TaggFinland

Ellen Thesleff

Pressbild: Lektyr (1906)
Fotograf: Hanna Kukorelli/© HAM

HAM: Utställning till 2020-01-26
Adress & resväg: Södra Järnvägsgatan 8, Helsingfors

När den kultiverade familjen Thesleff flyttade till staden Kuopio i Finland 1872 väckte skogsmarkerna liv i dottern Ellens konstnärlighet. Lantstället i Murole blev hennes djupaste inspirationskälla. Den viljestarka Ellen var äldst i en syskonskara på fem och hennes familj var både konstnärlig och musikalisk. De vistades ofta i naturen och föräldrarna understödde dotterns målarambitioner. Fadern, ingenjören August, lärde Ellen teckningens grunder och tog med henne på utställningar. 1885 flyttade familjen till Helsingfors och Ellen slutförde sina år på Svenska fruntimmersskolan. Därefter skrev hon in sig på Adolf von Beckers målarskola och inledde sin formella utbildning. Två år senare blev Ellen Thesleff antagen på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors. 1890 fortsatte hon i landskapsmålaren Gunnar Berndtsons ateljé, tillsammans med bland andra målaren Beda Stjernschantz. Denna tid utmynnade i hennes första vernissage på Finska konstnärers höstutställning 1891. Där visades målningen Eko, med den ropande vallflickan, som sedan dess har en framskjuten plats i Thesleffs produktion. 

Stärkt av sin framgång reste 22-åringen Ellen Thesleff samma år till Paris för studier på den progressiva konstskolan Académie Colarossi. Tillsammans med bland andra Sigrid Granfeldt fick hon  undervisning av målare som Gustave Courtois och Puvis de Chavannes. Tiden utanför ateljén ägnades åt Paris kulturliv och Thesleff sågs ofta med sitt teckningsblock på Louvren framför italienska konstverk av da Vinci och Botticelli. Även den antika konsten från Egypten påverkade henne. Kollegan Magnus Enckell, som samtidigt gick på Académie Julian, fick betydelse för Thesleff. De inspirerade varandra i hantverket och under långa samtal på Paris konstutställningar eller på Café de la Régence — en mötesplats där många skandinaver träffades. De två blivande finska symbolisterna sökte det inre, mystiska i tillvaron. Starka influenser kom från musiken och poesin. Thesleffs stil var stämningsfull, Enckells mer skiftande. Studietiden avslutades i mars 1892. Thesleff och Enckell beslutade sig för att invänta sommarljuset och uppleva några fler pjäser och utställningar innan hemresan. 

En utomhusbild från Murole i Finland 1893 visar Ellen Thesleff och Sigrid Granfelt vid ett staffli. De har snaggat sig och klätt sig i herrskjorta med slips. Kanske ville de utmana tidens könsroller genom att understryka dem, och drömma sig bort från dem. Målarna blev i sitt arbete både radikaler och romantiker. 1894 reste Thesleff ner till Florens med poeten Ingeborg von Alfthan, som hon också porträtterade. Kulturen gjorde betydande intryck på Thesleff som återvände i långa perioder. I sitt måleri lyckades hon med tiden sammanföra den italienska värmen med det finska vemodet. I Florens mötte hon 1907 teatervisionären Gordon Craig som lärde henne träsnittsteknik. Craigs idéer om estetiska och symboliska, snarare än realistiska, uttryck inom teater och konst påverkade Thesleff i riktning mot fauvismen. Konsten blev en egen värld, oberoende av de yttre motiven — L’art pour l’art! En annan betydande influens var målaren Vasilij Kandinsky med sin färglära, måleriteknik och estetiska psykologi med anknytning till musiken. Thesleff var även musikintresserad och spelade gitarr. 

Året 1908 visades Ellen Thesleffs första separatutställning på konstagenturen Liberty i Helsingfors. Konstnären blev omskriven i Hufvudstadsbladet och målningen Landskap från Toscana köptes av Finska konstföreningen. 1909 visade Thesleff också en serie träsnitt från Florens, hon räknas idag jämte Simberg och Gallen-Kallela till teknikens främsta i Finland. Därefter följde utställningar ungefär vartannat år, 1917 år separatutställning på Salon Strindberg var särskilt framgångsrik. Med tiden skulle Thesleffs produktion omfatta 780 målningar och 170 träsnitt, dessutom 60-talet etsningar! Hennes största beställningsarbete var en serie väggmålningar på Pekkala gård i Ruovesi 1928, samt en takmålning för Konstnärsgillet i Finland, i Helsingfors 1934. Thesleff tillhör den finska guldåldern och var banbrytande med sin levande symbolism och expressionism. Hennes arbete förnyade landets måleri och grafik. Thesleffs målningar är lyriska och kännetecknas av sparsamma färgharmonier i ljus kolorit. Konstnären verkade i över sex decennier och levde på sitt yrke. Utställningen visar målningar från olika tidsperioder och vistelseorter. Arkiverade fotografier, texter och skissböcker ger verken sammanhang.  

Curator: Hanna-Reetta Schreck

Ellen Thesleff
Hemland: Finland, född i Helsingfors (1869-1954)
Utbildning: Adolf von Beckers privatakademi, Konstföreningens ritskola i Helsingfors (senare Bildkonstakademin), Gunnar Berndtsons ateljé, Académie Colarossi i Paris
Kända verk: Skördefolk i båt, Olivskog, Hamn, Violinspelerska
Utmärkelser: Pro Finlandia-medaljen, bronsmedalj på Världsutställningen i Paris, hedersmedlem i Konstnärsgillet i Finland
Representerad: Ateneum/Finlans nationalgalleri, Serlachius museer, Åbo konstmuseum

Rita Kernn-Larsen

Pressbild: Självporträtt/Känn dig själv (1937)
Fotograf: © The Solomon R. Guggenheim Foundation

Gl. Holtegaard: Utställning till 2019-01-13
Adress & resväg: Attemosevej 170, Holte

På en monokrom arkivbild från galleriet Guggenheim Jeune i London sitter en elegant kvinna i tvådelad dräkt och hatt, hållningen är återhållsam men blicken förväntansfull. Bredvid syns några av hennes målningar. Kvinnan är Rita Kernn-Larsen som inviger sin soloutställning 1938, personligen inbjuden av mecenaten Peggy Guggenheim! Hon blir det nya avant-garde galleriets första surrealist och utställningen etablerar hennes konstnärskap. Kernn-Larsen föddes 1904 i Hillerød nära Fredriksborgs Slott och växte upp i ett välbeställt hem. Efter de fösta åren på Marie Mørks Privatskole reste hon 1924 till Oslo för en tid på Statens Tegneskole. Tillbaka i Danmark blev Kernn-Larsen 1927 antagen vid Det Kongelige Danske Kunstakademi. Dessa studier avbröts dock av den unga målaren 1929, skälet var en alltför traditionell undervisning. Istället klev 25-åringen på tåget till kontinenten och bosatte sig i Paris för studier på Académie Moderne, under mästaren Fernand Léger.

Académie Moderne var en fri konstskola för utländska studenter. Inriktningen var det nya abstrakta måleriet, undervisningen leddes av modernisten Fernand Léger och konstteoretikern Amédée Ozenfant. I Légers ateljé på Montparnasse var kraven påtagliga men spelrummet stort. Léger undervisade i en dynamisk, intellektuell miljö där Rita Kernn-Larsen fann sitt element. Det var också här hon träffade sin blivande make, journalisten och konsthandlaren Isak Grünberg. Kernn-Larsen tänjde på kompositionens gränser, fördjupade sig i former och kontrasterade färger. Övningen gav studenten sådan färdighet att hon bland annat fick illustrera omslagen till kända tidningar. Kernn-Larsen valdes också till en av få så kallade mästarelever som fick slutföra Legérs egna idéer, från teckningar till fullskaliga målningar. Under åren vid Académie Moderne prövade Kernn-Larsen flera konststilar men rörde sig tydligt från avbildande konstverk mot mer surrealistiska experiment.

Den nya, okonventionella surrealismen tilltalade inte Legér, men Kernn-Larsen hade hittat sin stil. Tillsammans med målare som Wilhelm Freddie och Franciska Clausen medverkade hon även till konstriktningens genombrott. Surrealisterna strävade efter en frigörelse från industrisamhällets nyttoperspektiv. 1933 återvände Kernn-Larsen till Danmark och öppnade egen ateljé, första separatutställningen visades året efter. Hon blev samtidigt medlem i den progressiva konstnärsgruppen Linien. 1935 deltog hon som en av få kvinnor utställningen Kubisme-Surrealisme i Köpenhamn. Intresset för Kernn-Larsens måleri förblev dock svalt i hemlandet. 1937 flyttade hon tillbaka till Paris och sedan till London, då som erkänd konstnär. Glansperioden varade omkring tio år och hennes mystiska, sensuella surrealism ställdes ut jämte storheter som Dali och Magritte. 1947 övergick hon till landskapsmåleri i Sydfrankrike. Den stora utställningen SOLO visar såväl tidiga som sena verk.

Curator: Kirstine Roepstorff

Rita Kernn-Larsen
Hemland: Danmark, född i Hillerød (1904-1998)
Utbildning: (Det Kongelige Danske Kunstakademi), Académie Moderne
Kända verk: Fantomerna, Dans och kontradans, Sökande efter månen
Press: La femme surréaliste, Women Artists and the Surrealist Movement
Representerad: Randers, Guggenheim, SMK, The Israel Museum

Alicja Kwade

Pressbild: Trans-For-Men (2018)
Fotograf: Ari Karttunen

EMMA konstmuseum: Utställning till 2019-04-28
Adress & resväg: Flitarvägen 5, Esbo

Skulptören Alicja Kwade föddes 1979 i Polen men familjen flyttade till Tyskland när hon fyllde åtta år. Alicja fick dubbelt medborgarskap och växte upp i Hannover i nordtyska Niedersachsen. Staden är en av världens främsta arrangörer av branschmässor för näringslivet men erbjuder samtidigt kulturinstitutioner som Sprengel Museum och Museum August Kestner. Alicjas familj var intellektuell och drev eget galleri. Fadern var konservator och modern forskare inom litteratur. Samtalen om kultur i hemmet och en egen nyfikenhet inför naturvetenskap försåg henne med ett slags tvärvetenskapligt perspektiv. Året 1999 blev Alicja Kwade antagen på Konsthögskolan i Berlin och löste enkelbiljett. Hon var då 19 år gammal. Under studietiden gjorde sig Kwade bekant med alla konstnärliga discipliner men fann sitt element i skulpturen. Kwade uppmärksammades tidigt och fick Piepenbrockpriset bara tre år efter examen. Kwade stannade i Berlin där hon idag arbetar.

Alicja Kwade är hängiven omvärldens struktur och vår perception av den, beroende av bakgrund och perspektiv. Hennes inspiration kommer ofta från företeelser och påståenden hon själv inte förstår respektive instämmer i. I de fallen inleder hon sitt projekt genom att försöka besvara sin egen frågeställning. Kwade lyfter in abstraktioner som balans och rörelse i ateljén och ger dem konkret form i regelbundna konstverk. Kwade arbetar med många olika material som koppar, granit eller glas i sina skulpturer och spanar alltid efter nya intressanta objekt i omvärlden. Typiskt för hennes konst är just transformeringar av kända objekt, ofta vardagsföremål, till nya rumsliga strukturer som ändrar kontexten. Verket OrbitaGravitas skapar gravitation med stenblock i omloppsbanor av metall, Hubwagen deformerar pastellfärgade pallyftare i cirkelrörelser, ReReason bygger ledningssystem av blåsinstrument och Light Transfer of Nature skapar fler dimensioner genom spegeleffekter.

Konstnären har inga avsikter att förändra betraktarens värderingar, däremot hennes perception — i alla fall tillfälligt. Konstnären försöker medvetandegöra det subjektiva i perception genom förvrängningar. Illusionisten Harry Houdini var en av hennes förebilder. Kwades provokationer kring vad som egentligen är sant eller falskt kan associeras till fenomenologin och dess förnekande av kunskap om tingens natur. Det är krävande att betrakta sådant vi redan känner till i nya skepnader och sammanhang. Men det är drivkraften i Alicja Kwades konstnärskap, dessutom en förutsättning för vårt samhälle. Kwades stjärna har lyst allt starkare de senaste åren och syns nu för första gången i Finland med utställningen Trans-For-Men på EMMA, ett samarbete med Saastamoinenstiftelsen. Installationerna är utformade efter museets arkitektur och konstverken leder besökaren genom rummen. Teman är växelverkan, naturens system och tiden.

Curators: Marie Nipper & Arja Miller

Alicja Kwade
Hemland: Tyskland, född 1979 i Katowice, Polen
Utbildning: Universität der Künste, Berlin
Kända verk: Spira Mirabilis, DrehMoment, TunnelTeller
Representerad: Yuz Museum, Louisiana, Kunsthalle Mannheim
Utmärkelser:
Piepenbrockpriset, Robert Jacobsenpriset
Hemsida: Alicja Kwade

Tuulikki Pietilä

Pressbild: Tour de France (1951)
Fotograf: Nina Pätilä

Ateneum: Utställning till 2017-04-09
Adress & resväg: Brunnsgatan 2, Helsingfors

Den finska grafikern, illustratören och professorn Tuulikki Pietilä föddes 1917 i Seattle på den amerikanska nordvästkusten. Hon vara bara tre år gammal när flyttlasset gick över havet och familjen flyttade till den medeltida skärgårdsstaden Åbo i Finland. 1933 började Pietilä som elev på Åbo ritskola. Institutionen fanns då i det eleganta granitpalats, ritat av Gustaf Nyström, som varit Åbo konstmuseum  sedan 1904. Åbo ritskola var landets första konstskola, dessutom den första med kvinnliga elever. Efter sex terminer fortsatte hon på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, en sejour som varade fram till 1940. Vid det här laget rasade andra världskriget på kontinenten och spred sig norrut. 1941 tog Pietilä värvning i arméns informationsavdelning och tjänstgjorde tre år vid fronten i Östkarelen. I fredstid flyttade hon snart till Sverige för att återuppta sitt konstnärsskap och gjorde samtidigt insatser för finska krigsbarn i Halmstad.

1945 skrev hon in sig på Konstfack i Stockholm och fördjupade sig i grafisk teknik. 1949 flyttade hon till drömstaden Paris och spenderade sina sista fyra studieår på Fernand Légers konstskola. Härvidlag hade Peitilä redan uppmärksammats i flertalet konstutställningar, både hemma i Finland och utomlands. Vistelsen i Frankrike var experimenterande och blev en konstnärlig höjdpunkt i Pietiläs ambitiösa skapargärning. Inspirerad av sydeuropas nyanser utvecklade hon sin flerfärgsgrafik och färdigställde sin första soloutställning som visades i Helsingfors 1951. De fina åren avlöstes så småningom av en personlig höjdpunkt i Pietiläs liv. När hon flyttade hem till Finland mötte hon sin livskamrat i Tove Jansson, Mumintrollens skapare. Jansson var både själsfrände och konstnärskollega. Det färgstarka paret Tove och Tooti reste, målade och drev eget galleri tillsammans. Pietilä filmade deras liv. Rullarna blev till framtida dokumentärfilmer.

1956 började Tuulikki Pietilä undervisa på Bildkonstakademin i Helsingfors och skrev egna läroböcker om grafik. Samtidigt deltog hon i arbetet med den växande Muminvärlden och blev förevigad i Janssons personliga sagofigur Too-Ticki. Grafikern Tuulikki Pietilä gjorde en lång, konstnärlig resa genom livet och räknas till efterkrigstidens mest betydande finska bildskapare. Pietilä var mångsidig och experimenterade med såväl teknik som stil. Hon sysslade tidigt med flerfärgsgrafik, först i litografier senare i träsnitt, metallgrafik och serigrafier. Pietilä arbetade även med oljemålningar, pasteller och teckningar. Det tidiga bildspråket var realistiskt, färgrikt med stadsvyer eller finska skärgårdar. På 1950-talet blev uttrycket abstrakt och svängde mellan kubism och informalism, det uppstod rörelse både i verken och i skiftet mellan stilarna. I år hedrar Ateneum Pietiläs 100-årsminne och ställer ut 170 konstverk från tiden 1933 till 1985.

Tuulikki Pietilä
Hemland: Finland, född i Seattle, USA (1917—2009)
Utbildning: Åbo ritskola, Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors, Konstfack i Stockholm, Fernand Légeres konstskola i Paris
Kända verk: Fotbollsmatch, City VIII, Hundcirkus, Sjunken skatt, Spansk vy
Representerad: Fler än 100 grupp- eller soloutställningar i Finland och utomlands, Finlands Nationalgalleri och Purnu konstcenter
Utmärkelser: Pro Finlandia-medaljen, Professur vid Bildkonstakademin

© 2020 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑