TaggAbstrakt

Do Ho Suh

Pressbild: Passage/s (2017)
Fotograf: Thierry Bal/© Victoria Miro Gallery

Bildmuseet: 2017.11.17—2018.04.15
Adress & resväg: Östra Strandgatan 30 B, Umeå

Den sydkoreanska megastaden Seoul är en av jordens starkast lysande platser, i flera bemärkelser. Varje dag är miljoner invånare på väg någonstans i livet, varje natt blinkar miljoner ljus i skiftande färger. I Seoul sammanstrålar handel och teknik med kultur och staden är födelseort för konstnären och kosmopoliten Do Ho Suh, för närvarande bosatt i London. Från början skulle Suh bli marinbiolog efter sitt passionerade intresse för fiskarter. Men i 20-årsåldern, alldeles på tröskeln till högskolan, bytte han fot och valde konstfacket. Föräldrahemmet var traditionellt och konstnärligt. En bred bildning betraktades som dygd. Den kulturhistoriskt bevandrade modern och fadern, som är framstående konstnär, präglade båda Suhs uppväxt. Men framförallt fadern gav de konstnärliga och även vetenskapliga perspektiven av betydelse för senare yrkesval. Vardagens poesi jämte stadens symmetri.

Den orientaliske målaren och läromästaren Suh Se Oks inflytande över sonens verksamheter var betydande, kanske avgörande, dock aldrig överskuggande. Do Ho Suh lyssnade tidigt till samtalen mellan fadern och dennes adepter om arkitektur, skulptur eller litteratur. Suh har beskrivit sin far som en renässansmänniska som också förmedlade estetiken till honom. Men deras uttryck skiljer sig fundamentalt. Do Ho Suhs konstskolning inleddes med traditionellt koreanskt måleri på Seoul National University. Efter examen 1987 följde värnpliktsåren. 1991 flyttade Do Ho Suh till USA och efter ett par års arbete i New York fortsatte han med studier. Efter inledning på Skowhegan förkovrade han sig först i modernt måleri på RISD, därefter i skulptur vid Yale. Åren vid amerikanska högskolor utmynnade i masterexamen 1997. Efter millenniumskiftet började Suh etablera sig tydligt med utställningar på Seattle Art Museum eller Lehmann Maupin i New York. 2001 representerade han Sydkorea på Venedigbiennalen.

Do Ho Suh är framförallt uppmärksammad för sina arkitektoniska installationer, vävda i genomskinlig textil. Verken är skapade i naturlig storlek. Trådarna är gjorda av nylon och färgerna går i neon. Idén till vad han kallat för ‘domestic structures’ fick Suh redan 1994. Den ständigt resande Suh filosoferade kring vad som egentligen konstituerar en hemmiljö. Vilket är det individuella och kollektiva rummet? Vilket är det fysiska och mentala rummet? Då Suh dokumenterat alla sina miljöer stod det honom fritt att återskapa, transportera och omdefiniera dem. Idag är Suhs svävande lätta exteriörer och interiörer konstnärens signum. Suhs konstnärskap granskar flyttbarhet, formbarhet och identitet hos rum eller individer. Verken blir scenerier för platsspecifika och personliga identiteter — högaktuella i vår tid. Installationen Passage/s namnger Do-Ho Suhs första separatutställning i Skandinavien.

Do Ho Suh
Hemland: Sydkorea, född 1962 i Seoul
Utbildning: Seoul Nat. University, Rhode Island School of Design, Yale
Kända verk: My Home/s, Karma Juggler, Paratrooper, Some/One
Utmärkelser: J. Mitchell Foundation Award, iF Design Award, Ho-Am Prize
Representerad: Whitney Museum, Mori Art Museum, Tate Modern

Lina Selander

Pressbild: Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut (2011)
Fotograf: Lina Selander/Göteborgs konsthall

Göteborgs konsthall: 8 oktober, 2016—29 januari, 2017 
Adress & resväg: Götaplatsen, Göteborg

Den svenska konstnären Lina Selander reser ständigt fram och tillbaka genom historien i sitt arbete. Under färden tar hon med sig betydelsebärande artefakter, naturföremål och intryck. I sina installationer delar hon med sig av sina perspektiv och öppnar nya fönster i bildberättelser utan början och slut. Föremålen, bilderna och ljuden finns med i kompositionen, men godset är flyttat från sin ursprungliga kontext. Vilken betydelse har det här och nu? Selander provocerar vår perception och tvingar betraktaren att se istället för att bara titta. Ett slags konstnärlig bildjournalistik som kräver tid att läsa. Livet är inte enkelt, varför skulle konsten vara enkel? Det är något Selander vill uppmärksamma och kanske varna för. Långsamma och ständigt pågående förändringar i samhället kan vara svårare att se än de som sker fort och övergående. Nya paradigm formas gradvis och framträder nästan omärkligt, som en ny årstids början.

Lina Selander är uppvuxen i Stockholm och har så långt hon minns haft en relation till film och fotografi. Hon är betraktaren och samlaren som skapar sitt eget arkiv av material från skilda miljöer hon rört sig i under studieresor, stadsvandringar och arkivsökningar på institutioner. Ateljén på Liljeholmen blir både utkikspunkt och mörkrum när hon försöker se det framtida genom det förgångna och det yttre genom det inre. En berättande ljusprojektion mot fasaden på ett fysiklaboratorium i Lund eller ett svartvitt fotografi från barndomens Stockholm. Båda är dokument som rymmer flera berättelser och betydelser. Den gränslösa ansatsen är ett av Selanders signum när hon arbetar med skilda miljöer, tidsperioder och uttrycksmedel. Hennes installationer är gjorda av utsnitt ur historien som får nya konnotationer. Selanders konst är svårtillgänglig men angelägen. I fjol representerade hon Sverige under Venedigbiennalen. 

Under hösten lyser Lina Selander upp mörkret med sin nya utställning The Misery of Light på Göteborgs konsthall. Konstnären visar valda verk som kommunicerar med text, film och objekt. Innanför glaset i ett långt vitrinbord ligger en serie radiografer, amorfa bilder som skapats av radioaktiv strålning från uranhaltiga stenar plockade i spökstaden Pripjat. De fysiska objekten bildar ett fundament till verket Lenin´s Lamp Glows in the Peasant´s Hut med filmer om triumfen och tragedin som utopiska landmärken längs floden Dnepr. En annan reflekterande installation från utställningen är The Offspring Resembles the Parent. Konstverket betraktar typiska sedlar eller bilder från historiska kristider och kolonialism. Betalmedlens unika figurer och formspråk berättar om politiska värderingar bakom de ekonomiska värdena, kulturella metavärden som förvaltades parallellt. Vad som sedan består avgör besökaren för sitt inre.

Hemland: Sverige, född 1973 i Stockholm
Utbildning: Högskolan för film och fotografi i Göteborg, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, Konsthögskolan Valand i Göteborg
Kända verk: Anteroom of the Real, Around the Cave of the Double Tombs, Model of Continuation, To the Vision Machine, Mehr Licht!
Utmärkelser: Maria Bonnier Dahlins stipendium, Edstrandska stiftelsens stipendium
Hemsida: Lina Selander

Rita Ackermann

Pressbild: Malmö konsthall (2016)
Fotograf: Malmö konsthall

Malmö konsthall: 22/10, 2016—22/1, 2017
Adress & resväg: Sankt Johannesgatan 7, Malmö 

Det nygotiska parlamentshuset i Budapest är bland Europas äldsta och vackraste i sitt slag. Utanför strömmar den mäktiga floden Donau genom befolkningens vardagsliv och tankar. Konstnären Rita Ackermann växte upp här i kulturstaden Budapest och blev vid 27 års ålder antagen vid konstakademin. Där genomförde hon några år av klassisk grundutbildning. Ackermanns intresse för bildskapande uppstod i barndomen när hon gjorde sina första teckningar och hade sedan dess följt henne i olika skepnad. Under studietiden i Ungern fick hon stipendium och flyttade till USA i början av 1990-talet för att förkovra sig ytterligare på New York Studio School. Redan något år senare var Ackermann arbetande konstnär i egen ateljé. Hon hamnade tidigt i kreativa kretsar bland New Yorks konstnärer, modeskapare och rockmusiker. Det blev ett fruktbärande möte mellan Ackermanns klassiska skolning och storstadens trender.

När Rita Ackermann kom till USA var samhället präglat av multikultur, stora ravefester, alternativa media och nya former av samverkan mellan yrkesgrupper inom kultursektorn. Upplösningen av gränser passade Ackermanns anarkisktiska blandning av stilar och tekniker. Inget medium var heller främmande för den unga konstnären. Innan hon var etablerad gjorde hon bland annat klädmönster och skateboarddesign. Hennes genombrott som konstnär var utställningen After Dinner I’m Gonna Shoot You But Before I’ll Take a Shower, 1994 på Andrea Rosen Gallery. Verken skildrar flickor i olika nymfposer målade med enkel färgpalett. Bilder och kontext är mångtydiga och kan läsas som objektifierande provokation eller sammanslagning av popkonst och klassiska ideal. Enligt kritiker hämtade konstnären inspiration till utställningen från regissören Uli Edels samhällskritiska film från Berlin Wir Kinder vom Bahnhof Zoo.    

Efter att ha blivit etablerad kunde Rita Ackermann gjort sitt liv som konstnär enklare genom att välja en distinkt stil och hålla kvar vid den. Istället gjorde hon tvärtom och har hela tiden forsatt experimentera och revoltera mot etablerade stilar och tabun med sina målningar, kollage och teckningar. Verken ställer ofta motsatser som skönhet och fulhet eller skörhet och våldsamhet mot varandra i nya, slående kompositioner. Den litterärt intresserade Ackermann har anammat dramatikern Bertolt Brechts synsätt — Konsten är ingen spegel, utan en hammare. Hennes konstnärsskap har med tiden kategoriseras som abstrakt expressionism i tredje generation. Den aktuella utställningen The Aesthetic of Disappearance i Malmö är Rita Ackermanns första i Norden och undersöker spänningen mellan hennes tidiga, trevande verk som ny konstnär på New Yorks kulturscen och den senaste sviten av målningar The Chalkboard Paintings.

Rita Ackermann
Hemland: USA, född 1968 i Budapest, Ungern
Utbildning: Budapest Academy of Fine Arts, New York Studio School
Kända verk: If I Was a Maid, Leave Me Alone, Burning Ashes, Corvette
Representerad: Migros Musem, The Ludwig Museum, Haifa Museum of Art
Hemsida: Rita Ackermann

Eva Koch

Pressbild: That Dream of Peace (2016)
Fotograf: Cisternerna

Cisternerna: 2 mars—30 november, 2016
Adress & resväg: Søndermarken, Fredriksberg

Långt ute i Nordatlanten värmda av golfströmmen ligger de branta, gröna Färöarna. Landskapet är havsfåglarnas och de tåliga fårens rike. Den bofasta befolkningen arbetar för det mesta med fiske, ullproduktion och turistnäringar. Konstnären Eva Kochs barndom utspelades i den säregna danska arkipelagen, som har förblivit en inspiration. Senare flyttade hon in till fastlandet och var tidvis även bosatt i Spanien. Berikad av livets erfarenhet påbörjade hon i trettioårsåldern studier i skulptur och mediekonst på Kungliga Danska Konstakademien. Ett års sejour till Barcelonas konstakademi ingick under studietiden.  

Eva Koch examinerades 1992 och hade redan under studietiden lämnat avtryck på konstutställningar. Fixpunkten för hennes internationella genombrott anses vara Venedigbiennalen 2003. Koch visade sitt uppmärksammade videoverk Villar som berättar om hennes familjs dansk-spanska historia. Eva Kochs utställningar är tematiska och står i samspel med den fysiska platsen. Stommen i hennes produktion är levande, rörliga verk som visualiserar offentliga rum och interaktionen mellan människor. Genom att se spänningen mellan individen och gruppen understryker Koch medkänslans betydelse för vår existens.

Drömmarna kommer i mörkret. På betongväggarna under jorden i Söndermarkens vattencisterner spelar färgbilder från Eva Kochs drömmar. Det fladdrande ljuset kommer från videoinstallationer i utställningen That Dream of Peace, liksom ljuset kommer inifrån oss när världen blir mörk. Enligt Kochs förhållningssätt går livet alltid vidare, helt ovasett vad som händer. Men hon utmanar samtidigt den naivitet som finns i vardagens ytliga perception. Genom dubbeltydiga konstverk försöker hon återge den mänskliga tillvarons ständiga dualism. Uttrycket är arketypisk med symboler för kollektiv tanke och handling.   

Eva Koch
Hemland: Danmark, född 1953 i Köpenhamn
Utbildning: Kungliga danska konstakademien, Barcelonas konstakademi 
Kända verk: Evergreen, Earth Sculpture, Crowds, Global Cities
Utmärkelser: Thorvaldsenmedaljen, Edouard Eggeling-priset, Eckersbergmedaljen 
Hemsida: Eva Koch 

Tony Cragg

Pressbild: Turbo (1999)
Fotograf: Galleri Andersson/Sandström

Galleri Andersson/Sandström: 5 juni—28 oktober, 2016
Adress & resväg: Djurgården, Stockholm 

Den engelska hamnstaden Liverpool har en lång historia från seglande handelsflottor och järnvägsburen industri till kulturhuvudstad 2007. Flertalet berömdheter inom kultur, vetenskap och idrott kommer härifrån. En av dem är skulpturgeniet Tony Cragg. Cragg var tidigt fascinerad av olika material och efter en tid som laboratorietekniker inom industrin ägnade Cragg alltmer fritid åt ambitiösa konstnärliga experiment, ofta med kasserat gods. 1969 påbörjade han universitetsstudier i Cheltenham och London. Den konstnärliga bildningsresan varade fram till 1977 och examen från Royal College of Art.

Vid 30 års ålder slog Tony Cragg igenom när hans installationskonst exponerades i soloutställningar på toppgallerier i London, Hamburg och Berlin. Samma år emigrerade han till Tyskland och den gamla textilorten Wuppertal, mitt i en dynamisk kulturregion med inspirerande natur. Under 1980-talet började Craggs produktion bli mer inriktad på storskalig, helgjuten skulptur i material som brons, sten, trä, marmor, glasfiber eller järn. Den kreativa höjden på Tony Craggs arbete är exceptionell och verken är sällsynt variationsrika. Redan 1988 fick konstnären Turnerpriset på Tate Gallery i London.     

Cragg kallar sig för materialist, i meningen att hans skulptur utforskar materialens karaktär och ger dem nya betydelser. Materialen är objekt för visuella språk, som pappersarken för skriftspråk. Båda blir bärare av ordning, mening och nya perspektiv. Cragg hämtar inspiration från både naturen och det artificiella, men imiterar aldrig. Strävan är alltid nya, dittills okända former. Cragg vill utmana det invanda, repetitiva och bryta med vardagstingens enkla bruksgeometri i olika miljöer. I sommar visas Craggs jätteskulpturer på Djurgården i Stockholm, på initiativ av Prins Daniel och Sveriges Kungahus.  

Tony Cragg
Hemland: England, född 1949 i Liverpool
Utbildning: Gloucestershire College of Art, Royal College of Art
Kända verk: Points of View, Declination, Manipulation, Ferryman, Caldera
Utmärkelser: Turnerpriset, Piepenbrock-priset, Arts et Lettres-orden, konstprofessur i Düsseldorf, Hedersdoktor vid Royal Academy of Arts
Hemsida: Tony Cragg

Yasuaki Onishi

Pressbild: Reverse of Volume (2012)
Fotograf: Nash Baker

Röda Sten konsthall: 11 juni—4 september, 2016
Adress & resväg: Röda Sten, Göteborg

Vid mynningen där två floder möts på väg mot havet ligger storstaden Osaka. Hamnkranar och skyskrapor ser ut över det pulserande landskapet och vittnar om handelns kraft. Konstnären Yasuaki Onishi växte upp i Osaka med förmågan att se former och mönster, stadens många rätlinjiga jämte naturens mer bågformade och följsamma sådana. Skulptur var den givna inriktningen när Onishi började forma sin framtid på universitet. Den andra disciplinen för honom var fotografin. De första studieåren lästes i Tsukuba och följdes av masterexamen i Kyoto, säte för Japans äldsta konsthögskola.

Den 37-årige skulptören undervisade konstelever i Japan några år innan han gick upp helt i sin egen produktion. Onishi uttrycker sig genom flera konstformer men har framförallt blivit känd för storskaliga installationer, en av hans förebilder är skulptören Rachel Whiteread. Onishis verk förenar abstraktion med enkelhet genom en bärande idé — en idé som sällan framgår vid första ögonkastet. Betraktaren möter självlysande fibrer, trädstammar av stål eller svart ljus i olika skepnader. Onishi fascineras av osynliga storheter som volym, gravitation eller tyngd och försöker fånga dem i sina konstverk.

Yasuaki Onishis konstverk ställs ut internationellt, hans första vernissage i Europa hölls i Graz. I år har skulptören rest norrut för samlingsutställningen Surfacing Earth som handlar om mänsklighetens geologi — Antropocen. Onishi medverkar med en flera meter hög, semitransparent segelduk som svävar över konsthallens betonggolv. Verket är ett artificiellt berg av mönstrad plast som förändras beroende på var betraktaren står. Konstverket hänger i oräkneliga, tunna limtrådar och gestaltar bergets omvända natur. Rymden som berget upptar, intigheten som är öppen att vistas i och begrunda.

Yasuaki Onishi
Hemland:
Japan, född 1979 i Osaka
Utbildning: University of Tsukuba, Kyoto City University of Arts
Kända verk: Shaping Air, Empty Sculpture, Penetrating Bowl
Utmärkelser: The Taro Okamoto Award, The Pollock-Krasner Foundation,
The United States—Japan Foundation
Hemsida: Yasuaki Onishi

Kent Lindfors

Pressbild: Dykaren II (2015)
Fotograf: Hossein Sethatlou

Göteborgs konstmuseum: 28 maj—25 september, 2016
Adress & resväg: Götaplatsen, Göteborg

Kent Lindfors var i tjugoårsåldern 1959 när han skrevs in på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Huset på Kristinelundsgatan var en intensiv plats där industrin gjort gamla tiders gesäller till elever i modellering och mönsterritning. Lindfors var präglad av sin morfar, som varit målarmästare, och gick ett år på yrkesskolan som idag blivit ansedda HDK. Därefter tog han färgsinnet och handlaget till Stockholm för studier vid Konstakademien. Det blev fem år av måleri, teori och forskande efter det egna uttrycket.

Den livsresa Kent Lindfors gett sig av på förde honom 1965 ner mot södra Europa. Han hade blivit konstnär på riktigt och sökte nytt ljus och ny inspiration på Extremaduras högslätt i Spanien. Där borta återfick Lindfors kontakten med två historiska bekantskaper som följt honom sedan ungdomen. Poeten Juan de la Cruz och porträttmålaren Francisco de Zurbarán. Dessa mästare som föddes på 1500-talet representerar en asketism, klarhet och tankfullhet som Lindfors förstod och präglades av i konsten.

På sjuttiotalet gjorde sig hemlängtan påmind och Lindfors återvände till Göteborg. Han tog anställning i de flitiga hamnkvarteren och slöt upp i regionens realistiska målartradition där han länge var verksam. Stadens kajer var en egen värld av fjärran fartyg, höga kranar och metallskimmer. Med tiden förenade Lindfors sina spanska influenser med de svenska i ett laddat, mer abstrakt måleri med flera lager som färgsätter hans liv och tankar. Utställningen är retrospektiv och ger inblick i Lindfors värld under decennier.

Kent Lindfors 
Hemland:
Sverige, född 1938 i Göteborg
Utbildning: Kungliga Konstakademien i Stockholm
Kända verk: La Fuente, Byggnaden & Älven, Narrskeppet
Representerad: Nationalmuseum, British Museum, Moderna museet
Utmärkelser: IASPIS, Sten A Olssons Stiftelse, Prins Eugenmedaljen 

Böcker: Ned mot Compostela, Älvkornetten, Styckegods

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑