TaggSverige

Eva Lindström

Pressbild: Kom hem Laila, detalj (2018)
Fotograf: Bildmuseet

Bildmuseet: 2019.03.15—2019.09.08
Adress & resväg: Östra Strandgatan 30 B, Umeå

Den uppskattade illustratören och barnboksförfattaren Eva Lindström växte upp i residensstaden Västerås, där hon föddes 1952. Staden ligger vid Mälarens blå sjövatten och är en av Sveriges äldsta med sigill från 1200-talet. I Västerås höll Gustav Vasa reformationsriksdagen 1527 och här grundandes knappt hundra år senare också Rudbeckianska gymnasiet. I dagens moderna stadsbild framträder skulpturer av storheter som Grate, Alexandersson och Hild. Här verkar också livaktiga Västerås Konstskola som öppnades 1963 av tecknaren Erik Segerberg och konstnären Tore Hultcrantz. De såg industristadens behov av kultur och unga talangers behov av konstutbildning. När skolan firade femtioårsjubileum hade 1200 elever skissat i ateljéerna. Det var hit en ung Eva Lindström sökte sig, raka vägen från grundskolan. Hon hade tecknat sedan barnsben och lade fram begåvade arbetsprover vid antagningen. Den kreativa undervisningen mejslade sedan ut konturerna av hennes stil och fallenhet. Efter grundutbildningen fördjupade Lindström sina studier i Stockholm och tog examen på Konstfack. 

Det var arbetet med serieteckning och illustrationer för andra författare som blev inledningen på Eva Lindströms långa yrkeskarriär. Under de första åren på 1980-talet tecknade hon bland annat för kvinnotidningen Q, Aftonbladet, DN och Kamratposten. Men Lindström skrev också själv kärnfulla, korta texter i samspel med sina bilder. Det ena gav det andra, en kreativ process som tog sig uttryck i satiriska seriealbum som Utflykt, 1983 eller Tandem, 1985 — ett samarbete med illustratören Gunna Grähs. Året därpå började hon intressera sig mer för barnböcker och gjorde bilder för Sven-Olof Lorenzens Grävlingen som ville bli bilmekaniker och Lena Kallenbergs Ekorren Frans, utgivna 1986. Eva Lindströms första egna barnbok var Kattmössan, 1988. Debuten gav henne plats på scenen för barnlitteratur och hon skulle med tiden publicera ett femtiotal verk. En del av produktionen är gamla och nya samarbeten. Bland dem finns Katerina Mazettis Fjärrkontrolleriet, 2002 och Ellen Karlssons Snöret, fågeln och jag, 2013.  

Den som följt Eva Lindströms berättelser känner igen de udda, levande figurerna i de förskjutna perspektiven. Det enastående färgsinnet är utmärkande, landskapen och rummen hon målar blir samtidigt harmoniska färgskalor. När konstnären sammanfogar bilderna med sina kluriga textrader uppstår något unikt, personligt. Lindström målar och skriver ett slags vardagsfilosofi om stora frågor för små läsare. Fabler om ensamhet, vänskap, längtan, identitet och främmande platser. Men några pekpinnar syns aldrig till. I boken om Olli och Mo, 2012 beger sig två vänner på utflykt. Trots förberedelser far de vilse och hamnar i trångmål. Utflykten blir en oförutsedd resa som skymmer vart de egentligen var på väg. När kartan blir obrukbar i mörkret förlorar de riktningen i tillvaron, de måste lita till sig själva och finna nya vägar. Eva Lindströms senaste bok Laila kom hem, 2018 tilldelas i år priset Årets svenska bilderbok. Bildmuseets nya utställning tillägnad författaren visar hennes teckningar och måleri.           

Eva Lindström 
Hemstad: Stockholm, född i Västerås 1952 
Utbildning: Västerås Konstskola, Konstfack i Stockholm 
Kända verk: Vid bergets långa breda fot, Min vän Lage, Kom hem Laila
Representerad: Teckningsmuseet i Laholm, Nordiska Akvarellmuseet
Utmärkelser: Elsa Beskow-plaketten, Axel T. Sandbergs akvarellpris,
Augustpriset, ledamot i Svenska Barnboksakademin

Birgit Ståhl-Nyberg

Pressbild: Bli röd, baby! (1970)
Fotograf: Donald Byström

Uppsala konstmuseum: 2018.03.17—2018.08.19
Adress & resväg: Drottning Christinas väg 1E, Uppsala

​Den samhällskritiska konstnären Birgit Ståhl-Nyberg föddes 1928 i bysamhället Hammerdal i norra Jämtlands skogar. Trakten präglades av träindustri och gryende svensk arbetarrörelse. Vardagslivet var enkelt och strävsamt men kulturen var rik. Det målades och musicerades ute i stugorna. Teatergrupper uppträdde. Hos familjen Ståhl kunde man höra fadern spela fiol för Birgit och hennes systrar. Somliga skapade med sin penna, grannen var författaren och vännen Sara Lidman. Senare har Ståhl-Nyberg beskrivit hur hon växte upp i ett landskap som exploderade av skaparkraft och aldrig kände sig unik som konstnär, snarare som del av en tradition. Birgit Ståhl-Nybergs barndom var, liksom hennes vuxna liv, fylld av kontraster. Idyllen med hojtande barn som sprang över ängarna och livets allvar med tunga hushåll och slitiga, hårt styrda arbetsplatser. En tillvaro som formade stark gemenskap och politisk medvetenhet. Fadern Elov Ståhl stod bakom Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundets första fackförening i Hammerdal, 1925.

Birgit Ståhl-Nyberg började rita och måla disciplinerat redan som barn. Hennes föräldrar uppmuntrade henne med en teckningskurs på Nordiska korrespondensinstitutet. Kursen möjliggjorde så småningom ansökan till Otte Skölds målarskola där hon blev antagen 1949. Hon var 21 år och kunde med besparingar från flera års arbete i Hammerdals specerihandel flytta till Stockholm. 1951 läste hon sedan vidare på Académie Libre för målaren, sedermera professorn, Lennart Rodhe. Under studierna i Stockholm försörjde sig Birgit Ståhl-Nyberg bland annat som hembiträde hos den kände diplomaten Per Anger. Anställningen ordnades av konstnären och vännen Berta Hansson och vidgade Ståhl-Nybergs yrkesnätverk inom etablissemanget. 1952 fortsatte Ståhl-Nyberg vid Kungliga konsthögskolan där hon träffade blivande maken Hendrik Nyberg samt skolades av göteborgskoloristen och professorn Ragnar Sandberg fram till examen 1957. Hennes första separatutställning visades 1961 på Ebba K Petterssons kulturhus Lilla Paviljongen i Stockholm.

Birgit Ståhl-Nyberg skissade enligt klassisk metod men skapade modern socialrealism. Hennes viktigaste influenser tillskrivs Fernand Léger, Henri Rousseau samt Diego Rivera. Vardag i förändring återkom ständigt i hennes teckning och måleri. Hon fångade rörelsen genom att stanna upp och se sig om. Vilka var alla, vart var de på väg, vart var Sverige på väg? Motivvärlden inrymde både stad och landsbygd men tonvikten låg på människors villkor. När Akalla tunnelbanestation byggdes 1975 fick Birgit Ståhl-Nyberg uppdraget att måla flera av väggarna. Teman var industrisamhällets arbetsroller, gemenskap, könsroller och normer. Ambitionen var att målningarna skulle få resenärer att reflektera över sin tillvaro. De levande bilderna med accentuerade perspektiv var även kritik mot tilltagande konformism. Stationen invigdes 1977 och blev konstnärens största projekt. Ståhl-Nyberg tänkte sig att konsten både förändrar och förenar. Spänningen som alstrades mellan arbetarbakgrunden och samhällets elit består i utställningen Framtiden på väg.

Curators: Ann-Christine Fogelberg & Åsa Thörnlund

Birgit Ståhl-Nyberg
Hemland: Sverige, född i Hammerdal (1928-1983)
Utbildning: Otte Skölds målarskola, Académie Libre, Kungliga konsthögskolan
Kända verk: Vägbygget, Woman Power, Det nya modet, Arbetsgemenskap
Representerad: Norrköpings & Västerås konstmuseer, Moderna Museet
Utmärkelser: Hakon Ahlbergs stipendium

Do Ho Suh

Pressbild: Passage/s (2017)
Fotograf: Thierry Bal/© Victoria Miro Gallery

Bildmuseet: 2017.11.17—2018.04.15
Adress & resväg: Östra Strandgatan 30 B, Umeå

Den sydkoreanska megastaden Seoul är en av jordens starkast lysande platser, i flera bemärkelser. Varje dag är miljoner invånare på väg någonstans i livet, varje natt blinkar miljoner ljus i skiftande färger. I Seoul sammanstrålar handel och teknik med kultur och staden är födelseort för konstnären och kosmopoliten Do Ho Suh, för närvarande bosatt i London. Från början skulle Suh bli marinbiolog efter sitt passionerade intresse för fiskarter. Men i 20-årsåldern, alldeles på tröskeln till högskolan, bytte han fot och valde konstfacket. Föräldrahemmet var traditionellt och konstnärligt. En bred bildning betraktades som dygd. Den kulturhistoriskt bevandrade modern och fadern, som är framstående konstnär, präglade båda Suhs uppväxt. Men framförallt fadern gav de konstnärliga och även vetenskapliga perspektiven av betydelse för senare yrkesval. Vardagens poesi jämte stadens symmetri.

Den orientaliske målaren och läromästaren Suh Se Oks inflytande över sonens verksamheter var betydande, kanske avgörande, dock aldrig överskuggande. Do Ho Suh lyssnade tidigt till samtalen mellan fadern och dennes adepter om arkitektur, skulptur eller litteratur. Suh har beskrivit sin far som en renässansmänniska som också förmedlade estetiken till honom. Men deras uttryck skiljer sig fundamentalt. Do Ho Suhs konstskolning inleddes med traditionellt koreanskt måleri på Seoul National University. Efter examen 1987 följde värnpliktsåren. 1991 flyttade Do Ho Suh till USA och efter ett par års arbete i New York fortsatte han med studier. Efter inledning på Skowhegan förkovrade han sig först i modernt måleri på RISD, därefter i skulptur vid Yale. Åren vid amerikanska högskolor utmynnade i masterexamen 1997. Efter millenniumskiftet började Suh etablera sig tydligt med utställningar på Seattle Art Museum eller Lehmann Maupin i New York. 2001 representerade han Sydkorea på Venedigbiennalen.

Do Ho Suh är framförallt uppmärksammad för sina arkitektoniska installationer, vävda i genomskinlig textil. Verken är skapade i naturlig storlek. Trådarna är gjorda av nylon och färgerna går i neon. Idén till vad han kallat för ‘domestic structures’ fick Suh redan 1994. Den ständigt resande Suh filosoferade kring vad som egentligen konstituerar en hemmiljö. Vilket är det individuella och kollektiva rummet? Vilket är det fysiska och mentala rummet? Då Suh dokumenterat alla sina miljöer stod det honom fritt att återskapa, transportera och omdefiniera dem. Idag är Suhs svävande lätta exteriörer och interiörer konstnärens signum. Suhs konstnärskap granskar flyttbarhet, formbarhet och identitet hos rum eller individer. Verken blir scenerier för platsspecifika och personliga identiteter — högaktuella i vår tid. Installationen Passage/s namnger Do-Ho Suhs första separatutställning i Skandinavien.

Do Ho Suh
Hemland: Sydkorea, född 1962 i Seoul
Utbildning: Seoul Nat. University, Rhode Island School of Design, Yale
Kända verk: My Home/s, Karma Juggler, Paratrooper, Some/One
Utmärkelser: J. Mitchell Foundation Award, iF Design Award, Ho-Am Prize
Representerad: Whitney Museum, Mori Art Museum, Tate Modern

Irving Penn

Pressbild: Fotografiska
Fotograf: Franklin Heijnen/Flickr

Fotografiska: 2017.06.16—2017.10.01
Adress & resväg: Stadsgårdshamnen 22, Stockholm

Det fotografiska snillet Irving Penns liv började sommaren 1917 i Plainfield utanför New York. Båda föräldrar var ryska invandrare, fadern var urmakare och modern sjuksköterska. Irving Penns konstnärlighet började anta konkret form vid 17 års ålder på Philadelphia Museum & School of Industrial Art. Där undervisade designern Alexey Brodovitch, också rysk invandrare, som blev Penns mentor. Brodovitch hade 1933 introducerat sitt nytänkande Design Lab. där begåvade elever konfronterades med formgivning som helhetsbegrepp, kommersiell design i samma rum som fransk avant-garde. Penn deltog självklart i dessa gruppers experimenterande med alla tänkbara tekniker och uttryck. The Design Lab. syftade till att samtidigt uppnå bredd och finna det individuella. Grundutbildningen under åren i Philadelphia var inriktad på teckning, måleri och industridesign. Initialt var Penns ambition att bli målare. Vid den här tiden sågs fotografi som ett kommunikationsmedel snarare än självständig konstart.

Irving Penn examinerades 1938 efter fyra års heltidsstudier och tog med sig flyttlasset till New York för arbete hos ansedda tidskriften Harper’s. Yrkeslivets inledande period var på frilansbasis som grafisk formgivare och illustratör. Redan samma år köpte Penn sin första kamera, ovetande om att han just börjat sin resa mot berömmelse. Kameran var en Rolleiflex av mellanformatstyp och den blev en pålitlig följeslagare. Genom optiken blev världen annorlunda och Irving Penn förevigade nya människor och byggnader under vandringar längs gatorna i New York och Philadelphia. Några av motiven publicerades i Harper’s, vilket öppnade dörren till New Yorks modefotografi. Penn var bara 23 år när han blev creative director på konfektionsfirman Saks Fifth Avenue. Kometkarriären till trots var han ett par år senare desillusionerad. Han lämnade sin anställning och gav sig iväg på yttre såväl som inre resor genom den amerikanska södern. Amerikansk folklivskonst hade alltid intresserat honom.

Resandet förde så småningom Irving Penn till Mexico där han satte upp en ateljé och återupptog måleriet. Efter något års skapande insåg han att det var bakom kameran han hörde hemma. Han återvände till New York försedd med nya erfarenheter och fotografiska reseskildringar, efter förebilder som Eugène Atget och Henri Cartier-Bresson. Irving Penn etablerade sig som modefotograf på tidskriften Vogue 1943 och blev med åren känd för 165 mästerliga, stilbildande tidningsomslag. Penns professionella relation till Vogue varade i 66 år och han arbetade i länder som Spanien, Peru och Indien. 1950 gifte han sig med modellen Lisa Fonssagrives. Irving Penn var nyskapande inom både kommersiell och konstnärlig bild. Skulpturala modeller eller precist arrangerade stilleben. Mest känd är han som porträttfotograf. Hans blick för karaktärsdrag har gjort många berömdheter odödliga. I år firas konstnärens 100-årsjubileum med utställningen Resonance — photographs from the Pinault Collection.

Irving Penn
Hemland: USA, född i Plainfield (1917—2009)
Utbildning: Philadelphia Museum & School of Industrial Art (senare Uarts)
Kända verk: 3 Steel Blocks, Lion Skull, Jean Patchett/Vogue, Beauty Shop, Alberto Giacometti, Lisa Fonssagrives/Vogue, Salvador Dali
Utmärkelser: The Cultural Award from the German Society for Photography, Hasselbladpriset, ICP’s Infinity Award
Hemsida: The Irving Penn Foundation 

Edmund de Waal

Pressbild: A New Ground III (2015)
Fotograf: Mike Bruce/© Gagosian Gallery

Artipelag: 2017.04.07—2017.10.01
Adress & resväg: Artipelagstigen 1, Gustavsberg

Den ytterst meriterade keramikern och författaren Edmund de Waal föddes 1964 i den engelska universitetsstaden Nottingham. Orten har medeltida anor, utanför ligger den mytomspunna Sherwoodskogen. Redan som femårig pojke blev han elev på Lincoln School of Art som bedrev undervisning för grundskolan. De Waal blev bekant med keramiken vilken blev hans första tillika bestående relation inom konsten. Senare under tonåren läste de Waal på King’s School i Canterbury där han undervisades som assistent hos keramikern Geoffrey Whiting. De Waal producerade hundratals verk under denna ambitiösa lärotid som varade i två år. 1983 belönades de Waal med stipendium och påbörjade studier i engelsk litteratur på University of Cambridge. Textstudiet sköttes parallellt med konstnärskapet genom ömsesidig inspiration. Efter examen 1986 var de Waal en tid entreprenör i Herefordshire i formgivning av keramik för hemmet.

Året 1988 flyttade de Waal till Sheffield och fortsatte experimentera med porslin. Samtidigt började han studera japanska på stadens universitet. Denna kombination av sysselsättningar förde med sig ett stipendium från Daiwa Anglo-Japanese Foundation med forskarutbildning och vistelser i Tokyo. Den målmedvetne de Waal arbetade intensivt och utforskande med sina händer i ateljén på Mejiro Ceramics Studio. Hans typiska formserier av porslinskärl i varierande arrangemang började framträda tydligare. Vid samma period var de Waal flitig besökare på Japanese Folk Crafts Museum i förarbetet med en biografi om keramikern Bernard Leach — någon som enligt de Waal förstod och förklarade den asiatiska mystiken för oss i västvärlden. De Waals hängivelse inför porslinet är historiskt betingad och inspireras av föreställningen om hur öst och väst möts genom materialet, medeltida dynastier ställs mot modernistisk Bauhaus.

Boken om Bernard Leach publicerades 1998 och inledde de Waals egna författarskap. De Waal återvände hem 1993 där han bosatte sig i London och syntes alltmer på kulturscenen. Första soloutställningen dateras 1995. De Waals subtilt karaktäristiska, cylindriska porslinsobjekt med influenser av japansk minimalism blev efterfrågade. Med tiden har de Waals produktion och utställningar utvecklats till stora, rumsliga installationer med viss arkitektonisk inspiration. De Waals skapande sker i gränslandet mellan formgivning och fri konst, eller i en förening av dessa två storheter. Betraktaren får avgöra vilket. I de Waals konst definieras det enskilda av helheten. Kompositioner av runda och raka linjer ger estetisk harmoni. Färgerna är få men nyanserade. Det stilrena, balanserade formspråket har gett världsrykte. Utställningen på Artipelag är de Waals första i Sverige och visas i dialogform med en av hans förebilder, Giorgio Morandi.

Edmund de Waal
Hemland: England, född 1964 i Nottingham
Utbildning: King’s School of Canterbury, University of Cambridge, University of Sheffield, Mejiro Ceramics Studio
Kända verk: The Lost and Found, Lidded Vessel, Atmosphere, The Reader
Utmärkelser: Order of the British Empire, Senior Fellow of the Royal College of Art, Honorary Doctorate from the University of Nottingham
Hemsida: Edmund de Waal

Giorgio Morandi

Pressbild: Stilleben (1962)
Fotograf: Artipelag

Artipelag: 2017.04.07—2017.10.01
Adress & resväg: Artipelagstigen 1, Gustavsberg

Den tillbakadragne, tankfulle Giorgio Morandi var en av sin tids främsta stillebenmålare. Han föddes 1890 i universitetsstaden Bologna och växte upp med tre systrar i ett medelklasshem. Fadern var entreprenör och sysslade med exportverksamhet, vilken han tänkt involvera sonen i. Men Morandis konstnärsöde var redan skrivet i stjärnorna och han mor uppmuntrade honom. När fadern gick ur tiden 1909 blev Morandi ansvarig för sin familj i stenhuset på via Fondazza, där han skapade sin ateljé och bodde kvar resten av livet. Idag har Casa Morandi blivit museum. Två år tidigare hade Giorgio Morandi som sjuttonåring påbörjat studier på konstakademien i Bologna. Stadens akademiska konstundervisning var grundlig med tydlig prägel av 1300-talets måleritradition. Eleven Morandi excellerade tidigt, bland annat genom att själv utveckla sin etsningsteknik med holländaren Rembrandt som förebild. Studietiden varade fram till 1913.

Morandi reste mycket sällan utomlands. Istället fann han inspiration och kunskap i hemtrakten och i konstlitteratur, särskilt om impressionister som Cézanne eller Seurat. Men i samband med åren på konstakademien gjorde han flertalet studieresor genom Italien. I Florens upplevde han verk av stora renässansmålare som Masaccio och Ucello vilka gjorde livslångt intryck på honom. Långt senare i livet skulle han skriva hur enbart förståelsen för avgörande framsteg i måleriets århundraden kunde visa honom vägen. Morandi inledde dock sitt konstnärskap 1914 med en svängning mot futurismen i samverkan med andra företrädare som Boccioni och Galla. Samma år började han samtidigt arbeta som bildlärare på grundskolan i Bologna, något han fortsatte med till 1929. Året 1915 blev Morandi inkallad för militärtjänst men armélivet var nedbrytande på hans konstnärssjäl. Han återvände till det civila för undervisning och måleri samma år.

1916 uppmärksammades Morandi för första gången internationellt genom grupputställningar med målare som Carra och de Chirico i den metafysiska skolan. Konsthistoriker har tillskrivit denna period stor betydelse i Morandis utveckling, men konstnären själv identifierade sig aldrig med riktningens övernaturliga ansats. Under 1920-talet började istället Morandis mer asketiska motivvärld framträda i såväl objekt som komposition. Vardagsföremål som flaskor, vaser eller skålar betraktades med djupsinne. Enkla former skänktes levande färger och självständighet. Morandi höjde även blicken mot det norditalienska landskapet i flera konstverk. Konstnärens estetiska oljemålningar blev med tiden över tusen till antalet. 1930 fick han konstprofessuren i grafik vid sitt alma mater i Bologna och var berömd såväl utomlands som i hemlandet. I årets vårutställning visar Artipelag femtiotalet verk ur Morandis produktion från 1921 till 1963.

Giorgio Morandi
Hemland: Italien, född i Bologna (1890—1964)
Utbildning: Konstakademien i Bologna
Kända verk: Stilleben (1914), Stilleben (1919), Landskap (1935)
Utmärkelser: Professur i Bologna, Venedigs & Sao Paolos konstbiennaler
Hemsida: Casa Morandi 

Tony Oursler

Pressbild: 1>mA (2016)
Fotograf: Christian Saltas/© Tony Oursler

Magasin III: 2016.09.06—2017.06.11
Adress & resväg: Frihamnsgatan 28, Stockholm

Den amerikanske mediekonstnären Tony Oursler räknas till en av genrens förgrundsfigurer och mest betydande företrädare. Konstnären växte upp i en typisk Queen Anne-villa i Nyack utanför New York som barnbarn till författaren och magikern Fulton Oursler. I föräldrahemmet blev relationen till grannar som konstnären Edward Hopper liksom kreativt arvegods från farfadern tidiga inspirationskällor för Tony Oursler. Oursler blev så småningom antagen vid California Institute for the Arts där han utvecklade sin konst ihop med studenter som Mike Kelley och Sue Williams. När han examinerades 1979 hade han experimenterat länge med rörlig bildkonst. I arbetet utgick Oursler från research om TV-mediets historia och interaktionen mellan teknologi, psykologi och övernaturliga föreställningar. Under 1980-talet väckte Oursler uppmärksamhet genom ett nytt konstgrepp som levandegjorde dockfigurer med ljusprojektioner av ansikten.

Ett par år efter studietiden flyttade Tony Oursler tillbaka till New York och samarbetade med Howard Wise stiftelse Electronic Arts Intermix några år innan han flyttade permanent till egen ateljé. Oursler var tillsammans med Bill Viola, Bruce Nauman och andra en av pionjärerna inom mediekonsten och lyckades flytta gränserna, särskilt för videomediet, genom sina audiovisuella projektioner på sfäriska objekt. Han såg ett nytt landskap för konst växa fram när människor spenderade alltmer tid framför bildskärmar. Tony Oursler skapade egna ensembler av konvexa videokaraktärer som grimaserade och förmedlade kryptiska budskap. Ourslers surrealistiska, digitala dockteater influeras enligt konstnären av kubismens experiment med demonterade ansikten. Frågor om vad som egentligen utgör ansikten, ansiktsuttryck och språk figurerar i Ourslers kyliga, stirrande ljusfigurer. Verken talar både för sig själva och med betraktaren.

Sedan Tony Oursler började arbeta med digitala projektorer och slog igenom på allvar under 1990-talet med sina installationer har konstnären försetts med kvalitetsstämpel av videokonstens publik och kritiker. Tony Oursler definierar sig själv som konceptuell konstnär med tekniken som palett, någonstans mellan den artificiella medievärlden och den fysiska verkligheten. Det finns alltid en idé med konstverken och en ambition att uppnå samverkan med betraktaren — något Oursler betraktar som konstens fulländade ögonblick. Konstnären säger sig inte vara pessimist men konstverken har en dystopisk prägel. Ourslers videofigurer är ofria varelser som ställer vår mediala tids ödesfrågor om vem som betraktar vem och vad som egentligen sägs. Den aktuella utställningen M*r>0r på Magasin III kontrasterar tidiga konstverk mot senare mer samhällskritiska verk som, bokstavligt talat, fäster blicken på den övervakade medborgaren.

Tony Oursler
Hemland: USA, född 1957 i New York
Utbildning: Rockland Community College, California Institute for the Arts
Kända verk: Where are we now?, The Watching, Streetlight, Optics, Influence Machine, Composite Still Life, Frequency Spectrum
Hemsida: Tony Oursler

Lina Selander

Pressbild: Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut (2011)
Fotograf: Lina Selander/Göteborgs konsthall

Göteborgs konsthall: 8 oktober, 2016—29 januari, 2017 
Adress & resväg: Götaplatsen, Göteborg

Den svenska konstnären Lina Selander reser ständigt fram och tillbaka genom historien i sitt arbete. Under färden tar hon med sig betydelsebärande artefakter, naturföremål och intryck. I sina installationer delar hon med sig av sina perspektiv och öppnar nya fönster i bildberättelser utan början och slut. Föremålen, bilderna och ljuden finns med i kompositionen, men godset är flyttat från sin ursprungliga kontext. Vilken betydelse har det här och nu? Selander provocerar vår perception och tvingar betraktaren att se istället för att bara titta. Ett slags konstnärlig bildjournalistik som kräver tid att läsa. Livet är inte enkelt, varför skulle konsten vara enkel? Det är något Selander vill uppmärksamma och kanske varna för. Långsamma och ständigt pågående förändringar i samhället kan vara svårare att se än de som sker fort och övergående. Nya paradigm formas gradvis och framträder nästan omärkligt, som en ny årstids början.

Lina Selander är uppvuxen i Stockholm och har så långt hon minns haft en relation till film och fotografi. Hon är betraktaren och samlaren som skapar sitt eget arkiv av material från skilda miljöer hon rört sig i under studieresor, stadsvandringar och arkivsökningar på institutioner. Ateljén på Liljeholmen blir både utkikspunkt och mörkrum när hon försöker se det framtida genom det förgångna och det yttre genom det inre. En berättande ljusprojektion mot fasaden på ett fysiklaboratorium i Lund eller ett svartvitt fotografi från barndomens Stockholm. Båda är dokument som rymmer flera berättelser och betydelser. Den gränslösa ansatsen är ett av Selanders signum när hon arbetar med skilda miljöer, tidsperioder och uttrycksmedel. Hennes installationer är gjorda av utsnitt ur historien som får nya konnotationer. Selanders konst är svårtillgänglig men angelägen. I fjol representerade hon Sverige under Venedigbiennalen. 

Under hösten lyser Lina Selander upp mörkret med sin nya utställning The Misery of Light på Göteborgs konsthall. Konstnären visar valda verk som kommunicerar med text, film och objekt. Innanför glaset i ett långt vitrinbord ligger en serie radiografer, amorfa bilder som skapats av radioaktiv strålning från uranhaltiga stenar plockade i spökstaden Pripjat. De fysiska objekten bildar ett fundament till verket Lenin´s Lamp Glows in the Peasant´s Hut med filmer om triumfen och tragedin som utopiska landmärken längs floden Dnepr. En annan reflekterande installation från utställningen är The Offspring Resembles the Parent. Konstverket betraktar typiska sedlar eller bilder från historiska kristider och kolonialism. Betalmedlens unika figurer och formspråk berättar om politiska värderingar bakom de ekonomiska värdena, kulturella metavärden som förvaltades parallellt. Vad som sedan består avgör besökaren för sitt inre.

Hemland: Sverige, född 1973 i Stockholm
Utbildning: Högskolan för film och fotografi i Göteborg, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, Konsthögskolan Valand i Göteborg
Kända verk: Anteroom of the Real, Around the Cave of the Double Tombs, Model of Continuation, To the Vision Machine, Mehr Licht!
Utmärkelser: Maria Bonnier Dahlins stipendium, Edstrandska stiftelsens stipendium
Hemsida: Lina Selander

Rita Ackermann

Pressbild: Malmö konsthall (2016)
Fotograf: Malmö konsthall

Malmö konsthall: 22/10, 2016—22/1, 2017
Adress & resväg: Sankt Johannesgatan 7, Malmö 

Det nygotiska parlamentshuset i Budapest är bland Europas äldsta och vackraste i sitt slag. Utanför strömmar den mäktiga floden Donau genom befolkningens vardagsliv och tankar. Konstnären Rita Ackermann växte upp här i kulturstaden Budapest och blev vid 27 års ålder antagen vid konstakademin. Där genomförde hon några år av klassisk grundutbildning. Ackermanns intresse för bildskapande uppstod i barndomen när hon gjorde sina första teckningar och hade sedan dess följt henne i olika skepnad. Under studietiden i Ungern fick hon stipendium och flyttade till USA i början av 1990-talet för att förkovra sig ytterligare på New York Studio School. Redan något år senare var Ackermann arbetande konstnär i egen ateljé. Hon hamnade tidigt i kreativa kretsar bland New Yorks konstnärer, modeskapare och rockmusiker. Det blev ett fruktbärande möte mellan Ackermanns klassiska skolning och storstadens trender.

När Rita Ackermann kom till USA var samhället präglat av multikultur, stora ravefester, alternativa media och nya former av samverkan mellan yrkesgrupper inom kultursektorn. Upplösningen av gränser passade Ackermanns anarkisktiska blandning av stilar och tekniker. Inget medium var heller främmande för den unga konstnären. Innan hon var etablerad gjorde hon bland annat klädmönster och skateboarddesign. Hennes genombrott som konstnär var utställningen After Dinner I’m Gonna Shoot You But Before I’ll Take a Shower, 1994 på Andrea Rosen Gallery. Verken skildrar flickor i olika nymfposer målade med enkel färgpalett. Bilder och kontext är mångtydiga och kan läsas som objektifierande provokation eller sammanslagning av popkonst och klassiska ideal. Enligt kritiker hämtade konstnären inspiration till utställningen från regissören Uli Edels samhällskritiska film från Berlin Wir Kinder vom Bahnhof Zoo.    

Efter att ha blivit etablerad kunde Rita Ackermann gjort sitt liv som konstnär enklare genom att välja en distinkt stil och hålla kvar vid den. Istället gjorde hon tvärtom och har hela tiden forsatt experimentera och revoltera mot etablerade stilar och tabun med sina målningar, kollage och teckningar. Verken ställer ofta motsatser som skönhet och fulhet eller skörhet och våldsamhet mot varandra i nya, slående kompositioner. Den litterärt intresserade Ackermann har anammat dramatikern Bertolt Brechts synsätt — Konsten är ingen spegel, utan en hammare. Hennes konstnärsskap har med tiden kategoriseras som abstrakt expressionism i tredje generation. Den aktuella utställningen The Aesthetic of Disappearance i Malmö är Rita Ackermanns första i Norden och undersöker spänningen mellan hennes tidiga, trevande verk som ny konstnär på New Yorks kulturscen och den senaste sviten av målningar The Chalkboard Paintings.

Rita Ackermann
Hemland: USA, född 1968 i Budapest, Ungern
Utbildning: Budapest Academy of Fine Arts, New York Studio School
Kända verk: If I Was a Maid, Leave Me Alone, Burning Ashes, Corvette
Representerad: Migros Musem, The Ludwig Museum, Haifa Museum of Art
Hemsida: Rita Ackermann

Ernst Billgren

Pressbild: En fruktansvärd kväll (2014)
Fotograf: Per-Erik Adamsson

Borås konstmuseum: 17 september, 2016—15 januari, 2017
Adress & resväg: P A Halls Terass, Borås

Stockholm grundades redan på 1200-talet enligt medeltida krönikor. Historiens rörelser formade så småningom den gamla handelsplatsen vid Östersjön till en av världens vackraste, mest civiliserade huvudstäder. Den mångsidige konstnären och gränsöverskridaren Ernst Billgren föddes här 1957 och upplevde sin tidiga uppväxt i Farsta, några kilometer söder om innerstaden. Spelet mellan den unge Billgrens bildkänsla och skiftande intryck från Sverige och utlandet skapade en rik, inre fantasivärld. Han växte upp i en mylla av svensk-tysk familjehistoria, naturlandskap, djurliv och personliga boendemiljöer vilken skulle ge näring åt ett framväxande konstnärsskap. Jacob och Wilhelm Grimms burleska, mytologiska folksagor blev kanske än mer betydande inspirationskällor för Billgrens framtida motivvärld. Ernst Billgren antogs vid 25 års ålder till Valands konstskola i Göteborg efter ett par års grundläggande studier i måleri.

Billgren tog plats och gjorde intryck på omgivningen redan som konststudent, bland annat genom att tidigt lyfta den eviga frågan om vad som definierar bra och dålig konst. Eller vad som definierar konst överhuvudtaget. Dessa grundproblem har liksom estetikens roll i vårt samhälle fortsatt intressera konstnären Ernst Billgren sedan dess. Under studietiden startade Billgren skolans egna galleri och var ordförande i elevrådet. Flera externa gallerier ställde samtidigt ut hans tidiga verk. Förutom måleri arbetade Billgren även med skulptur, grafik och formgivning. 1970-talets radikala trender med politisering av konstsfären tog Billgren aldrig till sig. Han var anti-rebell men betraktades paradoxalt nog som rebell, eftersom det radikala uttrycket blivit konvention. Billgrens färgrika, stilfulla konstverk ofta med fabelmotiv uppfattades ibland som provocerande eller ironiserande. Men avsikten var, då som nu, snarare undersökande.

Ernst Billgren examinerades som konstnär året 1987 men blev kvar som lärare en tid. Han har sedan fortsatt undervisa samtidigt med det egna konstnärsskapet och är idag professor med folkbildningsidéer. Den produktive Billgren är kompetent och verksam inom flera discipliner, från måleri till möbeldesign, skulptur och scenografi. Han har kallats ‘Sveriges mest kända konstnär’, verkat i flera konstinstitutioner och uppträder ofta i media. En kontinuitet återfinns i Billgrens motiv med typiska djur, landskap och interiörer. Billgren strävar efter att inhämta det kvarvarande avstånd mellan konstnär och publik som han anser följde av modernismen. Den nya utställningen i Borås, som följer konstnären från tiden som elev fram till idag, är hans största sedan 15 år och exponerar en påtaglig variation i kvalitet och uttryck. Billgren gör här en experimentell jämförelse med nya verk av sitt alter ego — Wilhelm von Kröckert. 

Ernst Billgren 
Hemland:
 Sverige, född 1957 i Stockholm
Utbildning: Valands konstskola i Göteborg
Kända verk:  Tiden, Fyra årstider, Kulturbyrå, Kretslopp Diana  
Utmärkelser: Ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna 
Hemsida: Ernst Billgren 

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑