EtikettDanmark

Vilhelm Lundstrøm

Pressbild: Stående modell, detalj (1931)
Fotograf: Ole Hein Pedersen 

Kunsten Museum of Modern Art: 2017.09.15—2018.02.25
Adress & resväg: Kong Christians Allé 50, Aalborg

Amager är den största ön i Öresund och havsvindarna sveper in över dubbelt fler bofasta sedan konstnären Vilhelm Lundstrøm växte upp här, kring förra sekelskiftet. Det blev trångt i Köpenhamn efter krigsåren och folk liksom företag flyttade utåt kusten. Idag är de gamla kvarteren nya och individen har ersatt kollektivet. Vilhelm föddes 1893 med läshuvud och flit, men hälsan var klen och sjukfrånvaron gjorde honom inbunden. Dagarna hemma fylldes av teckning eller träsnide. Dagarna av god vigör följde han skolans lektioner eller fångade landskapen på Amager med sina målarattiraljer. Den brådmogne Vilhelm drömde redan i tioårsåldern om att måla som Købke eller Lundbye. Föräldrahemmet var kultiverat med musikundervisning och museibesök. Måleriet uppmuntrades, men fadern krävde praktisk utbildning och Vilhelm började 1908 som målarlärling hos Nielsen & Berg i Köpenhamn.

Under fritiden fortsatte Vilhelm Lundstrøm komponera och förfina sina landskapsbilder och 1913 blev han elev på Konstakademiens tecknarskola, under P. Rostrup Bøyesen. Lundstrøm stannade bara två år på akademien men tiden var intensiv och intrycken många, liksom antalet nya, betydande bekantskaper i klassen. Studierna skärpte den konstnärliga blicken och slipade tekniken. Vid debuten i Köpenhamn 1916 drog Lundstrøms regelbundna stilleben blickarna till sig på Kunstnernes Efterårsudstilling. Han hade fångats av franska kubistiska strömningar och rört sig bort från landskapsmåleriet. Nya former och material undersöktes. Därmed blev Lundstrøm samtidigt den målare som introducerade kubismen i Danmark. Han medverkade i utställningen även följande två år och presenterade 1918 kollage, verk gjorda av träskivor från packlådor. Det nya stilgreppet nedsablades i pressen, ordet skandal förekom.

Kritiken mot de experimentella utställningarna blossade upp i en konstdebatt som eldades på av naturvetaren Carl Salomonsen. Salomonsen definierade den moderna expressionismen och kubismen som uttryck för en mental störning — dysformism! Trycket fick bland annat Lundstrøms kollega William Sharff att destruera några av sina verk. Bakom de unga målarna ställde sig författaren Poul Henningsen och keramikern Axel Salto, grundare av tidskriften Klingan. 1919 följde Lundstrøms så kallade lockiga period som ironiserar över klassiska verk, i samma veva bildade han gruppen De Fire som ville förnya dansk konst. 1923 gifte han sig med målaren Yrsa Hansen och inledde sin geometriska purism med förebilder som Ozenfant och Braques. Formen stod över motivet, inget oväsentligt fick rum. Lundstrøm förenklade i syfte att finna essensen. Utställningen Den goda smaken visar hans målningar i nytt ljus.

Vilhelm Lundstrøm
Hemland: Danmark, född på Amager (1893-1950)
Utbildning: Det Kongelige Danske Kunstakademiet
Kända verk: Chanson sans paroles, Arkitekturen, Mosaiker av badande
Representerad: SMK, Göteborgs konstmuseum, Nasjonalmuseet
Utmärkelser: Professur vid Konstakademien i Köpenhamn 

Louis Marcussen

Pressbild: Tankens flykt (odaterad)
Fotograf: Helle Lorenzen

Kunsthal Charlottenborg: 2017.09.16—2018.01.14
Adress & resväg: Nyhavn 2, Köpenhamn

Den självlärde konstnären Louis Marcussen, senare känd som Ovartaci, föddes 1894 i den gamla hamnstaden Ebeltoft på Danmarks östkust. Marcussen växte  upp i en stor villa med flera syskon och uppfattades tidigt som reserverad. Han ägnade timmar åt litteratur, buddhism och yoga i sökandet efter harmoni hos kropp och själ. Sin kontemplativa natur till trots gick Marcussen i lära som målarmästare efter grundskolan och försörjde sig i yrket fram till 29 års ålder. 1923 beslutade han och en arbetskamrat att prova sina vingar ute i världen och flyttade åt sydväst, till Argentina. De bosatte sig i Buenos Aires och arbetade vidare som husmålare där. Men uppdragen var svåra att få, kringflackande perioder av arbetslöshet förekom. Det bidrog sannolikt till att Marcussen reste uppåt landet och levde med indianer i djungeln en tid. Efter sex år i Latinamerika löste han returbiljett på en atlantångare, under villkor att arbeta som kollämpare.

Den människa som återvände till Danmark var förändrad, fysiskt och psykiskt illa medfaren. Efter vanföreställningar och irrationellt beteende hämtades han av polis. 1929 fick Louis Marcussen diagnosen schizofreni och tvångsintogs på sjukhuset i Risskov. Det har spekulerats om ohälsan kom efter bruk av rusmedel under tiden hos indianer, men det har aldrig bevisats. När han blev mentalpatient var det på livstid, han skrevs aldrig ut. Marcussen betraktade sig som sjukhusets mest betydande patient och uppfann med tiden alter egot “Ovartaci”, med betydelsen: överstolle. Ovartaci avstod psykiatrisk vård och skapade självterapi genom hantverk, måleri och skulptur. 1932 flyttades Ovartaci till ett vårdhem i Dalstrup där han fick större frihet. Här började en mycket produktiv period som lade hans konstnärliga begåvning i dagen. Ovartacis bildspråk tog form. Långt fram i tiden skulle ett museum över psykiatri och konst namnges efter honom.

Även då psykiatrins behandlingsmöjligheter var ytterst få vid den här tiden fann sig Ovartaci väl i den bekymmersfria vårdhemsmiljön. Bristen på frihet medförde, i sig, friheten att ostört koncentrera sig på konsten. För Ovartaci verkade dessutom byggnaden och dess sociala miljö som inspiration och båda förekommer i hans målningar. Det anses även paradoxalt att Ovartacis gränslösa måleri troligen aldrig hade blivit till utanför vårdhemmets inramning. 1942 återvände Ovartaci till sjukhuset i Risskov på grund av försämrad hälsa och konflikter. Här blev han kvar men fortsatte färgsätta sin mystiska och feminiserade motivvärld. Ovartaci såg kvinnan som ett högre väsen. Han ville själv bli kvinna och könsopererades 1955. Konstverken är speglingar av hans eget kosmos av drömfigurer och själavandringar. På äldre dar upphöjdes han av målare som Asger Jorn och Jean Dubuffet. I år visas utställningen Galenskapens konst på Charlottenborg.

Louis Marcussen
Hemland: Danmark, född i Ebeltoft (1894-1985)
Utbildning: Husmålare, autodidakt konstnär
Kända verk: Nirvana, Ansikte med landskap, Svävande kvinnor
Representerad: Louisiana, Collection de l’Art Brut, Galleri Gallo
Hemsida: Museum Ovartaci

Olivia Holm-Møller

Pressbild: Hulelandsby, Spanien (1936)
Fotograf: Ole Mortensen

Holstebro konstmuseum: 2017.02.04—2017.05.28
Adress & resväg: Museumsvej 2A, Holstebro

Olivia Holm-Møller föddes 1875 och växte upp som lärarbarn i det danska bysamhället Homå på det vildvuxna Djursland. Familjen präglades av den filosofiske folkbildaren Nikolaj Grundtvigs tänkande och Olivia var elev i friskolor efter hans modell. Grundtvigs progressiva idéer fick stor betydelse för landsbygden och särskilt flickors utbildning. I vuxen ålder stod Holm-Möller själv vid katedern och höll lektioner i danska språket eller undervisade i handarbete. Hon var även gymnastiklärare. Vid sekelskiftet träffar Holm-Möller konstnären Elise Konstantin-Hansen och får djupare kontakt med sin egen konstnärliga drivkraft. Hon överger lärargärningen och reser till Köpenhamn för studier på Fröknarna Mundt och Luplaus tecknarskola. Året 1901 blir Holm-Möller antagen på Kungliga konstakademin där professorerna August Saabye och Viggo Johansen handleder i bildhuggarkonsten och drar upp riktlinjer för teckningens grunder.

Efter två års studier börjar Olivia Holm-Möller arbeta med modeller för kakelugnar hos C M Hess järnbruk i Vejle. Studieuppehållet fortsätter med en utlandsresa till England 1905. Holm-Möller vandrar långa stunder på British Museum och inspireras av samlingens klassiska mästerverk. Etrusker och greker gör bestående intryck. I denna inledande period arbetar hon främst med skulptur, relief och träsnitt. 1906 får konstnären sitt första stipendium och lär känna målaren Ejnar Nielsen under en vistelse i Italien. Kollegorna ska senare göra många danande konstresor ihop till länder som Grekland, Egypten och Kenya. 1908 premiärvisas Holm-Möllers verk under vårutställningen på Charlottenborg. Ett par år senare lämnar hon studierna utan examen och börjar alltmer uttrycka sig i måleri. 1915 blixtrar slagfälten i Europa och barnsängen tar hennes svägerska. Kvar står pojkarna Knud och Karl. Holm-Möller återvänder till Homå som styvmor.

I sin hemtrakt slutför hon samtidigt: Niobe — tio stora målningar som skildrar mänsklighetens drivkrafter, med tonvikt på kvinnans villkor. Den färgstarka bildserien är Holm-Möllers reaktion mot kriget och blir hennes konstnärliga genombrott. Hennes produktion har influenser från symbolismen hos målare som J F Willumsen och Ejnar Nielsen. Nielsen förekommer, liksom de två syskonbarnen, dessutom i Holm-Möllers motivvärld. Mycket av stoffet kommer från bibliska och mytologiska berättelser eller besök i främmande kulturer. Hon reser under hela sitt liv med skissblock och penslar under armen. Hon för anteckningar i bild, med blyerts och vattenfärger. I hemateljén blir scenerierna grund för mer abstrakta målningar av hennes personliga intryck. Enligt Holm-Möller kan allting uttryckas med bara färger, utan motiv. I samlingsutställningen Olivias verden på Holstebro konstmuseum kan besökaren själv uppleva hennes bildspråk.

Olivia Holm-Møller
Hemland: Danmark, född i Homå (1875—1972)
Utbildning: Kungliga konstakademin i Köpenhamn
Arbetsfält: Skulptur, bildhuggeri, måleri & grafik
Representerad: SMK, ARoS, Sorø kunstmuseum, Expo 58
Kända verk: Slægten, Kun farve og rytme, Musikalsk komposition
Utmärkelser: Jens Nielsen & Olivia Holm-Møller museet

Louise Bourgeois

Pressbild: Spider (1997)
Fotograf: Frédéric Delpach/© The Easton Foundation

Louisiana Museum of Modern Art: 2016.10.13—2017.02.26 
Adress & resväg: Gammel Strandvej 13, Humlebaek

När Louise Bourgeois föddes i Paris 1911 tändes en ny stjärna på konsthimlen, en stjärna som följdes av den kultiverade publiken i decennier och fortsätter lysa i våra dagar. Bourgeois barndom utspelades mot en fond av antika gobelänger i familjens ateljé på landet och i galleriet inne i Paris. Hennes föräldrar restaurerade inredningstextilier i egen verksamhet. Flickan deltog i vardagens sysslor med sömnad och ritningar. Det gav handlag och blick för mönster. Det franska hemmet var välbeställt men präglades också av disharmoni. Egentligen skulle Louise fått namnet Louis och varit en pojke. Det var faderns önskan men blev hans besvikelse. En tragedi som jämte faderns otrohet skulle ingjuta en livslång vrede hos Louise Bourgeois. En annan tragedi var första världskrigets skuggor över landet. Louise förlorade sin bror till slagfältet, gick genom kvalfyllda sjuksalar till en sårad far och satt hos mor i spanska sjukan.

Bourgeois skrev dagbok under hela sin uppväxt. Hon ville komma ihåg allt och sparade de ljusa händelserna med de mörka i en minnesbank av fler än tusen värdefulla tidsdokument. Hennes episka konstnärskap blev en livslång förvaltning av livserfarenheter, som barn och kvinna i konflikt eller harmoni. I den ostyriga ungdomen sökte Bourgeois efter ordning och universella regler. Efter studentexamen från elitläroverket Lycée Fénelon sökte och fann hon båda 1932 i rymdgeometrins osynliga rum på Sorbonne och försjönk i ekvationer. När modern gick bort något år senare var förlusten väldig och den oförlåtande matematiken kändes kall. 1934 valde Bourgeois bort logikens begränsningar för konstens gränslöshet. Hon började studera på École des Beaux-Arts, Académie Ranson, École du Louvre och andra konstskolor. Hon arbetade även som elev hos fristående konstnärer. Charles Despiau och Fernand Léger blev tidiga mentorer.

Vid 27 års ålder träffade Louise Bourgeois konsthistorikern Robert Goldwater och de blev snart äkta makar. Mötet förde dem båda över Atlanten där Bourgeois följde sin bana i en ny båge genom Art Students League of New York, under Vaclav Vytlacil. Hennes skulpturer introducerades på allvar under mitten 1940-talet och ingick i en ny, abstrakt expressionism driven av storheter som Ernst, Miró och Duchamp. Här från New Yorks konstscen inledde Bourgeois sitt livslånga, visuella samtal med publiken. Ett lågmält, länge anonymt samtal som efter hennes helt egna retrospektiv på MoMA 1982 kom att delas av världen. Energin i hennes organiska, rumsliga och feministiska formspråk kom ur känslorna, materien kom från minnen i tusentals dagbokssidor. Bourgeois konst är både självbiografisk och universell, hennes liv och längtan genom allas. Den aktuella utställningen Structures of Existence: The Cells leder oss genom slående scenerier.

Louise Bourgeois
Hemland: USA, född i Paris, Frankrike (1911—2010)
Utbildning: Sorbonne, École nationale supérieure des Beaux-Arts, Académie Julian
Kända verk: Maman, Persistent Antagonism, Cells, The Reticent Child
Representerad: MoMA (New York), Olympic Sculpture Park (Seattle) Nationl Gallery of Canada, Tate Modern (London), Wanås Skulpturpark
Utmärkelser: Hedersdoktor vid Yale U. Lifetime Achievement Award från Int. Sculpture Center (Washington), Praemium Imperiale, Wolfpriset

Daniel Richter

Pressbild: Zurberes (2000)
Fotograf: © Hort Family Collection

Louisiana Museum of Modern Art: 2016.09.08—2017.01.08 
Adress & resväg: Gammel Strandvej 13, Humlebaek

Den tyske konstnären Daniel Richter föddes 1962 i medeltidsstaden Eutin i delstaten Schleswig-Holstein, ett landområde på gränsen mot Danmark med lång och komplex historia. Richter blev tonåring under det samhällskritiska tyska 1970-talet och drogs till punkrockens rebelliska subkultur. Det var i den autonoma gatumiljön bland extremfrisyrer och radikaler som Richters bildspråk började grundläggas. Verksam i Hamburg illustrerade han skivomslag, affischer och flygblad på uppdrag. Hans konstnärliga utveckling var på sätt och vis omedveten då intresset för intellektuellt måleri kom långt senare. Richter var 29 år när han blev antagen till konsthögskolan i Hamburg 1991. Det var en brytningstid där Europas järnridå kollapsat och globalisering gjorde världen både större och mindre. Richter studerade under professor Werner Büttner och den bohemiske studenten blev med tiden assistent hos målaren Albert Oehlen.

Den akademiska miljön gav Richter ekonomiskt andrum efter hårda år som frilans, nu fanns tid för djupare reflektion. Han tog klivet från illustration och grafisk form till den självständiga konsten. När Daniel Richter blev konstelev gick det konventionella måleriet på sparlåga i Tyskland efter en period av institutionskritik. Skolans konstprofessor Werner Büttner, Martin Kippenberger och Jörg Immendorf med flera hade varit frontfigurer i en rörelse med tyska neoexpressionister under 1980-talet — Die Neue Wilde. De ville sätta punkt för en lång period av avantgardistisk prägel på konstscenen som inspirerats av Marcel Duchamp, Joseph Kosuth, Yoko Ono med flera. Under sin sökande inledning som student förde Richter vidare inslag av denna tyska renässans för klassiskt måleri in i 1990-talet, fast i sin egen experimentella variant med den råa energin hos gatukonst. Hans tidiga stil verkar pröva den målade bildens gränser.

Idag betraktas Daniel Richter som en av Tysklands mest betydande samtida konstnärer och hans stora oljemålningar är eftertraktade på auktionshusen. Typiskt för hans verk är blandningar av romantik och surrealism i konfliktfyllda narrativ i landskap. Det finns ett allegoriskt, samtida politiskt eller historiskt iakttagande av tillvaron genom dramatiska kompositioner och häftiga rörelser. Richters motiv har influenser av Max Beckmanns och George Grosz samhällskritik, samtidigt påminner bildspråket om Emil Nolde och Fransisco Goya. I kombination med hans särpräglade bruk av färger uppstår psykedeliska drömperspektiv, trots det faktum att de flesta målningar är figurativa. Ateljén i Berlin är en smältdegel som omformat Richters danande erfarenheter och tankar till ett självlysande sceneri som ingen betraktare är neutral inför. Utställningen Lonely Old Slogans på Louisiana visar målningar från 1995 fram till idag.

Daniel Richter 
Hemland:
 Tyskland, född 1962 i Eutin
Utbildning: Konsthögskolan i Hamburg
Kända verk: Gundula, Shoplifters United, Direktion Nichts, Halli Galli Polly 
Representerad: Museum of Modern Art i New York, Centre Pompidou i Paris, Boros Kollektion i Berlin, Falckenberg Kollektion i Hamburg
Utmärkelser: Otto-Dix-Preis, Preis der Nationalgalerie in Berlin, Kunstpreis Finkenwerder in Hamburg 

Eva Koch

Pressbild: That Dream of Peace (2016)
Fotograf: Cisternerna

Cisternerna: 2 mars—30 november, 2016
Adress & resväg: Søndermarken, Fredriksberg

Långt ute i Nordatlanten värmda av golfströmmen ligger de branta, gröna Färöarna. Landskapet är havsfåglarnas och de tåliga fårens rike. Den bofasta befolkningen arbetar för det mesta med fiske, ullproduktion och turistnäringar. Konstnären Eva Kochs barndom utspelades i den säregna danska arkipelagen, som har förblivit en inspiration. Senare flyttade hon in till fastlandet och var tidvis även bosatt i Spanien. Berikad av livets erfarenhet påbörjade hon i trettioårsåldern studier i skulptur och mediekonst på Kungliga Danska Konstakademien. Ett års sejour till Barcelonas konstakademi ingick under studietiden.  

Eva Koch examinerades 1992 och hade redan under studietiden lämnat avtryck på konstutställningar. Fixpunkten för hennes internationella genombrott anses vara Venedigbiennalen 2003. Koch visade sitt uppmärksammade videoverk Villar som berättar om hennes familjs dansk-spanska historia. Eva Kochs utställningar är tematiska och står i samspel med den fysiska platsen. Stommen i hennes produktion är levande, rörliga verk som visualiserar offentliga rum och interaktionen mellan människor. Genom att se spänningen mellan individen och gruppen understryker Koch medkänslans betydelse för vår existens.

Drömmarna kommer i mörkret. På betongväggarna under jorden i Söndermarkens vattencisterner spelar färgbilder från Eva Kochs drömmar. Det fladdrande ljuset kommer från videoinstallationer i utställningen That Dream of Peace, liksom ljuset kommer inifrån oss när världen blir mörk. Enligt Kochs förhållningssätt går livet alltid vidare, helt ovasett vad som händer. Men hon utmanar samtidigt den naivitet som finns i vardagens ytliga perception. Genom dubbeltydiga konstverk försöker hon återge den mänskliga tillvarons ständiga dualism. Uttrycket är arketypisk med symboler för kollektiv tanke och handling.   

Eva Koch
Hemland: Danmark, född 1953 i Köpenhamn
Utbildning: Kungliga danska konstakademien, Barcelonas konstakademi 
Kända verk: Evergreen, Earth Sculpture, Crowds, Global Cities
Utmärkelser: Thorvaldsenmedaljen, Edouard Eggeling-priset, Eckersbergmedaljen 
Hemsida: Eva Koch 

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑