KategoriSkulptur

Alicja Kwade

Pressbild: Trans-For-Men (2018)
Fotograf: Ari Karttunen

EMMA konstmuseum: 2018.10.10—2019.04.28
Adress & resväg: Flitarvägen 5, Esbo

Skulptören Alicja Kwade föddes 1979 i Polen men familjen flyttade till Tyskland när hon fyllde åtta år. Alicja fick dubbelt medborgarskap och växte upp i Hannover i nordtyska Niedersachsen. Staden är en av världens främsta arrangörer av branschmässor för näringslivet men erbjuder samtidigt kulturinstitutioner som Sprengel Museum och Museum August Kestner. Alicjas familj var intellektuell och drev eget galleri. Fadern var konservator och modern forskare inom litteratur. Samtalen om kultur i hemmet och en egen nyfikenhet inför naturvetenskap försåg henne med ett slags tvärvetenskapligt perspektiv. Året 1999 blev Alicja Kwade antagen på Konsthögskolan i Berlin och löste enkelbiljett. Hon var då 19 år gammal. Under studietiden gjorde sig Kwade bekant med alla konstnärliga discipliner men fann sitt element i skulpturen. Kwade uppmärksammades tidigt och fick Piepenbrockpriset bara tre år efter examen. Kwade stannade i Berlin där hon idag arbetar.

Alicja Kwade är hängiven omvärldens struktur och vår perception av den beroende av bakgrund och perspektiv. Hennes inspiration kommer ofta från företeelser och påståenden hon själv inte förstår respektive instämmer i. I de fallen inleder hon sitt projekt genom att försöka besvara sin egen frågeställning. Kwade lyfter in abstraktioner som balans och rörelse i ateljén och ger dem konkret form i regelbundna konstverk. Kwade arbetar med många olika material som koppar, granit eller glas i sina skulpturer och spanar alltid efter nya intressanta objekt i omvärlden. Typiskt för hennes konst är just transformeringar av kända objekt, ofta vardagsföremål, till nya rumsliga strukturer som ändrar kontexten. Verket OrbitaGravitas skapar gravitation med stenblock i omloppsbanor av metall, Hubwagen deformerar pastellfärgade pallyftare i cirkelrörelser, ReReason bygger ledningssystem av blåsinstrument och Light Transfer of Nature skapar fler dimensioner genom spegeleffekter.

Konstnären har inga avsikter att förändra betraktarens värderingar, däremot hennes perception — i alla fall tillfälligt. Konstnären försöker medvetandegöra det subjektiva i perception genom förvrängningar. Illusionisten Harry Houdini var en av hennes förebilder. Kwades provokationer kring vad som egentligen är sant eller falskt kan associeras till fenomenologin och dess förnekande av kunskap om tingens natur. Det är krävande att betrakta sådant vi redan känner till i nya skepnader och sammanhang. Men det är drivkraften i Alicja Kwades konstnärskap, dessutom en förutsättning för vårt samhälle. Kwades stjärna har lyst allt starkare de senaste åren och syns nu för första gången i Finland med utställningen Trans-For-Men på EMMA, ett samarbete med Saastamoinenstiftelsen. Installationerna är utformade efter museets arkitektur och konstverken leder besökaren genom rummen. Teman är växelverkan, naturens system och tiden.

Curators: Marie Nipper & Arja Miller

Alicja Kwade
Hemland: Tyskland, född 1979 i Katowice, Polen
Utbildning: Universität der Künste, Berlin
Kända verk: Spira Mirabilis, DrehMoment, TunnelTeller
Representerad: Yuz Museum, Louisiana, Kunsthalle Mannheim
Utmärkelser:
Piepenbrockpriset, Robert Jacobsenpriset
Hemsida: Alicja Kwade

Louise Bourgeois

Pressbild: Spider (1997)
Fotograf: Frédéric Delpach/© The Easton Foundation

Louisiana Museum of Modern Art: 2016.10.13—2017.02.26 
Adress & resväg: Gammel Strandvej 13, Humlebaek

När Louise Bourgeois föddes i Paris 1911 tändes en ny stjärna på konsthimlen, en stjärna som följdes av den kultiverade publiken i decennier och fortsätter lysa i våra dagar. Bourgeois barndom utspelades mot en fond av antika gobelänger i familjens ateljé på landet och i galleriet inne i Paris. Hennes föräldrar restaurerade inredningstextilier i egen verksamhet. Flickan deltog i vardagens sysslor med sömnad och ritningar. Det gav handlag och blick för mönster. Det franska hemmet var välbeställt men präglades också av disharmoni. Egentligen skulle Louise fått namnet Louis och varit en pojke. Det var faderns önskan men blev hans besvikelse. En tragedi som jämte faderns otrohet skulle ingjuta en livslång vrede hos Louise Bourgeois. En annan tragedi var första världskrigets skuggor över landet. Louise förlorade sin bror till slagfältet, gick genom kvalfyllda sjuksalar till en sårad far och satt hos mor i spanska sjukan.

Bourgeois skrev dagbok under hela sin uppväxt. Hon ville komma ihåg allt och sparade de ljusa händelserna med de mörka i en minnesbank av fler än tusen värdefulla tidsdokument. Hennes episka konstnärskap blev en livslång förvaltning av livserfarenheter, som barn och kvinna i konflikt eller harmoni. I den ostyriga ungdomen sökte Bourgeois efter ordning och universella regler. Efter studentexamen från elitläroverket Lycée Fénelon sökte och fann hon båda 1932 i rymdgeometrins osynliga rum på Sorbonne och försjönk i ekvationer. När modern gick bort något år senare var förlusten väldig och den oförlåtande matematiken kändes kall. 1934 valde Bourgeois bort logikens begränsningar för konstens gränslöshet. Hon började studera på École des Beaux-Arts, Académie Ranson, École du Louvre och andra konstskolor. Hon arbetade även som elev hos fristående konstnärer. Charles Despiau och Fernand Léger blev tidiga mentorer.

Vid 27 års ålder träffade Louise Bourgeois konsthistorikern Robert Goldwater och de blev snart äkta makar. Mötet förde dem båda över Atlanten där Bourgeois följde sin bana i en ny båge genom Art Students League of New York, under Vaclav Vytlacil. Hennes skulpturer introducerades på allvar under mitten 1940-talet och ingick i en ny, abstrakt expressionism driven av storheter som Ernst, Miró och Duchamp. Här från New Yorks konstscen inledde Bourgeois sitt livslånga, visuella samtal med publiken. Ett lågmält, länge anonymt samtal som efter hennes helt egna retrospektiv på MoMA 1982 kom att delas av världen. Energin i hennes organiska, rumsliga och feministiska formspråk kom ur känslorna, materien kom från minnen i tusentals dagbokssidor. Bourgeois konst är både självbiografisk och universell, hennes liv och längtan genom allas. Den aktuella utställningen Structures of Existence: The Cells leder oss genom slående scenerier.

Louise Bourgeois
Hemland: USA, född i Paris, Frankrike (1911—2010)
Utbildning: Sorbonne, École nationale supérieure des Beaux-Arts, Académie Julian
Kända verk: Maman, Persistent Antagonism, Cells, The Reticent Child
Representerad: MoMA (New York), Olympic Sculpture Park (Seattle) Nationl Gallery of Canada, Tate Modern (London), Wanås Skulpturpark
Utmärkelser: Hedersdoktor vid Yale U. Lifetime Achievement Award från Int. Sculpture Center (Washington), Praemium Imperiale, Wolfpriset

Tony Cragg

Pressbild: Turbo (1999)
Fotograf: Galleri Andersson/Sandström

Galleri Andersson/Sandström: 5 juni—28 oktober, 2016
Adress & resväg: Djurgården, Stockholm 

Den engelska hamnstaden Liverpool har en lång historia från seglande handelsflottor och järnvägsburen industri till kulturhuvudstad 2007. Flertalet berömdheter inom kultur, vetenskap och idrott kommer härifrån. En av dem är skulpturgeniet Tony Cragg. Cragg var tidigt fascinerad av olika material och efter en tid som laboratorietekniker inom industrin ägnade Cragg alltmer fritid åt ambitiösa konstnärliga experiment, ofta med kasserat gods. 1969 påbörjade han universitetsstudier i Cheltenham och London. Den konstnärliga bildningsresan varade fram till 1977 och examen från Royal College of Art.

Vid 30 års ålder slog Tony Cragg igenom när hans installationskonst exponerades i soloutställningar på toppgallerier i London, Hamburg och Berlin. Samma år emigrerade han till Tyskland och den gamla textilorten Wuppertal, mitt i en dynamisk kulturregion med inspirerande natur. Under 1980-talet började Craggs produktion bli mer inriktad på storskalig, helgjuten skulptur i material som brons, sten, trä, marmor, glasfiber eller järn. Den kreativa höjden på Tony Craggs arbete är exceptionell och verken är sällsynt variationsrika. Redan 1988 fick konstnären Turnerpriset på Tate Gallery i London.     

Cragg kallar sig för materialist, i meningen att hans skulptur utforskar materialens karaktär och ger dem nya betydelser. Materialen är objekt för visuella språk, som pappersarken för skriftspråk. Båda blir bärare av ordning, mening och nya perspektiv. Cragg hämtar inspiration från både naturen och det artificiella, men imiterar aldrig. Strävan är alltid nya, dittills okända former. Cragg vill utmana det invanda, repetitiva och bryta med vardagstingens enkla bruksgeometri i olika miljöer. I sommar visas Craggs jätteskulpturer på Djurgården i Stockholm, på initiativ av Prins Daniel och Sveriges Kungahus.  

Tony Cragg
Hemland: England, född 1949 i Liverpool
Utbildning: Gloucestershire College of Art, Royal College of Art
Kända verk: Points of View, Declination, Manipulation, Ferryman, Caldera
Utmärkelser: Turnerpriset, Piepenbrock-priset, Arts et Lettres-orden, konstprofessur i Düsseldorf, Hedersdoktor vid Royal Academy of Arts
Hemsida: Tony Cragg

Tiril Hasselknippe

Pressbild: Balcony (2016)
Fotograf: Roland Baege

Röda Sten konsthall: 11 juni—4 september, 2016
Adress & resväg: Röda Sten, Göteborg

Från den lilla hamnstaden Arendal längst ner i Norge kommer skulptören med de stora tankarna, Tiril Hasselknippe. Hennes konstnärssjäl sökte tidigt svängrum och nya intryck. En engagerad teckningslärare från gymnasiet visade vägen till konstfack. Hasselknippe vägde en tid mellan Frankfurt och Malmö, valet föll på Malmös renommerade konsthögskola på Föreningsgatan. Vid 24 års ålder blev hon student hos den nytänkande professorn Gertrud Sandqvist. I en skaparmiljö utan hierarkier, med nattöppna ateljéer och verkstäder. Måleri, skulptur och installation.

Tiril Hasselknippe var inspirerad av teckning, litteratur och science fiction. Intressen som följde henne när studietiden började. Någonstans under läsningen om konstens samhällsroller, och arbetet med nya tekniker, fastnade Hasselknippe för skulptur. Konstformen hade färre utövare och lämpade sig för relationell estetik — ett modernt begrepp som definierats av konstkritikern Nicolas Bourriaud. Förenklat handlar idén om konstverkens sociala kontext, snarare än deras fysiska plats och karaktär. Hasselknippe var tidigt intresserad och fortsatte med inriktningen.

Typiskt för Hasselknippe är abstraktioner som utgår från vardagsobjekt. Enkla grundformer i tematiska variationer. Trappsteg, fartygsankare, surfbrädor. Former skapade av människor, men i nya sammanhang som betraktaren själv definierar. Hasselknippe har dock alltid personliga relationer till sina konstverk. Alla har tagit form efter egna teckningar och texter. Hennes verk gjuts och fogas i flera material som betong, sand, glasfiber och järn. Skulptören medverkar i utställningen Surfacing Earth som reflekterar över människans geologiska tidsålder: Antropocen.

Tiril Hasselknippe
Hemland: Norge, född 1984 i Arendal
Utbildning: Malmö Konsthögskola
Kända verk: Cars 1T, We Find Wildness, Surfboards
Representerad: DREI galleri, Bianca D’Alessandro, Astrup Fearnley
Hemsida: Tiril Hasselknippe

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑