TaggExpressionism

Louisa Matthíasdóttir

Pressbild: Þingvallavatn (1989)
Fotograf: Reykjaviks konstmuseum

Reykjaviks konstmuseum: 2017.04.30—2017.09.17
Adress & resväg: Flókagata 24, Reykjavík

Den isländska målaren Louisa Matthíasdóttir föddes 1917 i Reykjavik och räknas till landets mest betydande konstnärer. Hon flyttade till USA vid 25 års ålder men återvände ofta till Island och tog med sig det levande landskapet och ljuset till det nya landet. Matthíasdóttir växte upp med goda förutsättningar i ett medelklasshem där fadern var läkare. Hon intresserade sig redan som barn för bildskapande och uppmuntrades av båda föräldrar som 1934 skickade dottern till Köpenhamn. Matthíasdóttir fick studieplats på Kunsthåndværkerskolen och började staka ut sin yrkesbana. Utbildningen varade i tre år och la grunden för hennes säregna, breda penseldrag som satte ny färg på vardagsmotiv. 1938 reste hon ner till Paris, inspirerades av studiebesök på muséer och skolades i något år av den franske målaren Marcel Gromaire. När Matthíasdóttir återvände till Reykjavik ingick hon i kärnan av landets spirande avantgarde.

Året 1942 emigrerade Louisa Matthíasdóttir och bosatte sig i New York för vidare konststudier. Till en början följde hon kursverksamheten på the Art Students League men slutade till förmån för studier hos den tysk-amerikanske expressionisten Hans Hofmann. I samma veva träffade hon även målaren Leland Bell som hon senare gifte sig med. Den tongivande Hofmanns tankar om abstraktion och starka färger utvecklade Matthíasdóttirs måleri påtagligt. Hon hade sedan tidigare tagit bestående intryck av Henri Matisse under konststudierna hos Gromaire. Färgen förblev konsekvent betydande, kanske rentav bärande, i Matthíasdóttirs konstnärskap. Hon influerade även själv andra studenter som Jane Freilicher och Larry Rivers. Mattahíasdóttirs första separata utställning presenterades 1948 på kooperativa Jane Street Gallery. Det blev inledningen på hennes långa arbetsliv som etablerad bildkonstnär i Förenta staterna.

Louisa Matthíasdóttirs relation till maken var fortsatt konstnärlig. Matthíasdóttirs och Bells ateljéer låg vägg i vägg och de utbytte kritik. Ibland visade paret gemensamma utställningar hos Robert Schoelkopf Gallery — galleriet där Matthíasdóttir skulle producera 17 soloutställningar. Under 1960-talet befästes hennes färgrika, rätlinjiga stil som har beskrivits i termer av såväl realism som expressionism, eller som förening av båda. Konstnären själv ifrågasatte skiljelinjen mellan avbildning och abstraktion. Det dröjde till 1970-talet innan hon uppmärksammades på allvar på Island. Första soloutställningen visades 1987 på Galleri Borg. Matthíasdóttirs bildspråk återger landskap, stilleben och personer i ofta enkla perspektiv där kompositionens element definieras i färgsegment. Kontrasterna ger en klarhet som är typisk för konstnären. Årets retrospektiva utställning Calm på konstmuseet i Reykjavik följer hela hennes arbetsliv.

Louisa Matthíasdóttir 
Hemland: USA, född i Reykjavik, Island (1917—2000)
Utbildning: Kunsthåndværkerskolen (senare KADK) i Köpenhamn, Art Students League of New York, Hans Hofmann School of Fine Arts
Kända verk: The Lost and Found, Lidded Vessel, Atmosphere, The Reader
Utmärkelser: American-Scandinavian Foundation’s Cultural Award, American Academy of Arts and Letters (medlemskap)
Hemsida: Louisa Matthíasdóttir

Olivia Holm-Møller

Pressbild: Hulelandsby, Spanien (1936)
Fotograf: Ole Mortensen

Holstebro konstmuseum: 2017.02.04—2017.05.28
Adress & resväg: Museumsvej 2A, Holstebro

Olivia Holm-Møller föddes 1875 och växte upp som lärarbarn i det danska bysamhället Homå på det vildvuxna Djursland. Familjen präglades av den filosofiske folkbildaren Nikolaj Grundtvigs tänkande och Olivia var elev i friskolor efter hans modell. Grundtvigs progressiva idéer fick stor betydelse för landsbygden och särskilt flickors utbildning. I vuxen ålder stod Holm-Möller själv vid katedern och höll lektioner i danska språket eller undervisade i handarbete. Hon var även gymnastiklärare. Vid sekelskiftet träffar Holm-Möller konstnären Elise Konstantin-Hansen och får djupare kontakt med sin egen konstnärliga drivkraft. Hon överger lärargärningen och reser till Köpenhamn för studier på Fröknarna Mundt och Luplaus tecknarskola. Året 1901 blir Holm-Möller antagen på Kungliga konstakademin där professorerna August Saabye och Viggo Johansen handleder i bildhuggarkonsten och drar upp riktlinjer för teckningens grunder.

Efter två års studier börjar Olivia Holm-Möller arbeta med modeller för kakelugnar hos C M Hess järnbruk i Vejle. Studieuppehållet fortsätter med en utlandsresa till England 1905. Holm-Möller vandrar långa stunder på British Museum och inspireras av samlingens klassiska mästerverk. Etrusker och greker gör bestående intryck. I denna inledande period arbetar hon främst med skulptur, relief och träsnitt. 1906 får konstnären sitt första stipendium och lär känna målaren Ejnar Nielsen under en vistelse i Italien. Kollegorna ska senare göra många danande konstresor ihop till länder som Grekland, Egypten och Kenya. 1908 premiärvisas Holm-Möllers verk under vårutställningen på Charlottenborg. Ett par år senare lämnar hon studierna utan examen och börjar alltmer uttrycka sig i måleri. 1915 blixtrar slagfälten i Europa och barnsängen tar hennes svägerska. Kvar står pojkarna Knud och Karl. Holm-Möller återvänder till Homå som styvmor.

I sin hemtrakt slutför hon samtidigt: Niobe — tio stora målningar som skildrar mänsklighetens drivkrafter, med tonvikt på kvinnans villkor. Den färgstarka bildserien är Holm-Möllers reaktion mot kriget och blir hennes konstnärliga genombrott. Hennes produktion har influenser från symbolismen hos målare som J F Willumsen och Ejnar Nielsen. Nielsen förekommer, liksom de två syskonbarnen, dessutom i Holm-Möllers motivvärld. Mycket av stoffet kommer från bibliska och mytologiska berättelser eller besök i främmande kulturer. Hon reser under hela sitt liv med skissblock och penslar under armen. Hon för anteckningar i bild, med blyerts och vattenfärger. I hemateljén blir scenerierna grund för mer abstrakta målningar av hennes personliga intryck. Enligt Holm-Möller kan allting uttryckas med bara färger, utan motiv. I samlingsutställningen Olivias verden på Holstebro konstmuseum kan besökaren själv uppleva hennes bildspråk.

Olivia Holm-Møller
Hemland: Danmark, född i Homå (1875—1972)
Utbildning: Kungliga konstakademin i Köpenhamn
Arbetsfält: Skulptur, bildhuggeri, måleri & grafik
Representerad: SMK, ARoS, Sorø kunstmuseum, Expo 58
Kända verk: Slægten, Kun farve og rytme, Musikalsk komposition
Utmärkelser: Jens Nielsen & Olivia Holm-Møller museet

Jóhannes Sveinsson Kjarval

Pressbild: Skjaldmey (1961)
Fotograf: Reykjaviks konstmuseum

Reykjaviks konstmuseum: 2017.01.01—2017.12.31
Adress & resväg: Flókagata 24, Reykjavík

Island ligger för sig självt ute i Nordatlanten med sina gröna bergslandskap och gejsrar. I klart solljus bländar jätteglaciären Vatnajökull redan på långt håll. Det tusenåriga parlamentet i Reykjavik är världens äldsta och fiskarnationens kultur präglas av medeltida sagor. Målaren Johannes Sveinsson Kjarvals liv är en samtida saga om den fattige pojken som blev Islands mest framstående konstnär. Kjarval föddes vintern 1885 under knapphetens kalla stjärna i Meðallandi. Efter fyra år blev hans utblottade föräldrar tvungna att lämna bort pojken till fosterfamilj. Men det tragiska förbyttes med tiden till trygghet hos den nya familjen i Borgarfjörður. Vardagslivet var enkelt men familjen större och möjligheterna fler. Deras hemort på östkusten var naturskön och har kanske inspirerat Kjarvals bildbegåvning. Han ägnade snart all fritid åt teckning och måleri med tillbuds stående medel. Saknades färger kunde han experimentera med kalvblod eller sot.

1902 flyttade familjen till huvudstaden Reykjavik. Efter några år sökte Johannes S. Kjarval arbete i fiskeflottan. Det blev några tunga år med att vittja nät på saltstänkta fartygsdäck. Men han gav aldrig upp sin konstambition och målaren Ásgrímur Jónsson blev en betydande mentor. Kjarvals arbetskamrater och fackföreningsrörelsen uppmuntrade honom och samlade in pengar. 1912 klarade Kjarval inträdesprovet till kungliga konstakademin i Köpenhamn. En ny epok inleddes. Köpenhamn var en spirande internationell konstmiljö och under studieåren rörde sig Johannes S Kjarval mellan olika konstriktningar — impressionism, kubism eller futurism. Efter examen 1917 framträder också flera stilar i hans eget skolade men samtidigt progressiva måleri. Kjarval lyckades sammanföra dessa konststilar och ändå vara konsekvent. Samtidens radikala, futuristiska konsttrender gav honom nödvändig energi för det framtida konstnärskapet.

När Johannes S Kjarval återvände till Island 1922 efter resor i England, Frankrike och Italien blev han pionjär i hemlandet med modern konst. Senare introducerade han även sitt karakteristiska, icke-naturalistiska landskapsmåleri. Målaren Kjarval upplevde ett annorlunda, mer exotiskt Island framför sig. Ett land med sprakande natur och levande sagor som han ville ta med sina landsmän till genom konsten. Efter 1929 arbetade Kjarval nästan bara med sina sagolika landskapsmotiv och bodde tidvis ute i naturen, i samklang med elementen. Kjarvals omfattande produktion var ett betydande inslag i en återuppväckt Isländsk bildkonst som tagit fart i början på seklet. Kjarvals intensiva målningar har gjort den isländska mystiken synlig och levande för världen. 1973 invigdes Kjarvalsstaðir — en permanent utställning vid Reykjaviks konstmuseum, tillägnad JSK.

Jóhannes Sveinsson Kjarval
Hemland: Island, Meðallandi (1885—1972)
Utbildning: Kungliga Konstakademin i Köpenhamn
Representerad: MoMA, Nordiska Akvarellmuseet, Moderna Museet
Kända verk: Sjómaðurinn og Hafmeyjan, Skjaldbreidur, Eldfákar
Utmärkelser: Prins Eugen-medaljen

Louise Bourgeois

Pressbild: Spider (1997)
Fotograf: Frédéric Delpach/© The Easton Foundation

Louisiana Museum of Modern Art: 2016.10.13—2017.02.26 
Adress & resväg: Gammel Strandvej 13, Humlebaek

När Louise Bourgeois föddes i Paris 1911 tändes en ny stjärna på konsthimlen, en stjärna som följdes av den kultiverade publiken i decennier och fortsätter lysa i våra dagar. Bourgeois barndom utspelades mot en fond av antika gobelänger i familjens ateljé på landet och i galleriet inne i Paris. Hennes föräldrar restaurerade inredningstextilier i egen verksamhet. Flickan deltog i vardagens sysslor med sömnad och ritningar. Det gav handlag och blick för mönster. Det franska hemmet var välbeställt men präglades också av disharmoni. Egentligen skulle Louise fått namnet Louis och varit en pojke. Det var faderns önskan men blev hans besvikelse. En tragedi som jämte faderns otrohet skulle ingjuta en livslång vrede hos Louise Bourgeois. En annan tragedi var första världskrigets skuggor över landet. Louise förlorade sin bror till slagfältet, gick genom kvalfyllda sjuksalar till en sårad far och satt hos mor i spanska sjukan.

Bourgeois skrev dagbok under hela sin uppväxt. Hon ville komma ihåg allt och sparade de ljusa händelserna med de mörka i en minnesbank av fler än tusen värdefulla tidsdokument. Hennes episka konstnärskap blev en livslång förvaltning av livserfarenheter, som barn och kvinna i konflikt eller harmoni. I den ostyriga ungdomen sökte Bourgeois efter ordning och universella regler. Efter studentexamen från elitläroverket Lycée Fénelon sökte och fann hon båda 1932 i rymdgeometrins osynliga rum på Sorbonne och försjönk i ekvationer. När modern gick bort något år senare var förlusten väldig och den oförlåtande matematiken kändes kall. 1934 valde Bourgeois bort logikens begränsningar för konstens gränslöshet. Hon började studera på École des Beaux-Arts, Académie Ranson, École du Louvre och andra konstskolor. Hon arbetade även som elev hos fristående konstnärer. Charles Despiau och Fernand Léger blev tidiga mentorer.

Vid 27 års ålder träffade Louise Bourgeois konsthistorikern Robert Goldwater och de blev snart äkta makar. Mötet förde dem båda över Atlanten där Bourgeois följde sin bana i en ny båge genom Art Students League of New York, under Vaclav Vytlacil. Hennes skulpturer introducerades på allvar under mitten 1940-talet och ingick i en ny, abstrakt expressionism driven av storheter som Ernst, Miró och Duchamp. Här från New Yorks konstscen inledde Bourgeois sitt livslånga, visuella samtal med publiken. Ett lågmält, länge anonymt samtal som efter hennes helt egna retrospektiv på MoMA 1982 kom att delas av världen. Energin i hennes organiska, rumsliga och feministiska formspråk kom ur känslorna, materien kom från minnen i tusentals dagbokssidor. Bourgeois konst är både självbiografisk och universell, hennes liv och längtan genom allas. Den aktuella utställningen Structures of Existence: The Cells leder oss genom slående scenerier.

Louise Bourgeois
Hemland: USA, född i Paris, Frankrike (1911—2010)
Utbildning: Sorbonne, École nationale supérieure des Beaux-Arts, Académie Julian
Kända verk: Maman, Persistent Antagonism, Cells, The Reticent Child
Representerad: MoMA (New York), Olympic Sculpture Park (Seattle) Nationl Gallery of Canada, Tate Modern (London), Wanås Skulpturpark
Utmärkelser: Hedersdoktor vid Yale U. Lifetime Achievement Award från Int. Sculpture Center (Washington), Praemium Imperiale, Wolfpriset

Daniel Richter

Pressbild: Zurberes (2000)
Fotograf: © Hort Family Collection

Louisiana Museum of Modern Art: 2016.09.08—2017.01.08 
Adress & resväg: Gammel Strandvej 13, Humlebaek

Den tyske konstnären Daniel Richter föddes 1962 i medeltidsstaden Eutin i delstaten Schleswig-Holstein, ett landområde på gränsen mot Danmark med lång och komplex historia. Richter blev tonåring under det samhällskritiska tyska 1970-talet och drogs till punkrockens rebelliska subkultur. Det var i den autonoma gatumiljön bland extremfrisyrer och radikaler som Richters bildspråk började grundläggas. Verksam i Hamburg illustrerade han skivomslag, affischer och flygblad på uppdrag. Hans konstnärliga utveckling var på sätt och vis omedveten då intresset för intellektuellt måleri kom långt senare. Richter var 29 år när han blev antagen till konsthögskolan i Hamburg 1991. Det var en brytningstid där Europas järnridå kollapsat och globalisering gjorde världen både större och mindre. Richter studerade under professor Werner Büttner och den bohemiske studenten blev med tiden assistent hos målaren Albert Oehlen.

Den akademiska miljön gav Richter ekonomiskt andrum efter hårda år som frilans, nu fanns tid för djupare reflektion. Han tog klivet från illustration och grafisk form till den självständiga konsten. När Daniel Richter blev konstelev gick det konventionella måleriet på sparlåga i Tyskland efter en period av institutionskritik. Skolans konstprofessor Werner Büttner, Martin Kippenberger och Jörg Immendorf med flera hade varit frontfigurer i en rörelse med tyska neoexpressionister under 1980-talet — Die Neue Wilde. De ville sätta punkt för en lång period av avantgardistisk prägel på konstscenen som inspirerats av Marcel Duchamp, Joseph Kosuth, Yoko Ono med flera. Under sin sökande inledning som student förde Richter vidare inslag av denna tyska renässans för klassiskt måleri in i 1990-talet, fast i sin egen experimentella variant med den råa energin hos gatukonst. Hans tidiga stil verkar pröva den målade bildens gränser.

Idag betraktas Daniel Richter som en av Tysklands mest betydande samtida konstnärer och hans stora oljemålningar är eftertraktade på auktionshusen. Typiskt för hans verk är blandningar av romantik och surrealism i konfliktfyllda narrativ i landskap. Det finns ett allegoriskt, samtida politiskt eller historiskt iakttagande av tillvaron genom dramatiska kompositioner och häftiga rörelser. Richters motiv har influenser av Max Beckmanns och George Grosz samhällskritik, samtidigt påminner bildspråket om Emil Nolde och Fransisco Goya. I kombination med hans särpräglade bruk av färger uppstår psykedeliska drömperspektiv, trots det faktum att de flesta målningar är figurativa. Ateljén i Berlin är en smältdegel som omformat Richters danande erfarenheter och tankar till ett självlysande sceneri som ingen betraktare är neutral inför. Utställningen Lonely Old Slogans på Louisiana visar målningar från 1995 fram till idag.

Daniel Richter 
Hemland:
 Tyskland, född 1962 i Eutin
Utbildning: Konsthögskolan i Hamburg
Kända verk: Gundula, Shoplifters United, Direktion Nichts, Halli Galli Polly 
Representerad: Museum of Modern Art i New York, Centre Pompidou i Paris, Boros Kollektion i Berlin, Falckenberg Kollektion i Hamburg
Utmärkelser: Otto-Dix-Preis, Preis der Nationalgalerie in Berlin, Kunstpreis Finkenwerder in Hamburg 

Jakob Weidemann

Pressbild: Stilleben (1953)
Fotograf: Jörn Hagen

Lillehammer konstmuseum: 2016.01.31—2017.01.29 
Adress & resväg: Stortorget 2, Lillehammer

Norrut i Norge där landet blir smalare ligger Steinkjer. En stad som lagts i ruiner och byggts upp två gånger under historien, först i jugendstil senare i funkisstil. Den bildbegåvade pojken Jakob Weidemann växte upp här i början av 1920-talet, ovetande om sin plats i Nordens framtida konsthistoria. När Weidemann blivit 16 år flyttade han, efter några år i Oslo, till Bergen och blev elev på stadens konsthantverksskola under Eyvind Lundbo. Det här var början på Weidemanns konstnärsskap och följdes av ett studieår på Ole B. Eides privata konstskola. 1941 blev han antagen på konsthögskolan i Oslo under Axel Revold, men återvände året därpå till Bergen på grund av kriget. Hemresan blev dock en konstnärlig framgång genom den första soloutställningen på Paus Knudsen Kunst. Den unge Weidemanns färgrika landskap, stadsvyer och modeller väckte stor uppmärksamhet.  

Världskriget grep omkring sig och kunde fått med sig Jakob Weidemanns måleri när han flydde över gränsen till Sverige 1944. Den norske moståndsmannens förband opererade med sprängmedel när en detonation gjorde honom blind. Men ödet ville annorlunda, efter en tid på sjukhus återfick han synen på vänster öga. Med hjälp av konstnären Otte Sköld kunde Weidemann fortsätta sina studier på Konstakademien i Stockholm under professor Sven Erixson. I Sverige träffade han samtidigt den kultiverade affärsmannen Rolf E Stenersen som blev nära vän, tillika mecenat med avgörande betydelse. Med tiden började Weidemanns abstrakta, koloristiska drag framträda under intryck av såväl Pablo Picasso som Lennart Rodhe. 1946 var Weidemann tillbaka i Oslo med en ny, omtalad separatutställning hos Blomqvist konsthandel, vilket gav plats åt hans färgstarka formspråk på Norges etablerade konstscen.

I fredstid blev Jakob Weidemann en av Norges mest betydande modernister. Hans klara färger målade över mörka stråk som lämnats kvar av krigsåren. Några menade att den uttrycksfulle Weidemann förde med sig en ny vår i landets konsthistoria. Weidemann sammanförde och experimenterade länge med flertalet skilda konstriktningar och trender i sin produktion. På 1960-talet blev hans måleri stilmässigt mer konsekvent expressionistiskt. Han såg lyriskt på den nordiska naturen som inspirationskälla. Hans abstraktioner kom ur dess färger och ljus. Weidemann rörde sig genom landskapen, landskapen förändrades genom honom. Utställningen Fasetter — Jacob Weidemann i retrospektiv följer 21 år av målarens konstnärliga resa. En resa som slutade i Lillehammer där han levde sista tiden och där konstmuseet med Weidemannsalen idag står.

Jakob Weidemann 
Hemland:
Norge, född i Steinjker (1923—2001)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Konstakademin i Stockholm 
Kända verk: Tjäderns flykt, Törnekronan, Midsommar, Från Rom  
Representerad: Nasjonalmuseet, Musée d’Art Moderne, Stenersenmuseet
Utmärkelser: Anders Jahres kulturpris 
Hemsida: Weidemannstipendiet

Frans Widerberg

Pressbild: Alkemistisk akvarell XVII (1985)
Fotograf: Thomas Widerberg

Haugar Vestfold konstmuseum: 6 februari—30 december, 2016
Adress & resväg: Gråbrödregatan 17, Tönsberg 

Den tusenåriga norska huvudstaden Oslo ligger längst in i fjorden, byggd nedanför landskapets åsar. Vikingaskeppen seglar inte längre men de blå vattendragen strömmar och forsar. Konstnärssjälen Frans Widerberg skrevs in i stadens historia våren 1934. Väggarna i barndomshemmet gav plats för mängder av konstverk, båda föräldrar målade och tecknade på sin fritid. Viderberg förlorade sig i ritblocken redan i grundskolan. Han tecknade inifrån, detaljer före helhet. I tonåren blev motiven mer svårfångade, som ryttare och hästar i rörelse. Vid 19 års ålder påbörjade Frans Widerberg sina studieår på Statens hantverks- och konstindustriskola. 1955 läste han vidare på University of London och blev två år senare lärjunge hos professor Alexander Schultz på Statens Konstakademi.  

Vid slutet av Widerbergs studier på akademin började nonfigurativt måleri bli dominerande konstinriktning i Norge. Med 1960-talet svepte samtidigt den avpersonifierade, kyliga minimalismen in från Nordamerika. Frans Widerbergs drömmande måleri i varma primärfärger följde inte trenden. Hans konstverk blev kritiserade, somligt branschfolk såg något reaktionärt. För unga likasinnade blev han istället ledargestalt i färgexperimentens utmarker. Widerberg utvecklade med tiden ett karaktäristiskt, kontrastrikt bildspråk som har betecknats ‘romantisk expressionism’. Typiska motiv är tyngdlösa, tidlösa figurer av människor och djur. Bilderna har en obändig lyskraft med drag av forntida väggmålningar. Widerberg är mest uppmärksammad för måleri och grafik men skapar även i keramik och glas. 

Frans Widerberg första soloutställning invigdes av Holst Halvorsens konsthandel i Norge 1963. Men de stora kliven togs genom Konstnärsgillen i Oslo 1968 -1969 och National Gallery i London 1974. I vårt nya millenium är Widerberg en av Norges mest betydande målare och grafiker med framgångar i länder som Spanien, Sverige och Storbrittanien. Sedan i vintras är staden Tönsberg fönster mot Frans Widerbergs universum. Haugar konstmuseum visar utställningen Alkemistiska akvareller med ett tjugotal verk från 1980-talet. De breda, flammiga penseldragen fångar livets värmestrålning. De flyktiga figurerna som framträder i Widerbergs gränslösa landskap är symboler för våra känslor. Människan står i centrum för utställningens verk, liksom hon står i centrum för alkemins livselixir.

Frans Widerberg
Hemland: Norge, född i Oslo (1934—2017)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Goldsmiths University of London 
Kända verk: Hieronymus, Uppståndelse, Himmelsryttare, De osynliga 
Representerad: Astrup Fearnley-museet, Gallery of Modern Art (Edinburgh), Fondacion Colegio del Rey, The Calouste Gulbenkian
Utmärkelser: St Olavs Orden, Anders Jahres kulturpris

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑