Månadaugusti 2019

“En bild behöver inte vara perfekt för att vara fascinerande.”Anton Corbijn

Anton Corbijn

Pressbild: Kate Bush, London (1982)
Fotograf: Brandts/ © Anton Corbijn

Brandts: 2019.03.22—2019.11.17
Adress & resväg: Brandts Torv 1, Odense

När rockprofilen Herman Brood uppträdde på en krog i Groningen 1975 följdes bandet av en gänglig tjugoåring med väl använd kamerautrustning. Den självlärde fotografen som förevigade spelningen nedanför scenen var en annan blivande stjärna — Anton Corbijn. Det uppstod samförstånd mellan den lågmälde musikälskaren Anton och den äldre rebellen Herman, som en tid kallades för Hollands första och enda rockstjärna. Anton var hängiven fotografi sedan han fått sina bilder från bandet Solutions konsert, också i Groningen, 1972 publicerade i pressen. Ett samarbete med Brood inleddes på stående fot och startpunkten för Corbijns 40 år långa karriär som professionell bildskapare var satt. Anton hade vuxit upp i Strijens idyll på landsbygden ovanför floden Hollands Diep med strikta, protestantiska föräldrar och en yngre bror. Fadern var präst och som barn fanns även hos Anton tankar om att bli missionär. Men tonåringen Anton var en fri fågel med intresse för musiklivet, han vände blicken mot storstaden.

Anton Corbijn arbetade metodiskt och experimenterade ihop med Herman Brood — senare själv bildkonstnär. Portföljen med levande, personliga fotografier av såväl garageband som större musikgrupper växte. I samband med uppdrag för bandet Joy Division flyttade Corbijn 1979 till London där intensiteten i hans svartvita porträttbilder, och förståelse för musikvärlden, uppmärksammades i vidare kretsar. Vid den här tiden hade new wave-band tagit punkrockarnas plats på den engelska musikscenen. Den tidstypiska bilden från 1977 av en välklädd men nonchalant Elvis Costello, halvliggande på en hotellsäng i Amsterdam med gitarren över magen, sägs ha golvat redaktören Neil Spencer på tidskriften New Musical Express, där Corbijn landade första jobbet. Längre fram skulle han arbeta för de mest prestigefyllda magasinen, som Rolling Stone och Vogue. Ett annat tidigt porträtt återger David Bowie i omklädningsrummet på en teater i London, sångaren hade en roll i pjäsen The Elephant Man och poserar i höftskynke. Bowies tankfulla, sårbara hållning ger bilden skulpturala drag.

Tidigt i sin sedermera 40-åriga karriär övergav Corbijn konsertbilder till förmån för sina arrangerade men samtidigt uppriktiga och konstnärliga musikerporträtt. Holländarens blick för människors stil och karaktärsdrag var sällsynt, liksom hans förmåga att fånga dem i kameralinsen. Corbijns förmågor var också följden av att han alltid sökt efter personligheten bakom musiken — energin som gav upphov till skivalbumen och scenshowerna. Genom intima möten och mångåriga relationer lärde Corbijn känna många av de artister han fotograferade på djupet. Musikbranschen formade Corbijn, men hans kärva bildspråk, kanske influerat av en asketisk uppväxt, formade även delar av musikbranschen. Det var han som gav kultband som U2, New Order och Depeche Mode deras visuella identitet. Den mystik som finns i skivomslaget till U2s album Joshua Tree (1987) blev Anton Corbijns signum. Idag arbetar han enbart med regi, genombrottet var det mästerliga filmporträttet Control (2007) av Joy Divisons frontfigur Ian Curtis. Brandts utställning tillägnas fotografens bilder av musikvärlden.

Anton Corbijn
Hemstad: London, född i Strijen (Holland) 1955
Utbildning: Autodidakt
Kända verk: John Lydon/London (1979), Nick Cave/London (1996), Rolling Stones/Toronto (1994), Miles Davis/Montreal (1955), Tom Waits/Santa Rosa (2004), Joni Mitchell/West Dorset (1988)
Representerad: Fotografiska, Fotomuseum den Haag, Ludwig Museum
Utmärkelser: Prince Bernhard Cultuurfonds Prijs (2011), MTV & CADS Awards (2005), British Independent Film Awards (2007)
Hemsida: www.antoncorbijn.com

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑