“En bild behöver inte vara perfekt för att vara fascinerande.”Anton Corbijn

Anton Corbijn

Pressbild: Kate Bush, London (1982)
Fotograf: Brandts/ © Anton Corbijn

Brandts: 2019.03.22—2019.11.17
Adress & resväg: Brandts Torv 1, Odense

När rockprofilen Herman Brood uppträdde på en krog i Groningen 1975 följdes bandet av en gänglig tjugoåring med väl använd kamerautrustning. Den självlärde fotografen som förevigade spelningen nedanför scenen var en annan blivande stjärna — Anton Corbijn. Det uppstod samförstånd mellan den lågmälde musikälskaren Anton och den äldre rebellen Herman, som en tid kallades för Hollands första och enda rockstjärna. Anton var hängiven fotografi sedan han fått sina bilder från bandet Solutions konsert, också i Groningen, 1972 publicerade i pressen. Ett samarbete med Brood inleddes på stående fot och startpunkten för Corbijns 40 år långa karriär som professionell bildskapare var satt. Anton hade vuxit upp i Strijens idyll på landsbygden ovanför floden Hollands Diep med strikta, protestantiska föräldrar och en yngre bror. Fadern var präst och som barn fanns även hos Anton tankar om att bli missionär. Men tonåringen Anton var en fri fågel med intresse för musiklivet, han vände blicken mot storstaden.

Anton Corbijn arbetade metodiskt och experimenterade ihop med Herman Brood — senare själv bildkonstnär. Portföljen med levande, personliga fotografier av såväl garageband som större musikgrupper växte. I samband med uppdrag för bandet Joy Division flyttade Corbijn 1979 till London där intensiteten i hans svartvita porträttbilder, och förståelse för musikvärlden, uppmärksammades i vidare kretsar. Vid den här tiden hade new wave-band tagit punkrockarnas plats på den engelska musikscenen. Den tidstypiska bilden från 1977 av en välklädd men nonchalant Elvis Costello, halvliggande på en hotellsäng i Amsterdam med gitarren över magen, sägs ha golvat redaktören Neil Spencer på tidskriften New Musical Express, där Corbijn landade första jobbet. Längre fram skulle han arbeta för de mest prestigefyllda magasinen, som Rolling Stone och Vogue. Ett annat tidigt porträtt återger David Bowie i omklädningsrummet på en teater i London, sångaren hade en roll i pjäsen The Elephant Man och poserar i höftskynke. Bowies tankfulla, sårbara hållning ger bilden skulpturala drag.

Tidigt i sin sedermera 40-åriga karriär övergav Corbijn konsertbilder till förmån för sina arrangerade men samtidigt uppriktiga och konstnärliga musikerporträtt. Holländarens blick för människors stil och karaktärsdrag var sällsynt, liksom hans förmåga att fånga dem i kameralinsen. Corbijns förmågor var också följden av att han alltid sökt efter personligheten bakom musiken — energin som gav upphov till skivalbumen och scenshowerna. Genom intima möten och mångåriga relationer lärde Corbijn känna många av de artister han fotograferade på djupet. Musikbranschen formade Corbijn, men hans kärva bildspråk, kanske influerat av en asketisk uppväxt, formade även delar av musikbranschen. Det var han som gav kultband som U2, New Order och Depeche Mode deras visuella identitet. Den mystik som finns i skivomslaget till U2s album Joshua Tree (1987) blev Anton Corbijns signum. Idag arbetar han enbart med regi, genombrottet var det mästerliga filmporträttet Control (2007) av Joy Divisons frontfigur Ian Curtis. Brandts utställning tillägnas fotografens bilder av musikvärlden.

Anton Corbijn
Hemstad: London, född i Strijen (Holland) 1955
Utbildning: Autodidakt
Kända verk: John Lydon/London (1979), Nick Cave/London (1996), Rolling Stones/Toronto (1994), Miles Davis/Montreal (1955), Tom Waits/Santa Rosa (2004), Joni Mitchell/West Dorset (1988)
Representerad: Fotografiska, Fotomuseum den Haag, Ludwig Museum
Utmärkelser: Prince Bernhard Cultuurfonds Prijs (2011), MTV & CADS Awards (2005), British Independent Film Awards (2007)
Hemsida: www.antoncorbijn.com

“Jag tycker att det är intressant med människor som håller sig utanför grupper.”Eva Lindström

Eva Lindström

Pressbild: Kom hem Laila, detalj (2018)
Fotograf: Bildmuseet

Bildmuseet: 2019.03.15—2019.09.08
Adress & resväg: Östra Strandgatan 30 B, Umeå

Den uppskattade illustratören och barnboksförfattaren Eva Lindström växte upp i residensstaden Västerås, där hon föddes 1952. Staden ligger vid Mälarens blå sjövatten och är en av Sveriges äldsta med sigill från 1200-talet. I Västerås höll Gustav Vasa reformationsriksdagen 1527 och här grundandes knappt hundra år senare också Rudbeckianska gymnasiet. I dagens moderna stadsbild framträder skulpturer av storheter som Grate, Alexandersson och Hild. Här verkar också livaktiga Västerås Konstskola som öppnades 1963 av tecknaren Erik Segerberg och konstnären Tore Hultcrantz. De såg industristadens behov av kultur och unga talangers behov av konstutbildning. När skolan firade femtioårsjubileum hade 1200 elever skissat i ateljéerna. Det var hit en ung Eva Lindström sökte sig, raka vägen från grundskolan. Hon hade tecknat sedan barnsben och lade fram begåvade arbetsprover vid antagningen. Den kreativa undervisningen mejslade sedan ut konturerna av hennes stil och fallenhet. Efter grundutbildningen fördjupade Lindström sina studier i Stockholm och tog examen på Konstfack. 

Det var arbetet med serieteckning och illustrationer för andra författare som blev inledningen på Eva Lindströms långa yrkeskarriär. Under de första åren på 1980-talet tecknade hon bland annat för kvinnotidningen Q, Aftonbladet, DN och Kamratposten. Men Lindström skrev också själv kärnfulla, korta texter i samspel med sina bilder. Det ena gav det andra, en kreativ process som tog sig uttryck i satiriska seriealbum som Utflykt, 1983 eller Tandem, 1985 — ett samarbete med illustratören Gunna Grähs. Året därpå började hon intressera sig mer för barnböcker och gjorde bilder för Sven-Olof Lorenzens Grävlingen som ville bli bilmekaniker och Lena Kallenbergs Ekorren Frans, utgivna 1986. Eva Lindströms första egna barnbok var Kattmössan, 1988. Debuten gav henne plats på scenen för barnlitteratur och hon skulle med tiden publicera ett femtiotal verk. En del av produktionen är gamla och nya samarbeten. Bland dem finns Katerina Mazettis Fjärrkontrolleriet, 2002 och Ellen Karlssons Snöret, fågeln och jag, 2013.  

Den som följt Eva Lindströms berättelser känner igen de udda, levande figurerna i de förskjutna perspektiven. Det enastående färgsinnet är utmärkande, landskapen och rummen hon målar blir samtidigt harmoniska färgskalor. När konstnären sammanfogar bilderna med sina kluriga textrader uppstår något unikt, personligt. Lindström målar och skriver ett slags vardagsfilosofi om stora frågor för små läsare. Fabler om ensamhet, vänskap, längtan, identitet och främmande platser. Men några pekpinnar syns aldrig till. I boken om Olli och Mo, 2012 beger sig två vänner på utflykt. Trots förberedelser far de vilse och hamnar i trångmål. Utflykten blir en oförutsedd resa som skymmer vart de egentligen var på väg. När kartan blir obrukbar i mörkret förlorar de riktningen i tillvaron, de måste lita till sig själva och finna nya vägar. Eva Lindströms senaste bok Laila kom hem, 2018 tilldelas i år priset Årets svenska bilderbok. Bildmuseets nya utställning tillägnad författaren visar hennes teckningar och måleri.           

Eva Lindström 
Hemstad: Stockholm, född i Västerås 1952 
Utbildning: Västerås Konstskola, Konstfack i Stockholm 
Kända verk: Vid bergets långa breda fot, Min vän Lage, Kom hem Laila
Representerad: Teckningsmuseet i Laholm, Nordiska Akvarellmuseet
Utmärkelser: Elsa Beskow-plaketten, Axel T. Sandbergs akvarellpris,
Augustpriset, ledamot i Svenska Barnboksakademin

“Surrealism finns i det undermedvetna.”
Rita Kernn-Larsen

Rita Kernn-Larsen

Pressbild: Självporträtt/Känn dig själv (1937)
Fotograf: © The Solomon R. Guggenheim Foundation

Gl. Holtegaard: 2018.08.24—2019.01.13
Adress & resväg: Attemosevej 170, Holte

På en monokrom arkivbild från galleriet Guggenheim Jeune i London sitter en elegant kvinna i tvådelad dräkt och hatt, hållningen är återhållsam men blicken förväntansfull. Bredvid syns några av hennes målningar. Kvinnan är Rita Kernn-Larsen som inviger sin soloutställning 1938, personligen inbjuden av mecenaten Peggy Guggenheim! Hon blir det nya avant-garde galleriets första surrealist och utställningen etablerar hennes konstnärskap. Kernn-Larsen föddes 1904 i Hillerød nära Fredriksborgs Slott och växte upp i ett välbeställt hem. Efter de fösta åren på Marie Mørks Privatskole reste hon 1924 till Oslo för en tid på Statens Tegneskole. Tillbaka i Danmark blev Kernn-Larsen 1927 antagen vid Det Kongelige Danske Kunstakademi. Dessa studier avbröts dock av den unga målaren 1929, skälet var en alltför traditionell undervisning. Istället klev 25-åringen på tåget till kontinenten och bosatte sig i Paris för studier på Académie Moderne, under mästaren Fernand Léger.

Académie Moderne var en fri konstskola för utländska studenter. Inriktningen var det nya abstrakta måleriet, undervisningen leddes av modernisten Fernand Léger och konstteoretikern Amédée Ozenfant. I Légers ateljé på Montparnasse var kraven påtagliga men spelrummet stort. Léger undervisade i en dynamisk, intellektuell miljö där Rita Kernn-Larsen fann sitt element. Det var också här hon träffade sin blivande make, journalisten och konsthandlaren Isak Grünberg. Kernn-Larsen tänjde på kompositionens gränser, fördjupade sig i former och kontrasterade färger. Övningen gav studenten sådan färdighet att hon bland annat fick illustrera omslagen till kända tidningar. Kernn-Larsen valdes också till en av få så kallade mästarelever som fick slutföra Legérs egna idéer, från teckningar till fullskaliga målningar. Under åren vid Académie Moderne prövade Kernn-Larsen flera konststilar men rörde sig tydligt från avbildande konstverk mot mer surrealistiska experiment.

Den nya, okonventionella surrealismen tilltalade inte Legér, men Kernn-Larsen hade hittat sin stil. Tillsammans med målare som Wilhelm Freddie och Franciska Clausen medverkade hon även till konstriktningens genombrott. Surrealisterna strävade efter en frigörelse från industrisamhällets nyttoperspektiv. 1933 återvände Kernn-Larsen till Danmark och öppnade egen ateljé, första separatutställningen visades året efter. Hon blev samtidigt medlem i den progressiva konstnärsgruppen Linien. 1935 deltog hon som en av få kvinnor utställningen Kubisme-Surrealisme i Köpenhamn. Intresset för Kernn-Larsens måleri förblev dock svalt i hemlandet. 1937 flyttade hon tillbaka till Paris och sedan till London, då som erkänd konstnär. Glansperioden varade omkring tio år och hennes mystiska, sensuella surrealism ställdes ut jämte storheter som Dali och Magritte. 1947 övergick hon till landskapsmåleri i Sydfrankrike. Den stora utställningen SOLO visar såväl tidiga som sena verk.

Curator: Kirstine Roepstorff

Rita Kernn-Larsen
Hemland: Danmark, född i Hillerød (1904-1998)
Utbildning: (Det Kongelige Danske Kunstakademi), Académie Moderne
Kända verk: Fantomerna, Dans och kontradans, Sökande efter månen
Press: La femme surréaliste, Women Artists and the Surrealist Movement
Representerad: Randers, Guggenheim, SMK, The Israel Museum

“Jag försöker undersöka vilken struktur verkligheten skulle kunna ha.”
Alicja Kwade

Alicja Kwade

Pressbild: Trans-For-Men (2018)
Fotograf: Ari Karttunen

EMMA konstmuseum: 2018.10.10—2019.04.28
Adress & resväg: Flitarvägen 5, Esbo

Skulptören Alicja Kwade föddes 1979 i Polen men familjen flyttade till Tyskland när hon fyllde åtta år. Alicja fick dubbelt medborgarskap och växte upp i Hannover i nordtyska Niedersachsen. Staden är en av världens främsta arrangörer av branschmässor för näringslivet men erbjuder samtidigt kulturinstitutioner som Sprengel Museum och Museum August Kestner. Alicjas familj var intellektuell och drev eget galleri. Fadern var konservator och modern forskare inom litteratur. Samtalen om kultur i hemmet och en egen nyfikenhet inför naturvetenskap försåg henne med ett slags tvärvetenskapligt perspektiv. Året 1999 blev Alicja Kwade antagen på Konsthögskolan i Berlin och löste enkelbiljett. Hon var då 19 år gammal. Under studietiden gjorde sig Kwade bekant med alla konstnärliga discipliner men fann sitt element i skulpturen. Kwade uppmärksammades tidigt och fick Piepenbrockpriset bara tre år efter examen. Kwade stannade i Berlin där hon idag arbetar.

Alicja Kwade är hängiven omvärldens struktur och vår perception av den beroende av bakgrund och perspektiv. Hennes inspiration kommer ofta från företeelser och påståenden hon själv inte förstår respektive instämmer i. I de fallen inleder hon sitt projekt genom att försöka besvara sin egen frågeställning. Kwade lyfter in abstraktioner som balans och rörelse i ateljén och ger dem konkret form i regelbundna konstverk. Kwade arbetar med många olika material som koppar, granit eller glas i sina skulpturer och spanar alltid efter nya intressanta objekt i omvärlden. Typiskt för hennes konst är just transformeringar av kända objekt, ofta vardagsföremål, till nya rumsliga strukturer som ändrar kontexten. Verket OrbitaGravitas skapar gravitation med stenblock i omloppsbanor av metall, Hubwagen deformerar pastellfärgade pallyftare i cirkelrörelser, ReReason bygger ledningssystem av blåsinstrument och Light Transfer of Nature skapar fler dimensioner genom spegeleffekter.

Konstnären har inga avsikter att förändra betraktarens värderingar, däremot hennes perception — i alla fall tillfälligt. Konstnären försöker medvetandegöra det subjektiva i perception genom förvrängningar. Illusionisten Harry Houdini var en av hennes förebilder. Kwades provokationer kring vad som egentligen är sant eller falskt kan associeras till fenomenologin och dess förnekande av kunskap om tingens natur. Det är krävande att betrakta sådant vi redan känner till i nya skepnader och sammanhang. Men det är drivkraften i Alicja Kwades konstnärskap, dessutom en förutsättning för vårt samhälle. Kwades stjärna har lyst allt starkare de senaste åren och syns nu för första gången i Finland med utställningen Trans-For-Men på EMMA, ett samarbete med Saastamoinenstiftelsen. Installationerna är utformade efter museets arkitektur och konstverken leder besökaren genom rummen. Teman är växelverkan, naturens system och tiden.

Curators: Marie Nipper & Arja Miller

Alicja Kwade
Hemland: Tyskland, född 1979 i Katowice, Polen
Utbildning: Universität der Künste, Berlin
Kända verk: Spira Mirabilis, DrehMoment, TunnelTeller
Representerad: Yuz Museum, Louisiana, Kunsthalle Mannheim
Utmärkelser:
Piepenbrockpriset, Robert Jacobsenpriset
Hemsida: Alicja Kwade

“Jag målar inte lösningar, jag målar problemen.”
Birgit Ståhl-Nyberg

Birgit Ståhl-Nyberg

Pressbild: Bli röd, baby! (1970)
Fotograf: Donald Byström

Uppsala konstmuseum: 2018.03.17—2018.08.19
Adress & resväg: Drottning Christinas väg 1E, Uppsala

​Den samhällskritiska konstnären Birgit Ståhl-Nyberg föddes 1928 i bysamhället Hammerdal i norra Jämtlands skogar. Trakten präglades av träindustri och gryende svensk arbetarrörelse. Vardagslivet var enkelt och strävsamt men kulturen var rik. Det målades och musicerades ute i stugorna. Teatergrupper uppträdde. Hos familjen Ståhl kunde man höra fadern spela fiol för Birgit och hennes systrar. Somliga skapade med sin penna, grannen var författaren och vännen Sara Lidman. Senare har Ståhl-Nyberg beskrivit hur hon växte upp i ett landskap som exploderade av skaparkraft och aldrig kände sig unik som konstnär, snarare som del av en tradition. Birgit Ståhl-Nybergs barndom var, liksom hennes vuxna liv, fylld av kontraster. Idyllen med hojtande barn som sprang över ängarna och livets allvar med tunga hushåll och slitiga, hårt styrda arbetsplatser. En tillvaro som formade stark gemenskap och politisk medvetenhet. Fadern Elov Ståhl stod bakom Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundets första fackförening i Hammerdal, 1925.

Birgit Ståhl-Nyberg började rita och måla disciplinerat redan som barn. Hennes föräldrar uppmuntrade henne med en teckningskurs på Nordiska korrespondensinstitutet. Kursen möjliggjorde så småningom ansökan till Otte Skölds målarskola där hon blev antagen 1949. Hon var 21 år och kunde med besparingar från flera års arbete i Hammerdals specerihandel flytta till Stockholm. 1951 läste hon sedan vidare på Académie Libre för målaren, sedermera professorn, Lennart Rodhe. Under studierna i Stockholm försörjde sig Birgit Ståhl-Nyberg bland annat som hembiträde hos den kände diplomaten Per Anger. Anställningen ordnades av konstnären och vännen Berta Hansson och vidgade Ståhl-Nybergs yrkesnätverk inom etablissemanget. 1952 fortsatte Ståhl-Nyberg vid Kungliga konsthögskolan där hon träffade blivande maken Hendrik Nyberg samt skolades av göteborgskoloristen och professorn Ragnar Sandberg fram till examen 1957. Hennes första separatutställning visades 1961 på Ebba K Petterssons kulturhus Lilla Paviljongen i Stockholm.

Birgit Ståhl-Nyberg skissade enligt klassisk metod men skapade modern socialrealism. Hennes viktigaste influenser tillskrivs Fernand Léger, Henri Rousseau samt Diego Rivera. Vardag i förändring återkom ständigt i hennes teckning och måleri. Hon fångade rörelsen genom att stanna upp och se sig om. Vilka var alla, vart var de på väg, vart var Sverige på väg? Motivvärlden inrymde både stad och landsbygd men tonvikten låg på människors villkor. När Akalla tunnelbanestation byggdes 1975 fick Birgit Ståhl-Nyberg uppdraget att måla flera av väggarna. Teman var industrisamhällets arbetsroller, gemenskap, könsroller och normer. Ambitionen var att målningarna skulle få resenärer att reflektera över sin tillvaro. De levande bilderna med accentuerade perspektiv var även kritik mot tilltagande konformism. Stationen invigdes 1977 och blev konstnärens största projekt. Ståhl-Nyberg tänkte sig att konsten både förändrar och förenar. Spänningen som alstrades mellan arbetarbakgrunden och samhällets elit består i utställningen Framtiden på väg.

Curators: Ann-Christine Fogelberg & Åsa Thörnlund

Birgit Ståhl-Nyberg
Hemland: Sverige, född i Hammerdal (1928-1983)
Utbildning: Otte Skölds målarskola, Académie Libre, Kungliga konsthögskolan
Kända verk: Vägbygget, Woman Power, Det nya modet, Arbetsgemenskap
Representerad: Norrköpings & Västerås konstmuseer, Moderna Museet
Utmärkelser: Hakon Ahlbergs stipendium

© 2019 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑