Ingrid Wallberg

Pressbild: Radhus, Brödragatan (1937)
Fotograf: Fritz Bruze

Hallands konstmuseum: Utställning till 2021.05.02
Vägbeskrivning: Tollsgatan 2, Halmstad  
Digitalt: Hallands konstmuseum

Arkitekten och företagsledaren Ingrid Wallberg föddes 1890 och växte upp i en industrifamilj på Villa Ekebo norr om Halmstad, näst yngst bland nio syskon. Vid tidpunkten var flickans far Alfred direktör på tegel- och textilproducenten Wallbergs Fabriks AB som var regionens dominerande arbetsgivare. Dåvarande koncern bildades 1857 men industriområdet Slottsmöllan, idag modernt företagscenter, grundades redan på 1820-talet av släktens förste inflyttare Isak Wallberg som drev färgeri och klädfabrik. Familjen Wallberg var även kulturellt och socialt engagerad, fadern var medgrundare till Hallands Museiförening och modern Charlotta var medlem i Fredrika Bremerförbundet. Uppväxtmiljön var således gynnsam och den mångsidiga Ingrid lämnade Halmstads  elementarläroverk med goda betyg. Året var 1905 och hon träffade utan att veta det sin blivande man, ingenjören Albert Lilienberg. Han blåste liv i hennes unga drömmar om att rita hus. På hösten påbörjade Ingrid latinlinjen på Djursholms samskola i Stockholm, ett av Sveriges första gymnasier för både flickor och pojkar. Rektor var författaren Natanael Beskow. 

På vintern 1907 avslutade Ingrid sitt tredje gymnasieår i förtid på grund av försämrad hälsa. Efter årsskiftet flyttade hon ner till systern Anna i Berlin där hon förkovrade sig i teckning och konsthistoria. 1909 läste den klassiskt bildade och flerspråkiga Ingrid också kurser vid Stadsbyggnadsseminariet i Berlin. Samma år flyttade hon tillbaka till Sverige och gifte sig med sin dittills hemlige fästman Albert. Paret Lilienberg bosatte sig i Göteborg där maken blivit förste stadsplaneingenjör. I praktiken blev makens arkitektkontor samtidigt Ingrids arbetsplats, både vid ritbordet och i räkenskaperna. Hon närmade sig yrket metodiskt och lärde sig se omgivningen i plan, perspektiv och sektioner. Sedan uppväxten med familjeföretaget hade Ingrid redan förståelse för byggmaterial och företagsekonomi. Det sistnämnda gjorde att hon kunde balansera Alberts vågspel i affärer. 1911 förvärvade makarna herrgården Stora Gårda som med tiden blev en internationell mötesplats för arkitekter. 1913 reste Lilienbergs till USA och vann tredje pris med sitt gemensamma förslag till stadsplanering i Chicago. 

Fram till 1921 var högskoleutbildning inom arkitektur stängd för kvinnor och branschen nästan helt mansdominerad, men det var inget som hindrade Ingrid Wallberg. 1915 gjorde hon studieresor till Tyskland och läste arkitektur vid Königliche Kunstgewerbeschule i München, samtidigt med privat undervisning i konstruktionsritning. Härvidlag var hon samtidigt politiskt involverad i bostadsfrågor. Ingrid skrev debattartiklar och föreläste med ambitioner om höjd boendestandard för människor med lägre inkomster, särskilt kvinnor i hemarbete. Hon trodde bland annat på den engelske stadsplaneraren Ebenzer Howards idéer om trädgårdsstäder. När Göteborgs (försenade) 300-årsjubileum firades 1923 kompletterade Ingrid och Albert varann med var sin ny utredning: Brister i boendemiljön respektive Planer på nya stadsdelar. När systern Lotti samma år gifte sig med musikern Albert Jeanneret stiftade Ingrid bekantskap med svågerns bror – arkitekten Le Corbusier. 1927 skildes Ingrid och Albert och hon fick möjlighet att praktisera på Le Corbusiers arkitektkontor R35 i Paris, tillsammans med formgivaren Charlotte Perriand. 1928 startade arkitekten Alfred Roth, Le Corbusiers högra hand, och Ingrid R&W Arkitektkontor i Göteborg, med inriktning på funktionalism. Därmed fick Sverige, förutom ny arkitektur, sin första kvinnliga arkitekt med eget kontor. Ingrid kom skulle senare också samarbeta med andra yrkeskvinnor i minoritet, till exempel skulptören Sigrid Fridman. 

Det radikala formspråket introducerade rena, vitputsade husblock med fönsterband och ljusa, fria levnadsytor. De raka linjerna var långa och ledde in i framtiden. I början tvekade många inför de nya perspektiven i stadsplaneringen. Somligt branschfolk lade sina huvuden på sned och formulerade kritiska artiklar, grannar överklagade byggprojekt. Men andra vågade – skräddarmästare Simonsson i Onsala uppförde 1929 R&Ws första villa. Resultat blev en spatiös, vit träkub med stora glaspartier och takterass uppe på berget. Ett av Nordens första funkishus! Samma år gifte Ingrid om sig med läkaren Gösta Göthlin, grundare av Göteborgs bostadsinspektion. När Stockholmsmässan presenterade funktionalismen 1930 och HSB lades till kundlistan tog verksamheten fart, inledningsvis med nya flerbostadshus i Masthugget och Bagaregården. Samma år lämnade Alfred Sverige men Ingrid drev byrån vidare och ritade villor, radhus och fastigheter hela livet. Märkligt nog lyckades hon samtidigt spela en avgörande roll i Wallbergs Fabriks AB. Ingrid var en pionjär som kvinnlig arkitekt och modernist. Utställningen levandegör hennes begåvade person. 

Curator: Anneli Tuveros, Anne Brügge 

Ingrid Wallberg
Hemland: Sverige (1890-1965)
Utbildning: Königliche Kunstgewerbesschule i Berlin, lärlingsskap på arkitektkontor samt självstudier    
Kända verk: Prytzgatan/villa, Bångefjordsgatan/radhus, Slottsmöllan/kraftverk, Skepparegatan/Västersol servicehus, Beckombergavägen/villa & typhus, Daltorpsgatan/flerfamiljshus 
Utmärkelser: Första Vasaorden för företagare, medlem i SAR 
Arkitekturstil: Funktionalism, modernism
Beställare: HSB Göteborg, WFAB, Myresjöhus m fl
Litteratur: Ingrid Wallberg – arkitekt och funktionalist
Anne Brügge, Balkong Förlag

Anna Ancher

Pressbild: Solsken i det blå rummet, detalj (1891)
Fotograf: Skagens konstmuseer © SMK

Statens Museum för Konst: Utställning till 2021.01.31
Vägbeskrivning: Sølvgade 48, Köpenhamn  
Digitalt: Statens museum för konst

Allra längst upp Jyllands nordspets ligger semesterpärlan Skagens kulörta hus. Utanför sanddynerna brusar Skagerrak och Kattegatt. Det gamla fiskesamhället med rötter i medeltiden var en gång Danmarks största och präglades av stormar och tungt arbete. Men ljuset är magiskt och stränderna långa i det böljande landskap som under 1870-talet gav upphov till en berömd konstnärskoloni — Skagenmålarna. Det här var industrialismens tidevarv i Europa. Men på landsbygden jämte fabrikerna som sköt upp ur marken spirade samtidigt nya gemenskaper. Den fria konsten blev motvikt till maskinen och konstnärer som också ville fjärma sig från reaktionära lärosäten samlades i kolonier. I Norden blev Skagenmålarna tveklöst en av de mest färgstarka grupperna. De första stegen togs redan 1833 när målaren Martinus Rørbye klev ur droskan och fångades av landskapet. Författaren H C Andersen var en annan betydande gäst som 1859 upptäckte Skagen. Med åren spreds ryktet om den ljusa kustorten och dess vyer blev ett spörsmål bland konstnärer.    

På 1860-talet började målare från Danmark, Norge och Sverige strömma till och det ensliga fiskeläget Skagen blev arbetsplats också för konstnärer. Den särpräglade miljön med sin genuina befolkning inspirerade till landskapsbilder och figurmålningar. Typiskt för kända Skagenmålare som Peder & Marie Krøyer, Holger Drachman och Viggo Johansen med flera var realistiska skildringar av den lokala vardagens arbete, jämte lättare friluftsmotiv, ofta befolkade av sommargäster. Skilda världar möttes på Skagen men nyfikenheten var ömsesidig, målarna livade upp orten och nya vänskapsband knöts. De flesta tillresta målare tog in på Brøndums Hotel som drevs av det strävsamma krögarparet Erik och Ane Hedwig Brøndum. Hotellets servering blev en sorlande mötesplats för konstnärer, även för kompositörer och författare. På sätt och vis blev värdshuset också galleri, många konstnärer betalade logi med sina verk. Det var här Michael Ancher 1874 klev in genom dörren och träffade krögarparets driftiga dotter Anna. De förstod snart att det var de två, men Anna var mycket ung. Bröllopet stod sex år senare.  

Anna Ancher var unik bland Skagenmålarna eftersom hon var född och uppvuxen på Skagen. Hon kände fiskarfamiljerna och fann vägen genom landskapet som lockat hit målarna. Hennes barndom utspelades mitt i den framväxande konstnärskolonin, hon såg målningarna och hörde samtalen på gästgiveriet där hon gjorde sina första skisser. I en tid som motarbetade kvinnliga  konstnärer stod ödet på Annas sida. Den blivande maken Michael Ancher såg Annas begåvning och tillsammans med bland andra Karl Madsen ordnade han lektioner och övertalade föräldrarna. Vintern 1875 for Anna till Wilhelm Kyhns målarskola i Köpenhamn och den första av tre studieperioder. Anna Ancher etablerade sig på Charlottenborgs vårutställning 1881 i Köpenhamn. Med sitt briljanta färgsinne var Ancher bland de förnämsta Skagenmålarna och nyskapande inom danskt måleri. Konstnären är särskilt känd för sina nyansrika, intensiva vardagsporträtt och interiörer med infallande dagsljus. Konsthistorikern Lise Svanholm menar att Ancher var den första danska målare som lyckades fånga solstrålar. Utställningen på SMK ger besked.  

Anna Ancher
Hemland: Danmark, född i Skagen (1859-1935)
Utbildning: Wilhelm Kyhns målarskola för kvinnor, Pierre Puvis de Chavannes ateljé i Paris, Studieresor till Wien och Paris
Kända verk: Flickan i köket, Aftonbön, Interiör med röda vallmor
Utmärkelser: Eckersbergmedaljen, Tagea Brandt Rejselegat
Representerad: Skagens Museum, Ribe Kunstmuseum, Hirschsprungska Samlingen
Konststil: Naturalism, kolorism

Olle Baertling

Pressbild: Ardalki (1964)
Fotograf: Hallands konstmuseum © Baertlingstiftelsen

Hallands konstmuseum: Utställning till 2020.03.22
Vägbeskrivning: Tollsgatan 32, Halmstad  
Digitalt: Hallands konstmuseum

I sydvästra Sverige ligger Halmstad. Genom kvarteren förbi det röda slottet strömmar floden Nissan ut i Laholmsbukten med nya intryck varje dag. En av dem som växte upp i den levande hamnstaden skulle så småningom själv bli en del av dess kultur — konstnären Olle Baertling. Stadens högskola flankeras av hans stålskulptur Asamk. Men vägen dit var inte rak, som linjerna i hans senare typiska måleri. Från början intresserade sig den unge Baertling för ekonomiska vetenskaper. Redan i tonåren hade han flyttat upp till Stockholm för studier. 1929 satt han böjd över skrivbordet på Skandinaviska Banken och handlade med valutor, karriären som bankman skulle vara i 27 år. Men utanför kontoret spirade intresset för konsten. Baertling började synas oftare på utställningar, föreläsningar och vernissager. Efterhand köpte han egen konstnärsmateriel och började måla under lediga stunder. Måleriet var först en hobby, men en seriös sådan. Baertlings föreställande måleri, gärna stadsvyer, utvecklades med åren och fick expressionistiska drag.  

Året 1938 arrangerade Liljevalchs en prestigefylld konstutställning där verk av Matisse, Braque, Laurens och Picasso ställdes ut samtidigt! När Olle Baertling besökte konsthallen på Djurgården fick han, liksom troligen fler konstintresserade, bestående intryck och började utforska mästarnas stilar. När Baertling 1939 gifte sig med Lisa von Roxendorff avbildade han sin hustru med konstverket Lisa. Han inspirerades av Matisse och porträttet i brudklänning med bukett målades efter impressionistiskt maner. Baertling gjorde fler liknande porträtt men experimenterade också med städer och landskap. Fauvistiska målningar i mustig, oskarp stil ställdes mot kubistiska och även naivistiska bilder under 1940-talet. Det finns en imponerande bredd i Baertlings produktion och han arbetade med de flesta stilar längs vägen mot det etablerade konstnärskapet. Men efter 1945 går det att se hur Baertling i sin ateljé rör sig från det avbildande måleriet till bestämda, mer abstrakta element. När framtidstron återvände med freden i Europa gjorde Olle Baertling flera utforskande resor till England och Frankrike.  

Den ambitiöse Baertling for till Paris för att närma sig och så småningom stiga upp på den nya konstruktivistiska konstscenen. Ledsagare var målarna André Lothe och Fernand Léger som undervisade Baertling och frilade hans öppna, geometriska form. Olle Baertlings första separatutställning öppnades i Stockholm, 1949. Hans moderna kompositioner med vinklar och färgkontraster var något nytt, ändå var mottagandet ljumt. Enligt Baertling satt publiken fast i 1800-talets kulturarv! Han fjärmade sig helt från realismen och såg ett nytt bildspråk där färg, rymd och rörelse var det väsentliga — inte symboliken. En av hans främsta inspiratörer var kubisten Auguste Herbin. Konstverket skulle enbart hänvisa till sig självt och upplevas, inte tolkas. Uttrycket var universellt och betraktaren behövde ingen förkunskap. Baertling lämnade definitivt bankkontoret för konsten 1956 och gjorde sig med tiden ett namn internationellt. Hans dynamiska färgbilder med oändliga linjer speglar, liksom efterkrigstidens arkitektur, optimismen inför — just — oändliga möjligheter. Utställningen på Hallands konstmuseum förmedlar känslan.   

Curator: Annelie Tuveros

Olle Baertling
Hemland: Sverige, född i Halmstad (1911-1981)
Utbildning: Autodidakt/studier på Fernand Légers konstskola
Kända verk: Rudra, Dance Lyonnaise, Iras, Effets Cinétiques, Asamk
Utmärkelser: Kvarteret Baertling (Halmstads högskoleområde)
Representerad: Nationalmuseum, Kalmar konstmuseum, Göteborgs konstmuseum
Konststil: Abstrakt modernism, futurism
Hemsida: Baertlingstiftelsen