EtikettNorge

Johan Christian Dahl

Pressbild: Bergens våg (1834)
Fotograf: Dag Fosse

KODE 2 Kunstmuseum: 2018.05.04—2018.10.07
Adress & resväg: Rasmus Meyers allé 3, Bergen

Den berömda norska målaren Johan Christian Dahl föddes 1778 i sjöfartsstaden Bergen som under medeltiden varit residensort för landets kungar. Johan C. växte upp under enkla men ordnade omständigheter i en barnrik fiskarfamilj och var äldsta syskonet. I skolåldern fick han undervisning i hemmet av Domkyrkans klockare A. Kierumgaard. Det talades tidigt om att även Johan C. med sitt goda läshuvud skulle bli en kyrkans man och latinare. Intresset för bildskapande var dock för starkt, tanken på prästyrket övergavs till förmån för de första teckningslektionerna hos läraren A.S. Porath. Johan C. var då blott 13 år. Vintern 1803 började han som lärling i konstnären J.G. Müllers ateljé. Där fick han snart krävande uppdrag som figurmotiv på dörröverstycken eller teaterdekorationer. När Johan C. Dahl sex år senare fick gesällbrev som dekorationsmålare hade han vuxit ur sitt gebit. Hans konstbegåvning hade blivit alltför uppmärksammad och det stod klart att han var ämnad till något större.

Under åren som lärling fick Johan C. Dahl även betydande undervisning i teckning av konstnären J.F.L. Dreier. Liksom Müller arbetade Dreier i gränslandet mellan skapande och hantverk, då var detta snarare regel än undantag. Senare klev ännu en mentor in i Dahls liv, lektorn Lyder Sagen. Sagen ledsagade Dahl genom konstens litteratur och skandinavisk historia. Sagen betraktade Dahls konstnärskap så löftesrikt att han samlade in medel för dennes vidare studier. 1811 blev Dahl elev vid Köpenhamns universitet hos C.A. Lorentzen och J.J.G. Haas. De nya läromästarnas betydelse bestod främst i djupare förståelse och färdighet. Deras stil var för konservativ för Dahl som inspirerades av danska och holländska storheter som E. Pauelsen, J. Juel, J. Ruisdael och A. Everdingen. I grannlandet vandrade Johan Christian genom föreläsningssalar och konstsamlingar ut i de flacka landskapen och lät sig förtrollas. ‘Naturen över allt’, skrev han hem till Sagen. Han ville avbilda landskapens karaktär.

J.C. Dahl blev snart invigd i danska kulturkretsar. Genombrottet som konstnär dateras våren 1815 då hans målningar ställdes ut på Charlottenborgs slott. Utställningen drog namnstark publik och bland andra Danmarks Prins Christian beundrade och förvärvade tavlor. Tre år senare flyttade Dahl ner till Dresden för att verka som fri konstnär. Ett skäl var konflikten mellan Dahls naturromantiska ambitioner och efterfrågan på historiska, ofta moralkodade bildmotiv. Landskapsmåleri tillskrevs låg status i den akademiska miljön. Dahl välkomnades i Dresdens kultursfär, fann en själsfrände i C.D. Friedrich och blev omskriven av C.A. Böttiger. 1820 valdes han in i stadens konstakademi och blev med tiden professor. Med sin intensiva förening av idyll och melankoli influerade J.C. Dahl den tyska romantiken och blev samtidigt Norges första internationella konstnär. Hans måleri fångade stämningar och berättade om landskapen och dess invånare. Årets stora utställning Naturens kraft följer hans resa.

Johan Christian Dahl
Hemland: Norge, född i Bergen (1788-1857)
Utbildning: Dekorationsmåleri, Kungliga konstakademien i Köpenhamn
Kända verk: Utsikt mot Vesuvius, Dresden i månsken, Björk i storm
Representerad: SMK, Nasjonalmuseet, Ateneum, Nationalmuseum
Utmärkelser: Vasaorden, St. Olavs orden, Danebrogorden

Torvald Moseid

Pressbild: Draumkvedet, detalj (1980-93)
Fotograf: Sørlandets Kunstmuseum

Sørlandets Kunstmuseum: 2017.11.18—2018.01.21
Adress & resväg: Skippergata 24 B, Kristiansand

Den norska konstnären Torvald Moseid föddes 1917 i sydliga Byglandsfjord och var sist i en barnaskara på åtta. Fadern försörjde familjen på sågverk och sysslade även med båtsnickerier. Orten som ligger vid en fjord var präglad av kristen tradition, hantverk och nordisk natur. Före och under Moseids uppväxt förändrades trakten, den susande skogsmarken blev till sorlande bruksort. Sedan pojkåren var teckning en angelägen fritidssyssla för Moseid. Han skaffade sig samtidigt färdigheter i sömnad och broderi, det var något hans äldre systrar lärde honom. Textilier var i stort undantagna varubristen efter första världskriget och fanns tillgängliga för eget bruk eller handel. Redan efter konfirmationen gick Moseid ut i förvärvslivet och prövade flertalet olika yrken och arbetsplatser genom åren. 1935-1936 gich han på Sörlandets kristna ungdomsskola. Men vurmen för bildkonst fanns kvar. På inrådan av läraren Olav Skeie sökte han 1939 till Statens hantverks- och konstindustriskola i Oslo.

Torvald Moseid studerade på SHKS 1940-1945, delvis med stöd av stipendier, men fick lämna skolan långa perioder på grund av andra världskriget. Under ferierna gjorde han resor i Europa och Asien, vilket senare influerade hans uttryck. De första åren i Oslo hade Moseid förutom kurskamrater även fått kontakt med Oslo-familjer som sett dels talangen, dels svårigheten i att etablera sig ensam i en storstad. Moseid fick möjlighet att praktisera efter eget huvud på familjen Bugges keramikindustri och i den rysk-italienske entreprenören Anatole Savabinis glasbruk. Sådana privilegier utverkade goda handlag för hans gryende konstnärskap. Variation passade Moseid som från början intresserat sig för flera gebit såsom måleri, glaskonst eller bildvävnad. Dessutom medförde bredden större framtida arbetsmarknad. Dessa förutsättningar uppvägde i viss mån också Moseids egensinnighet. Han avvek emellanåt från läroplan till förmån för sådant han fann nyttigare och lämnade SHKS utan examen.

1945 reste Moseid till Köpenhamn och arbetade i textilkonstnären Marie Gudme Leths verkstad. Året därpå återvände han till Oslo som assistent på Glasmagasinets ritkontor. 1949 arbetade han för Kungliga porslinsfabriken i Köpenhamn och gjorde sin första separatutställning, platsen var Konstnärernas hus i Oslo. Han gifte sig samma år med pianisten Ingebjørg Christensen. Utställningen mutade in ett rum åt Moseid i den norska konstsfären. Spännvidden från broderi och träskulptur till tecknade bilder rönte honom epitetet tusenkonstnär. Det alltfler dekorativa projekten gjorde honom dock sällsynt på gallerier. Skeppsredaren Nordahl Wallem var, förutom kyrkan, särskilt betydande kund. Moseid var brukskonstnär, då hans arbeten var uppdrag, men samtidigt pionjär inom högre glas- och textilkonst i Norge. Han lyfte hantverkstradition till konstform och förenade antikt bildspråk med kristendom och norsk mytologi. I höst presenteras två av Moseids viktigaste verk på SKMU, donerade av Telenor. 

Torvald Moseid 
Hemland: Norge, född i Byglandsfjord (1917-2000)
Utbildning: Statens hantverks- och konstindustriskola (KHiO)
Kända verk: Orfeus & Eurydike, De fyra årstiderna, Livets träd
Representerad: Kunstnerernes Hus, Kunstindustrimuseet i Oslo
Utmärkelser: Kungens fortjänstmedalj i guld

Jakob Weidemann

Pressbild: Stilleben (1953)
Fotograf: Jörn Hagen

Lillehammer konstmuseum: 2016.01.31—2017.01.29 
Adress & resväg: Stortorget 2, Lillehammer

Norrut i Norge där landet blir smalare ligger Steinkjer. En stad som lagts i ruiner och byggts upp två gånger under historien, först i jugendstil senare i funkisstil. Den bildbegåvade pojken Jakob Weidemann växte upp här i början av 1920-talet, ovetande om sin plats i Nordens framtida konsthistoria. När Weidemann blivit 16 år flyttade han, efter några år i Oslo, till Bergen och blev elev på stadens konsthantverksskola under Eyvind Lundbo. Det här var början på Weidemanns konstnärsskap och följdes av ett studieår på Ole B. Eides privata konstskola. 1941 blev han antagen på konsthögskolan i Oslo under Axel Revold, men återvände året därpå till Bergen på grund av kriget. Hemresan blev dock en konstnärlig framgång genom den första soloutställningen på Paus Knudsen Kunst. Den unge Weidemanns färgrika landskap, stadsvyer och modeller väckte stor uppmärksamhet.  

Världskriget grep omkring sig och kunde fått med sig Jakob Weidemanns måleri när han flydde över gränsen till Sverige 1944. Den norske moståndsmannens förband opererade med sprängmedel när en detonation gjorde honom blind. Men ödet ville annorlunda, efter en tid på sjukhus återfick han synen på vänster öga. Med hjälp av konstnären Otte Sköld kunde Weidemann fortsätta sina studier på Konstakademien i Stockholm under professor Sven Erixson. I Sverige träffade han samtidigt den kultiverade affärsmannen Rolf E Stenersen som blev nära vän, tillika mecenat med avgörande betydelse. Med tiden började Weidemanns abstrakta, koloristiska drag framträda under intryck av såväl Pablo Picasso som Lennart Rodhe. 1946 var Weidemann tillbaka i Oslo med en ny, omtalad separatutställning hos Blomqvist konsthandel, vilket gav plats åt hans färgstarka formspråk på Norges etablerade konstscen.

I fredstid blev Jakob Weidemann en av Norges mest betydande modernister. Hans klara färger målade över mörka stråk som lämnats kvar av krigsåren. Några menade att den uttrycksfulle Weidemann förde med sig en ny vår i landets konsthistoria. Weidemann sammanförde och experimenterade länge med flertalet skilda konstriktningar och trender i sin produktion. På 1960-talet blev hans måleri stilmässigt mer konsekvent expressionistiskt. Han såg lyriskt på den nordiska naturen som inspirationskälla. Hans abstraktioner kom ur dess färger och ljus. Weidemann rörde sig genom landskapen, landskapen förändrades genom honom. Utställningen Fasetter — Jacob Weidemann i retrospektiv följer 21 år av målarens konstnärliga resa. En resa som slutade i Lillehammer där han levde sista tiden och där konstmuseet med Weidemannsalen idag står.

Jakob Weidemann 
Hemland:
Norge, född i Steinjker (1923—2001)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Konstakademin i Stockholm 
Kända verk: Tjäderns flykt, Törnekronan, Midsommar, Från Rom  
Representerad: Nasjonalmuseet, Musée d’Art Moderne, Stenersenmuseet
Utmärkelser: Anders Jahres kulturpris 
Hemsida: Weidemannstipendiet

Frans Widerberg

Pressbild: Alkemistisk akvarell XVII (1985)
Fotograf: Thomas Widerberg

Haugar Vestfold konstmuseum: 6 februari—30 december, 2016
Adress & resväg: Gråbrödregatan 17, Tönsberg 

Den tusenåriga norska huvudstaden Oslo ligger längst in i fjorden, byggd nedanför landskapets åsar. Vikingaskeppen seglar inte längre men de blå vattendragen strömmar och forsar. Konstnärssjälen Frans Widerberg skrevs in i stadens historia våren 1934. Väggarna i barndomshemmet gav plats för mängder av konstverk, båda föräldrar målade och tecknade på sin fritid. Viderberg förlorade sig i ritblocken redan i grundskolan. Han tecknade inifrån, detaljer före helhet. I tonåren blev motiven mer svårfångade, som ryttare och hästar i rörelse. Vid 19 års ålder påbörjade Frans Widerberg sina studieår på Statens hantverks- och konstindustriskola. 1955 läste han vidare på University of London och blev två år senare lärjunge hos professor Alexander Schultz på Statens Konstakademi.  

Vid slutet av Widerbergs studier på akademin började nonfigurativt måleri bli dominerande konstinriktning i Norge. Med 1960-talet svepte samtidigt den avpersonifierade, kyliga minimalismen in från Nordamerika. Frans Widerbergs drömmande måleri i varma primärfärger följde inte trenden. Hans konstverk blev kritiserade, somligt branschfolk såg något reaktionärt. För unga likasinnade blev han istället ledargestalt i färgexperimentens utmarker. Widerberg utvecklade med tiden ett karaktäristiskt, kontrastrikt bildspråk som har betecknats ‘romantisk expressionism’. Typiska motiv är tyngdlösa, tidlösa figurer av människor och djur. Bilderna har en obändig lyskraft med drag av forntida väggmålningar. Widerberg är mest uppmärksammad för måleri och grafik men skapar även i keramik och glas. 

Frans Widerberg första soloutställning invigdes av Holst Halvorsens konsthandel i Norge 1963. Men de stora kliven togs genom Konstnärsgillen i Oslo 1968 -1969 och National Gallery i London 1974. I vårt nya millenium är Widerberg en av Norges mest betydande målare och grafiker med framgångar i länder som Spanien, Sverige och Storbrittanien. Sedan i vintras är staden Tönsberg fönster mot Frans Widerbergs universum. Haugar konstmuseum visar utställningen Alkemistiska akvareller med ett tjugotal verk från 1980-talet. De breda, flammiga penseldragen fångar livets värmestrålning. De flyktiga figurerna som framträder i Widerbergs gränslösa landskap är symboler för våra känslor. Människan står i centrum för utställningens verk, liksom hon står i centrum för alkemins livselixir.

Frans Widerberg
Hemland: Norge, född i Oslo (1934—2017)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Goldsmiths University of London 
Kända verk: Hieronymus, Uppståndelse, Himmelsryttare, De osynliga 
Representerad: Astrup Fearnley-museet, Gallery of Modern Art (Edinburgh), Fondacion Colegio del Rey, The Calouste Gulbenkian
Utmärkelser: St Olavs Orden, Anders Jahres kulturpris

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑