Pressbild: Kate Bush, London (1982)
Fotograf: Brandts © Anton Corbijn

Konstmuseum Brandts: Utställning till 2019-11-17
Vägbeskrivning: Brandts Torv 1, Odense  
Digitalt: Konstmuseum Brandts

När rockprofilen Herman Brood spelade på en krog i Groningen 1975 följdes han av en gänglig tjugoåring, med väl använd kamerautrustning. Den självlärde fotografen som förevigade giget nedanför scenen var själv en blivande stjärna — Anton Corbijn. Det uppstod samförstånd mellan den lågmälde musikälskaren Anton och den äldre rebellen Herman, som en tid kallades för Hollands första och enda rockstjärna. Anton var hängiven fotografi sedan han fått sina bilder från bandet Solutions konsert, också i Groningen, 1972 publicerade i pressen. Ett samarbete med Brood inleddes på stående fot och startpunkten för Corbijns 40 år långa karriär som professionell bildskapare var satt. Anton hade vuxit upp i Strijens idyll på landsbygden ovanför floden Hollands Diep med strikta, protestantiska föräldrar och en yngre bror. Fadern var präst och som barn fanns även hos honom tankar om att bli missionär. Men tonåringen Anton var en fri fågel med intresse för musiklivet. Han vände blicken mot storstaden.

Anton Corbijn arbetade metodiskt och experimenterade ihop med Herman Brood – senare själv bildkonstnär. Portföljen med levande, personliga fotografier av såväl garageband som större musikgrupper växte. I samband med uppdrag för bandet Joy Division flyttade Corbijn 1979 till London där intensiteten i hans svartvita porträttbilder, och förståelse för musikvärlden, uppmärksammades i vidare kretsar. Vid den här tiden hade new wave-band tagit punkrockarnas plats på den engelska musikscenen. Den tidstypiska bilden från 1977 av en välklädd men nonchalant Elvis Costello, halvliggande på en hotellsäng i Amsterdam med gitarren över magen, sägs ha golvat redaktören Neil Spencer på tidskriften New Musical Express. Anton Corbijn hade landat första jobbet! Längre fram skulle han arbeta för de mest prestigefyllda magasinen, som Rolling Stone och Vogue. Ett annat tidigt porträtt återger David Bowie i omklädningsrummet på en teater i London, sångaren hade en roll i pjäsen The Elephant Man och poserar i höftskynke. Bowies tankfulla, sårbara hållning ger bilden skulpturala drag.

Tidigt i sin sedermera 40-åriga karriär övergav Corbijn konsertbilder till förmån för sina arrangerade men samtidigt uppriktiga och konstnärliga musikerporträtt. Holländarens blick för människors stil och karaktärsdrag var sällsynt, liksom hans förmåga att fånga dem i kameralinsen. Corbijns framgång kom av att han alltid intresserade sig för personligheten bakom musiken — energin som gav upphov till skivalbumen och scenshowerna! Genom intima möten och mångåriga relationer lärde Corbijn känna många av de artister han fotograferade på djupet. Musikbranschen formade Corbijn, men hans kärva bildspråk, kanske influerat av en asketisk uppväxt, formade även delar av musikbranschen. Det var han som gav kultband som U2, New Order och Depeche Mode deras visuella identitet. Den mystik som finns i skivomslaget till U2s album Joshua Tree från 1987 blev Anton Corbijns signum. Idag arbetar han enbart med regi. Genombrottet 2007 var det mästerliga filmporträttet Control av Joy Divisons frontfigur Ian Curtis. Brandts utställning tillägnas fotografens bilder av musikvärlden.

Anton Corbijn
Hemland: Holland, född i Strijen 1955
Utbildning: Autodidakt
Kända verk: John Lydon/London, Nick Cave/London, Rolling Stones/Toronto, Miles Davis/Montreal, Tom Waits/Santa Rosa, Joni Mitchell/West Dorset
Representerad: Fotografiska, Fotomuseum den Haag, Ludwig Museum
Utmärkelser: Prince Bernhard Cultuurfonds Prijs, MTV & CADS Awards, British Independent Film Awards
Hemsida: Anton Corbijn

Pressbild: Stående modell, detalj (1931)
Fotograf: Ole Hein Pedersen

Kunsten Museum of Modern Art: Utställning till 2018-02-25
Vägbeskrivning: Kong Christians Allé 50, Aalborg
Digitalt: Kunsten Museum of Modern Art 

Amager är den största ön i Öresund och havsvindarna sveper in över dubbelt fler bofasta sedan konstnären Vilhelm Lundstrøm växte upp här, kring förra sekelskiftet. Det blev trångt i Köpenhamn efter krigsåren och folk liksom företag flyttade utåt kusten. Idag är de gamla kvarteren nya och individen har ersatt kollektivet. Vilhelm föddes 1893 med läshuvud och flit, men hälsan var klen och sjukfrånvaron gjorde honom inbunden. Dagarna hemma fylldes av teckning eller träsnide. Dagarna av god vigör följde han skolans lektioner eller fångade landskapen på Amager med sina målarattiraljer. Den brådmogne Vilhelm drömde redan i tioårsåldern om att måla som Købke eller Lundbye. Föräldrahemmet var kultiverat med musikundervisning och museibesök. Måleriet uppmuntrades, men fadern krävde praktisk utbildning och Vilhelm började 1908 som målarlärling hos Nielsen & Berg i Köpenhamn.

Under fritiden fortsatte Vilhelm Lundstrøm komponera och förfina sina landskapsbilder och 1913 blev han elev på Konstakademiens tecknarskola, under P. Rostrup Bøyesen. Lundstrøm stannade bara två år på akademien men tiden var intensiv och intrycken många, liksom antalet nya, betydande bekantskaper i klassen. Studierna skärpte den konstnärliga blicken och slipade tekniken. Vid debuten i Köpenhamn 1916 drog Lundstrøms regelbundna stilleben blickarna till sig på Kunstnernes Efterårsudstilling. Han hade fångats av franska kubistiska strömningar och rört sig bort från landskapsmåleriet. Nya former och material undersöktes. Därmed blev Lundstrøm samtidigt den målare som introducerade kubismen i Danmark. Han medverkade i utställningen även följande två år och presenterade 1918 kollage, verk gjorda av träskivor från packlådor. Det nya stilgreppet nedsablades i pressen, ordet skandal förekom.

Kritiken mot de experimentella utställningarna blossade upp i en konstdebatt som eldades på av naturvetaren Carl Salomonsen. Salomonsen definierade den moderna expressionismen och kubismen som uttryck för en mental störning — dysformism! Trycket fick bland annat Lundstrøms kollega William Sharff att destruera några av sina verk. Bakom de unga målarna ställde sig författaren Poul Henningsen och keramikern Axel Salto, grundare av tidskriften Klingan. 1919 följde Lundstrøms så kallade lockiga period som ironiserar över klassiska verk, i samma veva bildade han gruppen De Fire som ville förnya dansk konst. 1923 gifte han sig med målaren Yrsa Hansen och inledde sin geometriska purism med förebilder som Ozenfant och Braques. Formen stod över motivet, inget oväsentligt fick rum. Lundstrøm förenklade i syfte att finna essensen. Utställningen Den goda smaken visar hans målningar i nytt ljus.

Vilhelm Lundstrøm
Hemland: Danmark, född på Amager (1893-1950)
Utbildning: Det Kongelige Danske Kunstakademiet
Kända verk: Chanson sans paroles, Arkitekturen, Mosaiker av badande
Representerad: SMK, Göteborgs konstmuseum, Nasjonalmuseet
Utmärkelser: Professur vid Konstakademien i Köpenhamn
Konststil: Kubism, kolorism

Pressbild: Tankens flykt (odaterad)
Fotograf: Helle Lorenzen

Konsthall Charlottenborg: Utställning till 2018-01-14
Vägbeskrivning: Nyhavn 2, Köpenhamn
Digitalt: Konsthall Charlottenborg

Den självlärde konstnären Louis Marcussen, senare känd som Ovartaci, föddes 1894 i den gamla hamnstaden Ebeltoft på Danmarks östkust. Marcussen växte  upp i en stor villa med flera syskon och uppfattades tidigt som reserverad. Han ägnade timmar åt litteratur, buddhism och yoga i sökandet efter harmoni hos kropp och själ. Sin kontemplativa natur till trots gick Marcussen i lära som målarmästare efter grundskolan, han försörjde sig i yrket fram till 29 års ålder. 1923 beslutade han och en arbetskamrat att prova sina vingar ute i världen och flyttade åt sydväst, till Argentina. De bosatte sig i Buenos Aires och arbetade vidare som husmålare där. Men uppdragen var svåra att få, kringflackande perioder av arbetslöshet förekom. Det bidrog sannolikt till att Marcussen reste uppåt landet och levde med indianer i djungeln en tid. Efter sex år i Latinamerika löste han returbiljett på en atlantångare, under villkor att arbeta som kollämpare.

Den människa som återvände till Danmark var förändrad, fysiskt och psykiskt illa medfaren. Efter vanföreställningar och irrationellt beteende hämtades han av polis. 1929 fick Louis Marcussen diagnosen schizofreni och tvångsintogs på sjukhuset i Risskov. Det har spekulerats om ohälsan kom efter bruk av rusmedel under tiden hos indianer, men det har aldrig bevisats. När han blev mentalpatient var det på livstid, han skrevs aldrig ut. Marcussen betraktade sig som sjukhusets mest betydande patient och uppfann med tiden alter egot “Ovartaci”, med betydelsen: överstolle. Ovartaci avstod psykiatrisk vård och skapade självterapi genom hantverk, måleri och skulptur. 1932 flyttades Ovartaci till ett vårdhem i Dalstrup där han fick större frihet. Här började en mycket produktiv period som lade hans konstnärliga begåvning i dagen. Ovartacis bildspråk tog form. Långt fram i tiden skulle ett museum över psykiatri och konst namnges efter honom.

Även då psykiatrins behandlingsmöjligheter var ytterst få vid den här tiden fann sig Ovartaci väl i den bekymmersfria vårdhemsmiljön. Bristen på frihet medförde, i sig, friheten att ostört koncentrera sig på konsten. För Ovartaci verkade dessutom byggnaden och dess sociala miljö som inspiration och båda förekommer i hans målningar. Det anses även paradoxalt att Ovartacis gränslösa måleri troligen aldrig hade blivit till utanför vårdhemmets inramning. 1942 återvände Ovartaci till sjukhuset i Risskov på grund av försämrad hälsa och konflikter. Här blev han kvar men fortsatte färgsätta sin mystiska och feminiserade motivvärld. Ovartaci såg kvinnan som ett högre väsen. Han ville själv bli kvinna och könsopererades 1955. Konstverken är speglingar av hans eget kosmos av drömfigurer och själavandringar. På äldre dar upphöjdes han av målare som Asger Jorn och Jean Dubuffet. I år visas utställningen Galenskapens konst på Charlottenborg.

Louis Marcussen
Hemland: Danmark, född i Ebeltoft (1894-1985)
Utbildning: Husmålare, autodidakt konstnär
Kända verk: Nirvana, Ansikte med landskap, Svävande kvinnor
Representerad: Louisiana, Collection de l’Art Brut, Galleri Gallo
Konststil: Surrealistisk
Hemsida: Museum Ovartaci