TaggModernism

Ingrid Wallberg

Pressbild: Brödragatan/radhus (1937)
Fotograf: Fritz Bruze

Hallands konstmuseum: Utställning till 2021.01.21
Adress & resväg: Tollsgatan 2, Halmstad

Arkitekten och företagsledaren Ingrid Wallberg föddes 1890 och växte upp i en industrifamilj på Villa Ekebo norr om Halmstad, näst yngst bland nio syskon. Vid tidpunkten var flickans far Alfred direktör på tegel- och textilproducenten Wallbergs Fabriks AB som var regionens dominerande arbetsgivare. Dåvarande koncern bildades 1857 men industriområdet Slottsmöllan, idag modernt företagscenter, grundades redan på 1820-talet av släktens förste inflyttare Isak Wallberg som drev färgeri och klädfabrik. Familjen Wallberg var även kulturellt och socialt engagerad, fadern var medgrundare till Hallands Museiförening och modern Charlotta var medlem i Fredrika Bremerförbundet. Uppväxtmiljön var således gynnsam och den mångsidiga Ingrid lämnade Halmstads  elementarläroverk med goda betyg. Året var 1905 och hon träffade utan att veta det sin blivande man, ingenjören Albert Lilienberg. Han blåste liv i hennes unga drömmar om att rita hus. På hösten påbörjade Ingrid latinlinjen på Djursholms samskola i Stockholm, ett av Sveriges första gymnasier för både flickor och pojkar. Rektor var författaren Natanael Beskow. 

På vintern 1907 avslutade Ingrid sitt tredje gymnasieår i förtid på grund av försämrad hälsa. Efter årsskiftet flyttade hon ner till systern Anna i Berlin där hon förkovrade sig i teckning och konsthistoria. 1909 läste den klassiskt bildade och flerspråkiga Ingrid också kurser vid Stadsbyggnadsseminariet i Berlin. Samma år flyttade hon tillbaka till Sverige och gifte sig med sin dittills hemlige fästman Albert. Paret Lilienberg bosatte sig i Göteborg där maken blivit förste stadsplaneingenjör. I praktiken blev makens arkitektkontor samtidigt Ingrids arbetsplats, både vid ritbordet och i räkenskaperna. Hon närmade sig yrket metodiskt och lärde sig se omgivningen i plan, perspektiv och sektioner. Sedan uppväxten med familjeföretaget hade Ingrid redan förståelse för byggmaterial och företagsekonomi, det sistnämnda gjorde att hon kunde balansera Alberts vågspel i affärer. 1911 förvärvade makarna herrgården Stora Gårda som med tiden blev en internationell mötesplats för arkitekter. 1913 reste Lilienbergs till USA och vann tredje pris med sitt gemensamma förslag till stadsplanering i Chicago. 

Fram till 1921 var högskoleutbildning inom arkitektur stängd för kvinnor och branschen nästan helt mansdominerad, men det var inte som hindrade Ingrid Wallberg. 1915 gjorde Ingrid studieresor till Tyskland och läste arkitektur vid Königliche Kunstgewerbeschule i München, samtidigt med privat undervisning i konstruktionsritning. Härvidlag var hon samtidigt politiskt involverad i bostadsfrågor. Ingrid skrev debattartiklar och föreläste med ambitioner om höjd boendestandard för människor med lägre inkomster, särskilt kvinnors arbetsmiljö. Hon trodde bland annat på den engelske stadsplaneraren Ebenzer Howards idéer om trädgårdsstäder. När Göteborgs (försenade) 300-årsjubileum firades 1923 kompletterade Ingrid och Albert varann med var sin ny utredning – brister i boendemiljön respektive planer på nya stadsdelar. När systern Lotti samma år gifte sig med musikern Albert Jeanneret stiftade Ingrid bekantskap med svågerns bror, arkitekten Le Corbusier. 1927 skildes Ingrid och Albert och hon fick möjlighet att praktisera på Le Corbusiers arkitektkontor R35 i Paris, tillsammans med formgivaren Charlotte Perriand. 1928 startade arkitekten Alfred Roth, Le Corbusiers högra hand, och Ingrid R&W Arkitektkontor i Göteborg, med inriktning på funktionalism. Därmed fick Sverige, förutom ny arkitektur, sin första kvinnliga arkitekt med eget kontor. Ingrid kom skulle senare också samarbeta med andra yrkeskvinnor i minoritet, till exempel skulptören Sigrid Fridman. 

Det radikala formspråket introducerade rena, vitputsade husblock med fönsterband och ljusa, fria levnadsytor. De raka linjerna var långa och ledde in i framtiden. I början tvekade många inför de nya perspektiven i stadsplaneringen. Somligt branschfolk lade sina huvuden på sned och formulerade kritiska artiklar, grannar överklagade byggprojekt. Men andra vågade – skräddarmästare Simonsson i Onsala uppförde 1929 R&Ws första villa. Resultat blev en spatiös, vit träkub med stora glaspartier och takterass uppe på berget. Ett av Nordens första funkishus! Samma år gifte Ingrid om sig med läkaren Gösta Göthlin, grundare av Göteborgs bostadsinspektion. När Stockholmsmässan presenterade funktionalismen 1930 och HSB lades till kundlistan tog verksamheten fart, inledningsvis med nya flerbostadshus i Masthugget och Bagaregården. Samma år lämnade Alfred Sverige men Ingrid drev byrån vidare och ritade villor, radhus och fastigheter hela livet. Märkligt nog lyckades hon samtidigt spela en avgörande roll i Wallbergs Fabriks AB. Ingrid var en pionjär som kvinnlig arkitekt och modernist. Utställningen levandegör hennes begåvade person. 

Curators: Anneli Tuveros & Anne Brügge 

Ingrid Wallberg
Hemland: Sverige (1890-1965)
Utbildning: Königliche Kunstgewerbesschule i Berlin, lärlingsskap på arkitektkontor, självstudier    
Kända verk: Prytzgatan/villa, Bångefjordsgatan/radhus, Slottsmöllan/kraftverk, Skepparegatan/Västersol servicehus, Beckombergavägen/villa & typhus, Daltorpsgatan/flerfamiljshus 
Utmärkelser: Första Vasaorden för företagare, medlem i SAR 
Uppdragsgivare: HSB, Göteborgs Stad, WFAB, Myresjöhus, Framtiden m fl
Litteratur: Ingrid Wallberg, arkitekt och funktionalist /Anne Brügge 

Irving Penn

Pressbild: Fotografiska
Fotograf: Franklin Heijnen/Flickr

Fotografiska: Utställning till 2017-10-01
Adress & resväg: Stadsgårdshamnen 22, Stockholm

Det fotografiska snillet Irving Penns liv började sommaren 1917 i Plainfield utanför New York. Båda föräldrar var ryska invandrare, fadern var urmakare och modern sjuksköterska. Irving Penns konstnärlighet började anta konkret form vid 17 års ålder på Philadelphia Museum & School of Industrial Art. Där undervisade designern Alexey Brodovitch, också rysk invandrare, som blev Penns mentor. Brodovitch hade 1933 introducerat sitt nytänkande Design Lab. där begåvade elever konfronterades med formgivning som helhetsbegrepp, kommersiell design i samma rum som fransk avant-garde. Penn deltog självklart i dessa gruppers experimenterande med alla tänkbara tekniker och uttryck. The Design Lab. syftade till att samtidigt uppnå bredd och finna det individuella. Grundutbildningen under åren i Philadelphia var inriktad på teckning, måleri och industridesign. Initialt var Penns ambition att bli målare. Vid den här tiden sågs fotografi som ett kommunikationsmedel snarare än självständig konstart.

Irving Penn examinerades 1938 efter fyra års heltidsstudier och tog med sig flyttlasset till New York för arbete hos ansedda tidskriften Harper’s. Yrkeslivets inledande period var på frilansbasis som grafisk formgivare och illustratör. Redan samma år köpte Penn sin första kamera, ovetande om att han just börjat sin resa mot berömmelse. Kameran var en Rolleiflex av mellanformatstyp och den blev en pålitlig följeslagare. Genom optiken blev världen annorlunda och Irving Penn förevigade nya människor och byggnader under vandringar längs gatorna i New York och Philadelphia. Några av motiven publicerades i Harper’s, vilket öppnade dörren till New Yorks modefotografi. Penn var bara 23 år när han blev creative director på konfektionsfirman Saks Fifth Avenue. Kometkarriären till trots var han ett par år senare desillusionerad. Han lämnade sin anställning och gav sig iväg på yttre såväl som inre resor genom den amerikanska södern. Amerikansk folklivskonst hade alltid intresserat honom.

Resandet förde så småningom Irving Penn till Mexico där han satte upp en ateljé och återupptog måleriet. Efter något års skapande insåg han att det var bakom kameran han hörde hemma. Han återvände till New York försedd med nya erfarenheter och fotografiska reseskildringar, efter förebilder som Eugène Atget och Henri Cartier-Bresson. Irving Penn etablerade sig som modefotograf på tidskriften Vogue 1943 och blev med åren känd för 165 mästerliga, stilbildande tidningsomslag. Penns professionella relation till Vogue varade i 66 år och han arbetade i länder som Spanien, Peru och Indien. 1950 gifte han sig med modellen Lisa Fonssagrives. Irving Penn var nyskapande inom både kommersiell och konstnärlig bild. Skulpturala modeller eller precist arrangerade stilleben. Mest känd är han som porträttfotograf. Hans blick för karaktärsdrag har gjort många berömdheter odödliga. I år firas konstnärens 100-årsjubileum med utställningen Resonance — photographs from the Pinault Collection.

Irving Penn
Hemland: USA, född i Plainfield (1917—2009)
Utbildning: Philadelphia Museum & School of Industrial Art (senare Uarts)
Kända verk: 3 Steel Blocks, Lion Skull, Jean Patchett/Vogue, Beauty Shop, Alberto Giacometti, Lisa Fonssagrives/Vogue, Salvador Dali
Utmärkelser: The Cultural Award from the German Society for Photography, Hasselbladpriset, ICP’s Infinity Award
Hemsida: The Irving Penn Foundation 

Jakob Weidemann

Pressbild: Stilleben (1953)
Fotograf: Jörn Hagen

Lillehammer konstmuseum: Utställning till 2017-01-29 
Adress & resväg: Stortorget 2, Lillehammer

Norrut i Norge där landet blir smalare ligger Steinkjer. En stad som lagts i ruiner och byggts upp två gånger under historien, först i jugendstil senare i funkisstil. Den bildbegåvade pojken Jakob Weidemann växte upp här i början av 1920-talet, ovetande om sin plats i Nordens framtida konsthistoria. När Weidemann blivit 16 år flyttade han, efter några år i Oslo, till Bergen och blev elev på stadens konsthantverksskola under Eyvind Lundbo. Det här var början på Weidemanns konstnärsskap och följdes av ett studieår på Ole B. Eides privata konstskola. 1941 blev han antagen på konsthögskolan i Oslo under Axel Revold, men återvände året därpå till Bergen på grund av kriget. Hemresan blev dock en konstnärlig framgång genom den första soloutställningen på Paus Knudsen Kunst. Den unge Weidemanns färgrika landskap, stadsvyer och modeller väckte stor uppmärksamhet.  

Världskriget grep omkring sig och kunde fått med sig Jakob Weidemanns måleri när han flydde över gränsen till Sverige 1944. Den norske moståndsmannens förband opererade med sprängmedel när en detonation gjorde honom blind. Men ödet ville annorlunda, efter en tid på sjukhus återfick han synen på vänster öga. Med hjälp av konstnären Otte Sköld kunde Weidemann fortsätta sina studier på Konstakademien i Stockholm under professor Sven Erixson. I Sverige träffade han samtidigt den kultiverade affärsmannen Rolf E Stenersen som blev nära vän, tillika mecenat med avgörande betydelse. Med tiden började Weidemanns abstrakta, koloristiska drag framträda under intryck av såväl Pablo Picasso som Lennart Rodhe. 1946 var Weidemann tillbaka i Oslo med en ny, omtalad separatutställning hos Blomqvist konsthandel, vilket gav plats åt hans färgstarka formspråk på Norges etablerade konstscen.

I fredstid blev Jakob Weidemann en av Norges mest betydande modernister. Hans klara färger målade över mörka stråk som lämnats kvar av krigsåren. Några menade att den uttrycksfulle Weidemann förde med sig en ny vår i landets konsthistoria. Weidemann sammanförde och experimenterade länge med flertalet skilda konstriktningar och trender i sin produktion. På 1960-talet blev hans måleri stilmässigt mer konsekvent expressionistiskt. Han såg lyriskt på den nordiska naturen som inspirationskälla. Hans abstraktioner kom ur dess färger och ljus. Weidemann rörde sig genom landskapen, landskapen förändrades genom honom. Utställningen Fasetter — Jacob Weidemann i retrospektiv följer 21 år av målarens konstnärliga resa. En resa som slutade i Lillehammer där han levde sista tiden och där konstmuseet med Weidemannsalen idag står.

Jakob Weidemann 
Hemland:
Norge, född i Steinjker (1923—2001)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Konstakademin i Stockholm 
Kända verk: Tjäderns flykt, Törnekronan, Midsommar, Från Rom  
Representerad: Nasjonalmuseet, Musée d’Art Moderne, Stenersenmuseet
Utmärkelser: Anders Jahres kulturpris 
Hemsida: Weidemannstipendiet

© 2020 KONSTKOLL

Tema av Anders NorénUpp ↑