Pressbild: Svanen, Nr. 17 (1915)
Fotograf: Albin Dahlström, © Stiftelsen Hilma af Klints Verk

Moderna Museet Malmö: Utställning till 2021.02.21
Vägbeskrivning: Ola Billgrens plats 2, Malmö  
Digitalt: Moderna Museet Malmö

Målaren, spiritisten och pionjären Hilma af Klint föddes 1862 i en adelssläkt av sjöofficerare och kartografer. Hennes barndomshem var Karlbergs slott i Stockholm, ett stenhus med långa flyglar och sedan 1792 officershögskola. Den tidiga miljön var således präglad av män, fast kommendören Victor månade om Hilmas talanger och gav dottern lektioner i naturvetenskap och navigation. 1872 flyttade familjen till innerstaden och Hilma skrevs in på Normalskolan för flickor på Riddargatan. Tonåringen Hilda blev, enligt tidsandan, en sökare och började sitta med i seanser när hon fyllt 17 år. Samtidigt ville hon utvecklas varför hon ett par år senare övergav sina första spiritistiska grupper, till förmån för mer filosofiska dito. Efter kurser hos porträttmålaren Kerstin Cardon på Tekniska Skolan blev Hilma 1882 antagen vid Konstakademien. Studierna i Stockholm bestod av traditionellt porträtt- och landskapsmåleri jämsides med förfinad teckningslära. När Hilma fem år senare, med fullgjord examen, steg ut genom porten på Sparreska palatset var hon bland akademiens första kvinnliga konstnärer. 

Talang och studieprestationer skänkte Hilma stipendium och permanent ateljéplats i akademins fastighet vid Kungsträdgården. Den nya arbetsplatsen delade hon med två andra duktiga målare, Alma Arnell och Lotten Rönquist. Det här var i slutet på 1880-talet bästa tänkbara miljö för Hilma och hennes kolleger att verka i. Ateljébyggnaden, som huset kallades, ingick i Stockholms kulturella centrum och låg vägg i vägg med konsthandlaren Theodor Blanchs konstsalong och café — båda sorlande mötesplatser för konstens tillskyndare. Den begåvade Hilma lyckades snart etablera sig som yrkeskvinna. Hennes porträtt och landskapsmålningar ställdes ut, hennes illustrationer trycktes. 1889 grundades Teosofiska Samfundet i Sverige, Hilma blev medlem samma år. 1897 bildade hon, efter sejourer hos Edelweissförbundet och Rosenkreutzarna, den egna spiritistiska kvinnogruppen De Fem. Namnet syftar på de fem medlemmarna, där målaren Anna Cassel kom att stå Hilma närmast. Gruppen träffades under tio år för bibelläsningar och esoteriska övningar där deltagarna försökte kanalisera andevärlden. Deras upplevelser skrevs ned och uppgick till åtta volymer.  

1907 började Hilmas andliga insikter plötsligt materialiseras i stora, abstrakta bildkompositioner. Det var ett skarpt trendbrott efter tjugotalet år av klassiskt måleri och inledningen på något sällsamt. Konstnären påbörjade serier av flera meter höga oljemålningar i ett symboliskt formspråk som hon själv kallade mediumistiskt, i betydelsen att hon själv kunde förmedla nya perspektiv på tillvaron, från ett högre plan. Något dittills osynligt blev synligt, något svävande fästes på duken. Teosofin var hennes främsta inspirationskälla och fyrtiofemåringen ville gestalta osynliga dimensioner. Målaren betraktade sina bildserier som delar i ett projekt med syfte att förstå och förmedla högre medvetande. Samtidigt bar hennes konst en naturvetenskaplig, regelbunden prägel. Det kan verka paradoxalt, men konstnärsskapet utvecklades samtidigt med stora vetenskapliga framsteg. 1887 verifierades elektromagnetiska vågor (H. Hertz) och 1905 bevisades atomens existens (A. Einstein). Liksom osynliga, fysikaliska dimensioner föreställde sig Hilma osynliga, andliga dimensioner – vilka hon själv erfarit. Faktum är att konstnären, som för övrigt hade vetenskaplig bildning, gestaltade såväl upplevelser som upptäckter.  

Under en föreläsningsresa till Stockholm 1908 besökte filosofen Rudolf Steiner Hilmas ateljé. Tyvärr förstod han inte konstnärens bilder, eller så ville hans ego inte ge henne utrymmet. Rudolf redigerade sedan en tid författaren Johan W. von Goethes färglära, från 1810, vilken intresserade Hilma. Hursomhelst hade Rudolf dålig inverkan på målaren som lade ifrån sig penslarna i flera år, mentorn blev istället skeptiker. Långt senare, 1920, blev Hilma dock medlem i Steiners Antroposofiska sällskap. Konstnären testamenterade över 1200 målningar som, på egen begäran, aldrig visades under hennes livstid. Först 1986 blev Hilma internationellt känd när hon visades på Los Angeles County Museum of Art. En postum, svensk berömmelse inleddes i Amerika och utlöste en, fortfarande aktuell, konsthistorisk diskussion – de abstrakta pionjärerna Kandinsky, Malevitj och Mondrian var aldrig först. Det var Hilma af Klint! Målaren lyckades med bedriften att förena intuition med systematik. Kanske finns i hennes bilder universella, undermedvetna figurer, liknande Carl G. Ljungs arketyper. En utställning som tål att fundera över. 

Curator: Iris Müller-Westermann, Milena Høgsberg

Hilma af Klint
Hemland: Sverige (1862-1944)
Utbildning: Tekniska skolan (idag Konstfack), Konstakademien i Stockholm
Kända verk: Tempelserien, De tio största, Parsifalserien, Atomserien
Representerad: Nationalmuseum, Moderna Museet, Guggenheim  
Litteratur: Hilma af Klint: Att se är att inse, Tidsandans visionär
Konststil: Abstrakt, symbolisk
Hemsida: Stiftelsen Hilma af Klints Verk

Pressbild: Ardalki (1964)
Fotograf: Hallands konstmuseum, © Baertlingstiftelsen

Hallands konstmuseum: Utställning till 2020.03.22
Vägbeskrivning: Tollsgatan 32, Halmstad  
Digitalt: Hallands konstmuseum

I sydvästra Sverige ligger Halmstad. Genom kvarteren förbi det röda slottet strömmar floden Nissan ut i Laholmsbukten med nya intryck varje dag. En av dem som växte upp i den levande hamnstaden skulle så småningom själv bli en del av dess kultur — konstnären Olle Baertling. Stadens högskola flankeras av hans stålskulptur Asamk. Men vägen dit var inte rak, som linjerna i hans senare typiska måleri. Från början intresserade sig den unge Baertling för ekonomiska vetenskaper. Redan i tonåren hade han flyttat upp till Stockholm för studier. 1929 satt han böjd över skrivbordet på Skandinaviska Banken och handlade med valutor, karriären som bankman skulle vara i 27 år. Men utanför kontoret spirade intresset för konsten. Baertling började synas oftare på utställningar, föreläsningar och vernissager. Efterhand köpte han egen konstnärsmateriel och började måla under lediga stunder. Måleriet var först en hobby, men en seriös sådan. Baertlings föreställande måleri, gärna stadsvyer, utvecklades med åren och fick expressionistiska drag.  

Året 1938 arrangerade Liljevalchs en prestigefylld konstutställning där verk av Matisse, Braque, Laurens och Picasso ställdes ut samtidigt! När Olle Baertling besökte konsthallen på Djurgården fick han, liksom troligen fler konstintresserade, bestående intryck och började utforska mästarnas stilar. När Baertling 1939 gifte sig med Lisa von Roxendorff avbildade han sin hustru med konstverket Lisa. Han inspirerades av Matisse och porträttet i brudklänning med bukett målades efter impressionistiskt maner. Baertling gjorde fler liknande porträtt men experimenterade också med städer och landskap. Fauvistiska målningar i mustig, oskarp stil ställdes mot kubistiska och även naivistiska bilder under 1940-talet. Det finns en imponerande bredd i Baertlings produktion och han arbetade med de flesta stilar längs vägen mot det etablerade konstnärskapet. Men efter 1945 går det att se hur Baertling i sin ateljé rör sig från det avbildande måleriet till bestämda, mer abstrakta element. När framtidstron återvände med freden i Europa gjorde Olle Baertling flera utforskande resor till England och Frankrike.  

Den ambitiöse Baertling for till Paris för att närma sig och så småningom stiga upp på den nya konstruktivistiska konstscenen. Ledsagare var målarna André Lothe och Fernand Léger som undervisade Baertling och frilade hans öppna, geometriska form. Olle Baertlings första separatutställning öppnades i Stockholm, 1949. Hans moderna kompositioner med vinklar och färgkontraster var något nytt, ändå var mottagandet ljumt. Enligt Baertling satt publiken fast i 1800-talets kulturarv! Han fjärmade sig helt från realismen och såg ett nytt bildspråk där färg, rymd och rörelse var det väsentliga — inte symboliken. En av hans främsta inspiratörer var kubisten Auguste Herbin. Konstverket skulle enbart hänvisa till sig självt och upplevas, inte tolkas. Uttrycket var universellt och betraktaren behövde ingen förkunskap. Baertling lämnade definitivt bankkontoret för konsten 1956 och gjorde sig med tiden ett namn internationellt. Hans dynamiska färgbilder med oändliga linjer speglar, liksom efterkrigstidens arkitektur, optimismen inför — just — oändliga möjligheter. Utställningen på Hallands konstmuseum förmedlar känslan.   

Curator: Annelie Tuveros

Olle Baertling
Hemland: Sverige, född i Halmstad (1911-1981)
Utbildning: Autodidakt/studier på Fernand Légers konstskola
Kända verk: Rudra, Dance Lyonnaise, Iras, Effets Cinétiques, Asamk
Utmärkelser: Kvarteret Baertling (Halmstads högskoleområde)
Representerad: Nationalmuseum, Kalmar konstmuseum, Göteborgs konstmuseum
Konststil: Abstrakt modernism, futurism
Hemsida: Baertlingstiftelsen