsten. För Ovartaci verkade dessutom byggnaden och dess sociala miljö som inspiration och båda förekommer i hans målningar. Det anses även paradoxalt att Ovartacis gränslösa måleri troligen aldrig hade blivit till utanför vårdhemmets inramning. 1942 återvände Ovartaci till sjukhuset i Risskov på grund av försämrad hälsa och konflikter. Här blev han kvar men fortsatte färgsätta sin mystiska och feminiserade motivvärld. Ovartaci såg kvinnan som ett högre väsen. Han ville själv bli kvinna och könsopererades 1955. Konstverken är speglingar av hans eget kosmos av drömfigurer och själavandringar. På äldre dar upphöjdes han av målare som Asger Jorn och Jean Dubuffet. I år visas utställningen Galenskapens konst på Charlottenborg.

Louis Marcussen
Hemland: Danmark, född i Ebeltoft (1894-1985)
Utbildning: Husmålare, autodidakt konstnär
Kända verk: Nirvana, Ansikte med landskap, Svävande kvinnor
Representerad: Louisiana, Collection de l’Art Brut, Galleri Gallo
Konststil: Surrealistisk
Hemsida: Museum Ovartaci