Kategoriarkiv: Bildkonst

Tuulikki Pietilä

Pressbild: Tour de France (1951)
Fotograf: Nina Pätilä

Ateneum: Utställning till 2017-04-09
Vägbeskrivning: Brunnsgatan 2, Helsingfors
Digitalt: Ateneum 

Den finska grafikern, illustratören och professorn Tuulikki Pietilä föddes 1917 i Seattle på den amerikanska nordvästkusten. Hon vara bara tre år gammal när flyttlasset gick över havet och familjen flyttade till den medeltida skärgårdsstaden Åbo i Finland. 1933 började Pietilä som elev på Åbo ritskola. Institutionen fanns då i det eleganta granitpalats, ritat av Gustaf Nyström, som varit Åbo konstmuseum  sedan 1904. Åbo ritskola var landets första konstskola, dessutom den första med kvinnliga elever. Efter sex terminer fortsatte hon på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, en sejour som varade fram till 1940. Vid det här laget rasade andra världskriget på kontinenten och spred sig norrut. 1941 tog Pietilä värvning i arméns informationsavdelning och tjänstgjorde tre år vid fronten i Östkarelen. I fredstid flyttade hon snart till Sverige för att återuppta sitt konstnärsskap och gjorde samtidigt insatser för finska krigsbarn i Halmstad.

1945 skrev hon in sig på Konstfack i Stockholm och fördjupade sig i grafisk teknik. 1949 flyttade hon till drömstaden Paris och spenderade sina sista fyra studieår på Fernand Légers konstskola. Härvidlag hade Peitilä redan uppmärksammats i flertalet konstutställningar, både hemma i Finland och utomlands. Vistelsen i Frankrike var experimenterande och blev en konstnärlig höjdpunkt i Pietiläs ambitiösa skapargärning. Inspirerad av sydeuropas nyanser utvecklade hon sin flerfärgsgrafik och färdigställde sin första soloutställning som visades i Helsingfors 1951. De fina åren avlöstes så småningom av en personlig höjdpunkt i Pietiläs liv. När hon flyttade hem till Finland mötte hon sin livskamrat i Tove Jansson, Mumintrollens skapare. Jansson var både själsfrände och konstnärskollega. Det färgstarka paret Tove och Tooti reste, målade och drev eget galleri tillsammans. Pietilä filmade deras liv. Rullarna blev till framtida dokumentärfilmer.

1956 började Tuulikki Pietilä undervisa på Bildkonstakademin i Helsingfors och skrev egna läroböcker om grafik. Samtidigt deltog hon i arbetet med den växande Muminvärlden och blev förevigad i Janssons personliga sagofigur Too-Ticki. Grafikern Tuulikki Pietilä gjorde en lång, konstnärlig resa genom livet och räknas till efterkrigstidens mest betydande finska bildskapare. Pietilä var mångsidig och experimenterade med såväl teknik som stil. Hon sysslade tidigt med flerfärgsgrafik, först i litografier senare i träsnitt, metallgrafik och serigrafier. Pietilä arbetade även med oljemålningar, pasteller och teckningar. Det tidiga bildspråket var realistiskt, färgrikt med stadsvyer eller finska skärgårdar. På 1950-talet blev uttrycket abstrakt och svängde mellan kubism och informalism, det uppstod rörelse både i verken och i skiftet mellan stilarna. I år hedrar Ateneum Pietiläs 100-årsminne och ställer ut 170 konstverk från tiden 1933 till 1985.

Tuulikki Pietilä
Hemland: Finland, född i Seattle, USA (1917—2009)
Utbildning: Åbo ritskola, Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors, Konstfack i Stockholm, Fernand Légeres konstskola i Paris
Kända verk: Fotbollsmatch, City VIII, Hundcirkus, Sjunken skatt, Spansk vy
Representerad: Fler än 100 grupp- eller soloutställningar i Finland och utomlands, Finlands Nationalgalleri och Purnu konstcenter
Utmärkelser: Pro Finlandia-medaljen, Professur i grafisk konst

Lina Selander

Pressbild: Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut (2011)
Fotograf: Lina Selander © Göteborgs konsthall

Göteborgs konsthall: Utställning till 2017-01-29 
Vägbeskrivning: Götaplatsen, Göteborg 
Digitalt: Göteborgs konsthall 

Den svenska konstnären Lina Selander reser ständigt fram och tillbaka genom historien i sitt arbete. Under färden tar hon med sig betydelsebärande artefakter, naturföremål och intryck. I sina installationer delar hon med sig av sina perspektiv och öppnar nya fönster i bildberättelser utan början och slut. Föremålen, bilderna och ljuden finns med i kompositionen, men godset är flyttat från sin ursprungliga kontext. Vilken betydelse har det här och nu? Selander provocerar vår perception och tvingar betraktaren att se istället för att bara titta. Ett slags konstnärlig bildjournalistik som kräver tid att läsa. Livet är inte enkelt, varför skulle konsten vara enkel? Det är något Selander vill uppmärksamma och kanske varna för. Långsamma och ständigt pågående förändringar i samhället kan vara svårare att se än de som sker fort och övergående. Nya paradigm formas gradvis och framträder nästan omärkligt, som en ny årstids början.

Lina Selander är uppvuxen i Stockholm och har så långt hon minns haft en relation till film och fotografi. Hon är betraktaren och samlaren som skapar sitt eget arkiv av material från skilda miljöer hon rört sig i under studieresor, stadsvandringar och arkivsökningar på institutioner. Ateljén på Liljeholmen blir både utkikspunkt och mörkrum när hon försöker se det framtida genom det förgångna och det yttre genom det inre. En berättande ljusprojektion mot fasaden på ett fysiklaboratorium i Lund eller ett svartvitt fotografi från barndomens Stockholm. Båda är dokument som rymmer flera berättelser och betydelser. Den gränslösa ansatsen är ett av Selanders signum när hon arbetar med skilda miljöer, tidsperioder och uttrycksmedel. Hennes installationer är gjorda av utsnitt ur historien som får nya konnotationer. Selanders konst är svårtillgänglig men angelägen. I fjol representerade hon Sverige under Venedigbiennalen. 

Under hösten lyser Lina Selander upp mörkret med sin nya utställning The Misery of Light på Göteborgs konsthall. Konstnären visar valda verk som kommunicerar med text, film och objekt. Innanför glaset i ett långt vitrinbord ligger en serie radiografer, amorfa bilder som skapats av radioaktiv strålning från uranhaltiga stenar plockade i spökstaden Pripjat. De fysiska objekten bildar ett fundament till verket Lenin´s Lamp Glows in the Peasant´s Hut med filmer om triumfen och tragedin som utopiska landmärken längs floden Dnepr. En annan reflekterande installation från utställningen är The Offspring Resembles the Parent. Konstverket betraktar typiska sedlar eller bilder från historiska kristider och kolonialism. Betalmedlens unika figurer och formspråk berättar om politiska värderingar bakom de ekonomiska värdena, kulturella metavärden som förvaltades parallellt. Vad som sedan består avgör besökaren för sitt inre.

Lina Selander 
Hemland:
 Sverige, född 1973 i Stockholm
Utbildning: Högskolan för film och fotografi i Göteborg, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, Konsthögskolan Valand i Göteborg
Kända verk: Anteroom of the Real, Around the Cave of the Double Tombs, Model of Continuation, To the Vision Machine, Mehr Licht!
Utmärkelser: Maria Bonnier Dahlins stipendium, Edstrandska stiftelsens stipendium
Hemsida: Lina Selander 

Rita Ackermann

Pressbild: Malmö konsthall (2016)
Fotograf: Malmö konsthall

Malmö konsthall: Utställning till 2017-01-22
Vägbeskrivning: Sankt Johannesgatan 7, Malmö  
Digitalt:
Malmö konsthall 

Det nygotiska parlamentshuset i Budapest är bland Europas äldsta och vackraste i sitt slag. Utanför strömmar den mäktiga floden Donau genom befolkningens vardagsliv och tankar. Konstnären Rita Ackermann växte upp här i kulturstaden Budapest och blev vid 27 års ålder antagen vid konstakademin. Där genomförde hon några år av klassisk grundutbildning. Ackermanns intresse för bildskapande uppstod i barndomen när hon gjorde sina första teckningar och hade sedan dess följt henne i olika skepnad. Under studietiden i Ungern fick hon stipendium och flyttade till USA i början av 1990-talet för att förkovra sig ytterligare på New York Studio School. Redan något år senare var Ackermann arbetande konstnär i egen ateljé. Hon hamnade tidigt i kreativa kretsar bland New Yorks konstnärer, modeskapare och rockmusiker. Det blev ett fruktbärande möte mellan Ackermanns klassiska skolning och storstadens trender.

När Rita Ackermann kom till USA var samhället präglat av multikultur, stora ravefester, alternativa media och nya former av samverkan mellan yrkesgrupper inom kultursektorn. Upplösningen av gränser passade Ackermanns anarkisktiska blandning av stilar och tekniker. Inget medium var heller främmande för den unga konstnären. Innan hon var etablerad gjorde hon bland annat klädmönster och skateboarddesign. Hennes genombrott som konstnär var utställningen After Dinner I’m Gonna Shoot You But Before I’ll Take a Shower, 1994 på Andrea Rosen Gallery. Verken skildrar flickor i olika nymfposer målade med enkel färgpalett. Bilder och kontext är mångtydiga och kan läsas som objektifierande provokation eller sammanslagning av popkonst och klassiska ideal. Enligt kritiker hämtade konstnären inspiration till utställningen från regissören Uli Edels samhällskritiska film från Berlin Wir Kinder vom Bahnhof Zoo.    

Efter att ha blivit etablerad kunde Rita Ackermann gjort sitt liv som konstnär enklare genom att välja en distinkt stil och hålla kvar vid den. Istället gjorde hon tvärtom och har hela tiden forsatt experimentera och revoltera mot etablerade stilar och tabun med sina målningar, kollage och teckningar. Verken ställer ofta motsatser som skönhet och fulhet eller skörhet och våldsamhet mot varandra i nya, slående kompositioner. Den litterärt intresserade Ackermann har anammat dramatikern Bertolt Brechts synsätt — Konsten är ingen spegel, utan en hammare. Hennes konstnärsskap har med tiden kategoriseras som abstrakt expressionism i tredje generation. Den aktuella utställningen The Aesthetic of Disappearance i Malmö är Rita Ackermanns första i Norden och undersöker spänningen mellan hennes tidiga, trevande verk som ny konstnär på New Yorks kulturscen och den senaste sviten av målningar The Chalkboard Paintings.

Rita Ackermann
Hemland: USA, född 1968 i Budapest, Ungern
Utbildning: Budapest Academy of Fine Arts, New York Studio School
Kända verk: If I Was a Maid, Leave Me Alone, Burning Ashes, Corvette
Representerad: Migros Musem, The Ludwig Museum, Haifa Museum of Art
Hemsida: Rita Ackermann