Månadmaj 2017

“När det handlar om måleri så börjar jag bara måla, det är i stort sett allt.”
Louisa Matthíasdóttir

Louisa Matthíasdóttir

Pressbild: Þingvallavatn (1989)
Fotograf: Reykjaviks konstmuseum

Reykjaviks konstmuseum: 2017.04.30—2017.09.17
Adress & resväg: Flókagata 24, Reykjavík

Den isländska målaren Louisa Matthíasdóttir föddes 1917 i Reykjavik och räknas till landets mest betydande konstnärer. Hon flyttade till USA vid 25 års ålder men återvände ofta till Island och tog med sig det levande landskapet och ljuset till det nya landet. Matthíasdóttir växte upp med goda förutsättningar i ett medelklasshem där fadern var läkare. Hon intresserade sig redan som barn för bildskapande och uppmuntrades av båda föräldrar som 1934 skickade dottern till Köpenhamn. Matthíasdóttir fick studieplats på Kunsthåndværkerskolen och började staka ut sin yrkesbana. Utbildningen varade i tre år och la grunden för hennes säregna, breda penseldrag som satte ny färg på vardagsmotiv. 1938 reste hon ner till Paris, inspirerades av studiebesök på muséer och skolades i något år av den franske målaren Marcel Gromaire. När Matthíasdóttir återvände till Reykjavik ingick hon i kärnan av landets spirande avantgarde.

Året 1942 emigrerade Louisa Matthíasdóttir och bosatte sig i New York för vidare konststudier. Till en början följde hon kursverksamheten på the Art Students League men slutade till förmån för studier hos den tysk-amerikanske expressionisten Hans Hofmann. I samma veva träffade hon även målaren Leland Bell som hon senare gifte sig med. Den tongivande Hofmanns tankar om abstraktion och starka färger utvecklade Matthíasdóttirs måleri påtagligt. Hon hade sedan tidigare tagit bestående intryck av Henri Matisse under konststudierna hos Gromaire. Färgen förblev konsekvent betydande, kanske rentav bärande, i Matthíasdóttirs konstnärskap. Hon influerade även själv andra studenter som Jane Freilicher och Larry Rivers. Mattahíasdóttirs första separata utställning presenterades 1948 på kooperativa Jane Street Gallery. Det blev inledningen på hennes långa arbetsliv som etablerad bildkonstnär i Förenta staterna.

Louisa Matthíasdóttirs relation till maken var fortsatt konstnärlig. Matthíasdóttirs och Bells ateljéer låg vägg i vägg och de utbytte kritik. Ibland visade paret gemensamma utställningar hos Robert Schoelkopf Gallery — galleriet där Matthíasdóttir skulle producera 17 soloutställningar. Under 1960-talet befästes hennes färgrika, rätlinjiga stil som har beskrivits i termer av såväl realism som expressionism, eller som förening av båda. Konstnären själv ifrågasatte skiljelinjen mellan avbildning och abstraktion. Det dröjde till 1970-talet innan hon uppmärksammades på allvar på Island. Första soloutställningen visades 1987 på Galleri Borg. Matthíasdóttirs bildspråk återger landskap, stilleben och personer i ofta enkla perspektiv där kompositionens element definieras i färgsegment. Kontrasterna ger en klarhet som är typisk för konstnären. Årets retrospektiva utställning Calm på konstmuseet i Reykjavik följer hela hennes arbetsliv.

Louisa Matthíasdóttir 
Hemland: USA, född i Reykjavik, Island (1917—2000)
Utbildning: Kunsthåndværkerskolen (senare KADK) i Köpenhamn, Art Students League of New York, Hans Hofmann School of Fine Arts
Kända verk: The Lost and Found, Lidded Vessel, Atmosphere, The Reader
Utmärkelser: American-Scandinavian Foundation’s Cultural Award, American Academy of Arts and Letters (medlemskap)
Hemsida: Louisa Matthíasdóttir

“Den relation föremål har till varandra är helt central i mitt arbete.”Edmund de Waal

Edmund de Waal

Pressbild: A New Ground III (2015)
Fotograf: Mike Bruce/© Gagosian Gallery

Artipelag: 2017.04.07—2017.10.01
Adress & resväg: Artipelagstigen 1, Gustavsberg

Den ytterst meriterade keramikern och författaren Edmund de Waal föddes 1964 i den engelska universitetsstaden Nottingham. Orten har medeltida anor, utanför ligger den mytomspunna Sherwoodskogen. Redan som femårig pojke blev han elev på Lincoln School of Art som bedrev undervisning för grundskolan. De Waal blev bekant med keramiken vilken blev hans första tillika bestående relation inom konsten. Senare under tonåren läste de Waal på King’s School i Canterbury där han undervisades som assistent hos keramikern Geoffrey Whiting. De Waal producerade hundratals verk under denna ambitiösa lärotid som varade i två år. 1983 belönades de Waal med stipendium och påbörjade studier i engelsk litteratur på University of Cambridge. Textstudiet sköttes parallellt med konstnärskapet genom ömsesidig inspiration. Efter examen 1986 var de Waal en tid entreprenör i Herefordshire i formgivning av keramik för hemmet.

Året 1988 flyttade de Waal till Sheffield och fortsatte experimentera med porslin. Samtidigt började han studera japanska på stadens universitet. Denna kombination av sysselsättningar förde med sig ett stipendium från Daiwa Anglo-Japanese Foundation med forskarutbildning och vistelser i Tokyo. Den målmedvetne de Waal arbetade intensivt och utforskande med sina händer i ateljén på Mejiro Ceramics Studio. Hans typiska formserier av porslinskärl i varierande arrangemang började framträda tydligare. Vid samma period var de Waal flitig besökare på Japanese Folk Crafts Museum i förarbetet med en biografi om keramikern Bernard Leach — någon som enligt de Waal förstod och förklarade den asiatiska mystiken för oss i västvärlden. De Waals hängivelse inför porslinet är historiskt betingad och inspireras av föreställningen om hur öst och väst möts genom materialet, medeltida dynastier ställs mot modernistisk Bauhaus.

Boken om Bernard Leach publicerades 1998 och inledde de Waals egna författarskap. De Waal återvände hem 1993 där han bosatte sig i London och syntes alltmer på kulturscenen. Första soloutställningen dateras 1995. De Waals subtilt karaktäristiska, cylindriska porslinsobjekt med influenser av japansk minimalism blev efterfrågade. Med tiden har de Waals produktion och utställningar utvecklats till stora, rumsliga installationer med viss arkitektonisk inspiration. De Waals skapande sker i gränslandet mellan formgivning och fri konst, eller i en förening av dessa två storheter. Betraktaren får avgöra vilket. I de Waals konst definieras det enskilda av helheten. Kompositioner av runda och raka linjer ger estetisk harmoni. Färgerna är få men nyanserade. Det stilrena, balanserade formspråket har gett världsrykte. Utställningen på Artipelag är de Waals första i Sverige och visas i dialogform med en av hans förebilder, Giorgio Morandi.

Edmund de Waal
Hemland: England, född 1964 i Nottingham
Utbildning: King’s School of Canterbury, University of Cambridge, University of Sheffield, Mejiro Ceramics Studio
Kända verk: The Lost and Found, Lidded Vessel, Atmosphere, The Reader
Utmärkelser: Order of the British Empire, Senior Fellow of the Royal College of Art, Honorary Doctorate from the University of Nottingham
Hemsida: Edmund de Waal

“Ingenting är mer abstrakt än verkligheten.”
Giorgio Morandi

Giorgio Morandi

Pressbild: Stilleben (1962)
Fotograf: Artipelag

Artipelag: 2017.04.07—2017.10.01
Adress & resväg: Artipelagstigen 1, Gustavsberg

Den tillbakadragne, tankfulle Giorgio Morandi var en av sin tids främsta stillebenmålare. Han föddes 1890 i universitetsstaden Bologna och växte upp med tre systrar i ett medelklasshem. Fadern var entreprenör och sysslade med exportverksamhet, vilken han tänkt involvera sonen i. Men Morandis konstnärsöde var redan skrivet i stjärnorna och han mor uppmuntrade honom. När fadern gick ur tiden 1909 blev Morandi ansvarig för sin familj i stenhuset på via Fondazza, där han skapade sin ateljé och bodde kvar resten av livet. Idag har Casa Morandi blivit museum. Två år tidigare hade Giorgio Morandi som sjuttonåring påbörjat studier på konstakademien i Bologna. Stadens akademiska konstundervisning var grundlig med tydlig prägel av 1300-talets måleritradition. Eleven Morandi excellerade tidigt, bland annat genom att själv utveckla sin etsningsteknik med holländaren Rembrandt som förebild. Studietiden varade fram till 1913.

Morandi reste mycket sällan utomlands. Istället fann han inspiration och kunskap i hemtrakten och i konstlitteratur, särskilt om impressionister som Cézanne eller Seurat. Men i samband med åren på konstakademien gjorde han flertalet studieresor genom Italien. I Florens upplevde han verk av stora renässansmålare som Masaccio och Ucello vilka gjorde livslångt intryck på honom. Långt senare i livet skulle han skriva hur enbart förståelsen för avgörande framsteg i måleriets århundraden kunde visa honom vägen. Morandi inledde dock sitt konstnärskap 1914 med en svängning mot futurismen i samverkan med andra företrädare som Boccioni och Galla. Samma år började han samtidigt arbeta som bildlärare på grundskolan i Bologna, något han fortsatte med till 1929. Året 1915 blev Morandi inkallad för militärtjänst men armélivet var nedbrytande på hans konstnärssjäl. Han återvände till det civila för undervisning och måleri samma år.

1916 uppmärksammades Morandi för första gången internationellt genom grupputställningar med målare som Carra och de Chirico i den metafysiska skolan. Konsthistoriker har tillskrivit denna period stor betydelse i Morandis utveckling, men konstnären själv identifierade sig aldrig med riktningens övernaturliga ansats. Under 1920-talet började istället Morandis mer asketiska motivvärld framträda i såväl objekt som komposition. Vardagsföremål som flaskor, vaser eller skålar betraktades med djupsinne. Enkla former skänktes levande färger och självständighet. Morandi höjde även blicken mot det norditalienska landskapet i flera konstverk. Konstnärens estetiska oljemålningar blev med tiden över tusen till antalet. 1930 fick han konstprofessuren i grafik vid sitt alma mater i Bologna och var berömd såväl utomlands som i hemlandet. I årets vårutställning visar Artipelag femtiotalet verk ur Morandis produktion från 1921 till 1963.

Giorgio Morandi
Hemland: Italien, född i Bologna (1890—1964)
Utbildning: Konstakademien i Bologna
Kända verk: Stilleben (1914), Stilleben (1919), Landskap (1935)
Utmärkelser: Professur i Bologna, Venedigs & Sao Paolos konstbiennaler
Hemsida: Casa Morandi 

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑