Månadaugusti 2016

“Med färger kan man skapa glädje, sorg, ömhet, dramatik, svartsjuka — allt kan färgerna uttrycka.”
Jakob Weidemann

Jakob Weidemann

Pressbild: Stilleben (1953)
Fotograf: Jörn Hagen

Lillehammer konstmuseum: 2016.01.31—2017.01.29 
Adress & resväg: Stortorget 2, Lillehammer

Norrut i Norge där landet blir smalare ligger Steinkjer. En stad som lagts i ruiner och byggts upp två gånger under historien, först i jugendstil senare i funkisstil. Den bildbegåvade pojken Jakob Weidemann växte upp här i början av 1920-talet, ovetande om sin plats i Nordens framtida konsthistoria. När Weidemann blivit 16 år flyttade han, efter några år i Oslo, till Bergen och blev elev på stadens konsthantverksskola under Eyvind Lundbo. Det här var början på Weidemanns konstnärsskap och följdes av ett studieår på Ole B. Eides privata konstskola. 1941 blev han antagen på konsthögskolan i Oslo under Axel Revold, men återvände året därpå till Bergen på grund av kriget. Hemresan blev dock en konstnärlig framgång genom den första soloutställningen på Paus Knudsen Kunst. Den unge Weidemanns färgrika landskap, stadsvyer och modeller väckte stor uppmärksamhet.  

Världskriget grep omkring sig och kunde fått med sig Jakob Weidemanns måleri när han flydde över gränsen till Sverige 1944. Den norske moståndsmannens förband opererade med sprängmedel när en detonation gjorde honom blind. Men ödet ville annorlunda, efter en tid på sjukhus återfick han synen på vänster öga. Med hjälp av konstnären Otte Sköld kunde Weidemann fortsätta sina studier på Konstakademien i Stockholm under professor Sven Erixson. I Sverige träffade han samtidigt den kultiverade affärsmannen Rolf E Stenersen som blev nära vän, tillika mecenat med avgörande betydelse. Med tiden började Weidemanns abstrakta, koloristiska drag framträda under intryck av såväl Pablo Picasso som Lennart Rodhe. 1946 var Weidemann tillbaka i Oslo med en ny, omtalad separatutställning hos Blomqvist konsthandel, vilket gav plats åt hans färgstarka formspråk på Norges etablerade konstscen.

I fredstid blev Jakob Weidemann en av Norges mest betydande modernister. Hans klara färger målade över mörka stråk som lämnats kvar av krigsåren. Några menade att den uttrycksfulle Weidemann förde med sig en ny vår i landets konsthistoria. Weidemann sammanförde och experimenterade länge med flertalet skilda konstriktningar och trender i sin produktion. På 1960-talet blev hans måleri stilmässigt mer konsekvent expressionistiskt. Han såg lyriskt på den nordiska naturen som inspirationskälla. Hans abstraktioner kom ur dess färger och ljus. Weidemann rörde sig genom landskapen, landskapen förändrades genom honom. Utställningen Fasetter — Jacob Weidemann i retrospektiv följer 21 år av målarens konstnärliga resa. En resa som slutade i Lillehammer där han levde sista tiden och där konstmuseet med Weidemannsalen idag står.

Jakob Weidemann 
Hemland:
Norge, född i Steinjker (1923—2001)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Konstakademin i Stockholm 
Kända verk: Tjäderns flykt, Törnekronan, Midsommar, Från Rom  
Representerad: Nasjonalmuseet, Musée d’Art Moderne, Stenersenmuseet
Utmärkelser: Anders Jahres kulturpris 
Hemsida: Weidemannstipendiet

“Jag målar mest känslor. Inga episka dramer eller storslagna kompositioner.”
Frans Widerberg 

Frans Widerberg

Pressbild: Alkemistisk akvarell XVII (1985)
Fotograf: Thomas Widerberg

Haugar Vestfold konstmuseum: 6 februari—30 december, 2016
Adress & resväg: Gråbrödregatan 17, Tönsberg 

Den tusenåriga norska huvudstaden Oslo ligger längst in i fjorden, byggd nedanför landskapets åsar. Vikingaskeppen seglar inte längre men de blå vattendragen strömmar och forsar. Konstnärssjälen Frans Widerberg skrevs in i stadens historia våren 1934. Väggarna i barndomshemmet gav plats för mängder av konstverk, båda föräldrar målade och tecknade på sin fritid. Viderberg förlorade sig i ritblocken redan i grundskolan. Han tecknade inifrån, detaljer före helhet. I tonåren blev motiven mer svårfångade, som ryttare och hästar i rörelse. Vid 19 års ålder påbörjade Frans Widerberg sina studieår på Statens hantverks- och konstindustriskola. 1955 läste han vidare på University of London och blev två år senare lärjunge hos professor Alexander Schultz på Statens Konstakademi.  

Vid slutet av Widerbergs studier på akademin började nonfigurativt måleri bli dominerande konstinriktning i Norge. Med 1960-talet svepte samtidigt den avpersonifierade, kyliga minimalismen in från Nordamerika. Frans Widerbergs drömmande måleri i varma primärfärger följde inte trenden. Hans konstverk blev kritiserade, somligt branschfolk såg något reaktionärt. För unga likasinnade blev han istället ledargestalt i färgexperimentens utmarker. Widerberg utvecklade med tiden ett karaktäristiskt, kontrastrikt bildspråk som har betecknats ‘romantisk expressionism’. Typiska motiv är tyngdlösa, tidlösa figurer av människor och djur. Bilderna har en obändig lyskraft med drag av forntida väggmålningar. Widerberg är mest uppmärksammad för måleri och grafik men skapar även i keramik och glas. 

Frans Widerberg första soloutställning invigdes av Holst Halvorsens konsthandel i Norge 1963. Men de stora kliven togs genom Konstnärsgillen i Oslo 1968 -1969 och National Gallery i London 1974. I vårt nya millenium är Widerberg en av Norges mest betydande målare och grafiker med framgångar i länder som Spanien, Sverige och Storbrittanien. Sedan i vintras är staden Tönsberg fönster mot Frans Widerbergs universum. Haugar konstmuseum visar utställningen Alkemistiska akvareller med ett tjugotal verk från 1980-talet. De breda, flammiga penseldragen fångar livets värmestrålning. De flyktiga figurerna som framträder i Widerbergs gränslösa landskap är symboler för våra känslor. Människan står i centrum för utställningens verk, liksom hon står i centrum för alkemins livselixir.

Frans Widerberg
Hemland: Norge, född i Oslo (1934—2017)
Utbildning: Statens konstakademi i Oslo, Goldsmiths University of London 
Kända verk: Hieronymus, Uppståndelse, Himmelsryttare, De osynliga 
Representerad: Astrup Fearnley-museet, Gallery of Modern Art (Edinburgh), Fondacion Colegio del Rey, The Calouste Gulbenkian
Utmärkelser: St Olavs Orden, Anders Jahres kulturpris

“Jag tror att landskapet du växer upp i är det landskap som dröjer sig kvar.”
Eva Koch

Eva Koch

Pressbild: That Dream of Peace (2016)
Fotograf: Cisternerna

Cisternerna: 2 mars—30 november, 2016
Adress & resväg: Søndermarken, Fredriksberg

Långt ute i Nordatlanten värmda av golfströmmen ligger de branta, gröna Färöarna. Landskapet är havsfåglarnas och de tåliga fårens rike. Den bofasta befolkningen arbetar för det mesta med fiske, ullproduktion och turistnäringar. Konstnären Eva Kochs barndom utspelades i den säregna danska arkipelagen, som har förblivit en inspiration. Senare flyttade hon in till fastlandet och var tidvis även bosatt i Spanien. Berikad av livets erfarenhet påbörjade hon i trettioårsåldern studier i skulptur och mediekonst på Kungliga Danska Konstakademien. Ett års sejour till Barcelonas konstakademi ingick under studietiden.  

Eva Koch examinerades 1992 och hade redan under studietiden lämnat avtryck på konstutställningar. Fixpunkten för hennes internationella genombrott anses vara Venedigbiennalen 2003. Koch visade sitt uppmärksammade videoverk Villar som berättar om hennes familjs dansk-spanska historia. Eva Kochs utställningar är tematiska och står i samspel med den fysiska platsen. Stommen i hennes produktion är levande, rörliga verk som visualiserar offentliga rum och interaktionen mellan människor. Genom att se spänningen mellan individen och gruppen understryker Koch medkänslans betydelse för vår existens.

Drömmarna kommer i mörkret. På betongväggarna under jorden i Söndermarkens vattencisterner spelar färgbilder från Eva Kochs drömmar. Det fladdrande ljuset kommer från videoinstallationer i utställningen That Dream of Peace, liksom ljuset kommer inifrån oss när världen blir mörk. Enligt Kochs förhållningssätt går livet alltid vidare, helt ovasett vad som händer. Men hon utmanar samtidigt den naivitet som finns i vardagens ytliga perception. Genom dubbeltydiga konstverk försöker hon återge den mänskliga tillvarons ständiga dualism. Uttrycket är arketypisk med symboler för kollektiv tanke och handling.   

Eva Koch
Hemland: Danmark, född 1953 i Köpenhamn
Utbildning: Kungliga danska konstakademien, Barcelonas konstakademi 
Kända verk: Evergreen, Earth Sculpture, Crowds, Global Cities
Utmärkelser: Thorvaldsenmedaljen, Edouard Eggeling-priset, Eckersbergmedaljen 
Hemsida: Eva Koch 

“Skulptur handlar inte om att samspela med föremålen som passar in i världen.”
Tony Cragg

Tony Cragg

Pressbild: Turbo (1999)
Fotograf: Galleri Andersson/Sandström

Galleri Andersson/Sandström: 5 juni—28 oktober, 2016
Adress & resväg: Djurgården, Stockholm 

Den engelska hamnstaden Liverpool har en lång historia från seglande handelsflottor och järnvägsburen industri till kulturhuvudstad 2007. Flertalet berömdheter inom kultur, vetenskap och idrott kommer härifrån. En av dem är skulpturgeniet Tony Cragg. Cragg var tidigt fascinerad av olika material och efter en tid som laboratorietekniker inom industrin ägnade Cragg alltmer fritid åt ambitiösa konstnärliga experiment, ofta med kasserat gods. 1969 påbörjade han universitetsstudier i Cheltenham och London. Den konstnärliga bildningsresan varade fram till 1977 och examen från Royal College of Art.

Vid 30 års ålder slog Tony Cragg igenom när hans installationskonst exponerades i soloutställningar på toppgallerier i London, Hamburg och Berlin. Samma år emigrerade han till Tyskland och den gamla textilorten Wuppertal, mitt i en dynamisk kulturregion med inspirerande natur. Under 1980-talet började Craggs produktion bli mer inriktad på storskalig, helgjuten skulptur i material som brons, sten, trä, marmor, glasfiber eller järn. Den kreativa höjden på Tony Craggs arbete är exceptionell och verken är sällsynt variationsrika. Redan 1988 fick konstnären Turnerpriset på Tate Gallery i London.     

Cragg kallar sig för materialist, i meningen att hans skulptur utforskar materialens karaktär och ger dem nya betydelser. Materialen är objekt för visuella språk, som pappersarken för skriftspråk. Båda blir bärare av ordning, mening och nya perspektiv. Cragg hämtar inspiration från både naturen och det artificiella, men imiterar aldrig. Strävan är alltid nya, dittills okända former. Cragg vill utmana det invanda, repetitiva och bryta med vardagstingens enkla bruksgeometri i olika miljöer. I sommar visas Craggs jätteskulpturer på Djurgården i Stockholm, på initiativ av Prins Daniel och Sveriges Kungahus.  

Tony Cragg
Hemland: England, född 1949 i Liverpool
Utbildning: Gloucestershire College of Art, Royal College of Art
Kända verk: Points of View, Declination, Manipulation, Ferryman, Caldera
Utmärkelser: Turnerpriset, Piepenbrock-priset, Arts et Lettres-orden, konstprofessur i Düsseldorf, Hedersdoktor vid Royal Academy of Arts
Hemsida: Tony Cragg

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑