TaggKubism

Vilhelm Lundstrøm

Pressbild: Stående modell, detalj (1931)
Fotograf: Ole Hein Pedersen 

Kunsten Museum of Modern Art: Utställning till 2018-02-25
Adress & resväg: Kong Christians Allé 50, Aalborg

Amager är den största ön i Öresund och havsvindarna sveper in över dubbelt fler bofasta sedan konstnären Vilhelm Lundstrøm växte upp här, kring förra sekelskiftet. Det blev trångt i Köpenhamn efter krigsåren och folk liksom företag flyttade utåt kusten. Idag är de gamla kvarteren nya och individen har ersatt kollektivet. Vilhelm föddes 1893 med läshuvud och flit, men hälsan var klen och sjukfrånvaron gjorde honom inbunden. Dagarna hemma fylldes av teckning eller träsnide. Dagarna av god vigör följde han skolans lektioner eller fångade landskapen på Amager med sina målarattiraljer. Den brådmogne Vilhelm drömde redan i tioårsåldern om att måla som Købke eller Lundbye. Föräldrahemmet var kultiverat med musikundervisning och museibesök. Måleriet uppmuntrades, men fadern krävde praktisk utbildning och Vilhelm började 1908 som målarlärling hos Nielsen & Berg i Köpenhamn.

Under fritiden fortsatte Vilhelm Lundstrøm komponera och förfina sina landskapsbilder och 1913 blev han elev på Konstakademiens tecknarskola, under P. Rostrup Bøyesen. Lundstrøm stannade bara två år på akademien men tiden var intensiv och intrycken många, liksom antalet nya, betydande bekantskaper i klassen. Studierna skärpte den konstnärliga blicken och slipade tekniken. Vid debuten i Köpenhamn 1916 drog Lundstrøms regelbundna stilleben blickarna till sig på Kunstnernes Efterårsudstilling. Han hade fångats av franska kubistiska strömningar och rört sig bort från landskapsmåleriet. Nya former och material undersöktes. Därmed blev Lundstrøm samtidigt den målare som introducerade kubismen i Danmark. Han medverkade i utställningen även följande två år och presenterade 1918 kollage, verk gjorda av träskivor från packlådor. Det nya stilgreppet nedsablades i pressen, ordet skandal förekom.

Kritiken mot de experimentella utställningarna blossade upp i en konstdebatt som eldades på av naturvetaren Carl Salomonsen. Salomonsen definierade den moderna expressionismen och kubismen som uttryck för en mental störning — dysformism! Trycket fick bland annat Lundstrøms kollega William Sharff att destruera några av sina verk. Bakom de unga målarna ställde sig författaren Poul Henningsen och keramikern Axel Salto, grundare av tidskriften Klingan. 1919 följde Lundstrøms så kallade lockiga period som ironiserar över klassiska verk, i samma veva bildade han gruppen De Fire som ville förnya dansk konst. 1923 gifte han sig med målaren Yrsa Hansen och inledde sin geometriska purism med förebilder som Ozenfant och Braques. Formen stod över motivet, inget oväsentligt fick rum. Lundstrøm förenklade i syfte att finna essensen. Utställningen Den goda smaken visar hans målningar i nytt ljus.

Vilhelm Lundstrøm
Hemland: Danmark, född på Amager (1893-1950)
Utbildning: Det Kongelige Danske Kunstakademiet
Kända verk: Chanson sans paroles, Arkitekturen, Mosaiker av badande
Representerad: SMK, Göteborgs konstmuseum, Nasjonalmuseet
Utmärkelser: Professur vid Konstakademien i Köpenhamn 

Jóhannes Sveinsson Kjarval

Pressbild: Skjaldmey (1961)
Fotograf: Reykjaviks konstmuseum

Reykjaviks konstmuseum: Utställning till 2017-12-31
Adress & resväg: Flókagata 24, Reykjavík

Island ligger för sig självt ute i Nordatlanten med sina gröna bergslandskap och gejsrar. I klart solljus bländar jätteglaciären Vatnajökull redan på långt håll. Det tusenåriga parlamentet i Reykjavik är världens äldsta och fiskarnationens kultur präglas av medeltida sagor. Målaren Johannes Sveinsson Kjarvals liv är en samtida saga om den fattige pojken som blev Islands mest framstående konstnär. Kjarval föddes vintern 1885 under knapphetens kalla stjärna i Meðallandi. Efter fyra år blev hans utblottade föräldrar tvungna att lämna bort pojken till fosterfamilj. Men det tragiska förbyttes med tiden till trygghet hos den nya familjen i Borgarfjörður. Vardagslivet var enkelt men familjen större och möjligheterna fler. Deras hemort på östkusten var naturskön och har kanske inspirerat Kjarvals bildbegåvning. Han ägnade snart all fritid åt teckning och måleri med tillbuds stående medel. Saknades färger kunde han experimentera med kalvblod eller sot.

1902 flyttade familjen till huvudstaden Reykjavik. Efter några år sökte Johannes S. Kjarval arbete i fiskeflottan. Det blev några tunga år med att vittja nät på saltstänkta fartygsdäck. Men han gav aldrig upp sin konstambition och målaren Ásgrímur Jónsson blev en betydande mentor. Kjarvals arbetskamrater och fackföreningsrörelsen uppmuntrade honom och samlade in pengar. 1912 klarade Kjarval inträdesprovet till kungliga konstakademin i Köpenhamn. En ny epok inleddes. Köpenhamn var en spirande internationell konstmiljö och under studieåren rörde sig Johannes S Kjarval mellan olika konstriktningar — impressionism, kubism eller futurism. Efter examen 1917 framträder också flera stilar i hans eget skolade men samtidigt progressiva måleri. Kjarval lyckades sammanföra dessa konststilar och ändå vara konsekvent. Samtidens radikala, futuristiska konsttrender gav honom nödvändig energi för det framtida konstnärskapet.

När Johannes S Kjarval återvände till Island 1922 efter resor i England, Frankrike och Italien blev han pionjär i hemlandet med modern konst. Senare introducerade han även sitt karakteristiska, icke-naturalistiska landskapsmåleri. Målaren Kjarval upplevde ett annorlunda, mer exotiskt Island framför sig. Ett land med sprakande natur och levande sagor som han ville ta med sina landsmän till genom konsten. Efter 1929 arbetade Kjarval nästan bara med sina sagolika landskapsmotiv och bodde tidvis ute i naturen, i samklang med elementen. Kjarvals omfattande produktion var ett betydande inslag i en återuppväckt Isländsk bildkonst som tagit fart i början på seklet. Kjarvals intensiva målningar har gjort den isländska mystiken synlig och levande för världen. 1973 invigdes Kjarvalsstaðir — en permanent utställning vid Reykjaviks konstmuseum, tillägnad JSK.

Jóhannes Sveinsson Kjarval
Hemland: Island, Meðallandi (1885—1972)
Utbildning: Kungliga Konstakademin i Köpenhamn
Representerad: MoMA, Nordiska Akvarellmuseet, Moderna Museet
Kända verk: Sjómaðurinn og Hafmeyjan, Skjaldbreidur, Eldfákar
Utmärkelser: Prins Eugen-medaljen

Tuulikki Pietilä

Pressbild: Tour de France (1951)
Fotograf: Nina Pätilä

Ateneum: Utställning till 2017-04-09
Adress & resväg: Brunnsgatan 2, Helsingfors

Den finska grafikern, illustratören och professorn Tuulikki Pietilä föddes 1917 i Seattle på den amerikanska nordvästkusten. Hon vara bara tre år gammal när flyttlasset gick över havet och familjen flyttade till den medeltida skärgårdsstaden Åbo i Finland. 1933 började Pietilä som elev på Åbo ritskola. Institutionen fanns då i det eleganta granitpalats, ritat av Gustaf Nyström, som varit Åbo konstmuseum  sedan 1904. Åbo ritskola var landets första konstskola, dessutom den första med kvinnliga elever. Efter sex terminer fortsatte hon på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, en sejour som varade fram till 1940. Vid det här laget rasade andra världskriget på kontinenten och spred sig norrut. 1941 tog Pietilä värvning i arméns informationsavdelning och tjänstgjorde tre år vid fronten i Östkarelen. I fredstid flyttade hon snart till Sverige för att återuppta sitt konstnärsskap och gjorde samtidigt insatser för finska krigsbarn i Halmstad.

1945 skrev hon in sig på Konstfack i Stockholm och fördjupade sig i grafisk teknik. 1949 flyttade hon till drömstaden Paris och spenderade sina sista fyra studieår på Fernand Légers konstskola. Härvidlag hade Peitilä redan uppmärksammats i flertalet konstutställningar, både hemma i Finland och utomlands. Vistelsen i Frankrike var experimenterande och blev en konstnärlig höjdpunkt i Pietiläs ambitiösa skapargärning. Inspirerad av sydeuropas nyanser utvecklade hon sin flerfärgsgrafik och färdigställde sin första soloutställning som visades i Helsingfors 1951. De fina åren avlöstes så småningom av en personlig höjdpunkt i Pietiläs liv. När hon flyttade hem till Finland mötte hon sin livskamrat i Tove Jansson, Mumintrollens skapare. Jansson var både själsfrände och konstnärskollega. Det färgstarka paret Tove och Tooti reste, målade och drev eget galleri tillsammans. Pietilä filmade deras liv. Rullarna blev till framtida dokumentärfilmer.

1956 började Tuulikki Pietilä undervisa på Bildkonstakademin i Helsingfors och skrev egna läroböcker om grafik. Samtidigt deltog hon i arbetet med den växande Muminvärlden och blev förevigad i Janssons personliga sagofigur Too-Ticki. Grafikern Tuulikki Pietilä gjorde en lång, konstnärlig resa genom livet och räknas till efterkrigstidens mest betydande finska bildskapare. Pietilä var mångsidig och experimenterade med såväl teknik som stil. Hon sysslade tidigt med flerfärgsgrafik, först i litografier senare i träsnitt, metallgrafik och serigrafier. Pietilä arbetade även med oljemålningar, pasteller och teckningar. Det tidiga bildspråket var realistiskt, färgrikt med stadsvyer eller finska skärgårdar. På 1950-talet blev uttrycket abstrakt och svängde mellan kubism och informalism, det uppstod rörelse både i verken och i skiftet mellan stilarna. I år hedrar Ateneum Pietiläs 100-årsminne och ställer ut 170 konstverk från tiden 1933 till 1985.

Tuulikki Pietilä
Hemland: Finland, född i Seattle, USA (1917—2009)
Utbildning: Åbo ritskola, Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors, Konstfack i Stockholm, Fernand Légeres konstskola i Paris
Kända verk: Fotbollsmatch, City VIII, Hundcirkus, Sjunken skatt, Spansk vy
Representerad: Fler än 100 grupp- eller soloutställningar i Finland och utomlands, Finlands Nationalgalleri och Purnu konstcenter
Utmärkelser: Pro Finlandia-medaljen, Professur vid Bildkonstakademin

© 2020 KONSTKOLL

Tema av Anders NorénUpp ↑