“Det är förresten så medryckande och rörande i denna tid ute i naturen; se allting som står och strider, kryper och kämpar för att nå fram i tid, ja så må vi andra då heller inte ge tappt…”Anna Ancher, våren 1910

Anna Ancher

Pressbild: Solsken i det blå rummet, detalj (1891)
Fotograf: Skagens konstmuseer/SMK

Statens Museum for Kunst: Utställning till 2020-05-24
Adress & resväg: Sølvgade 48, Köpenhamn

Allra längst upp på Jyllands nordspets, innanför sanddynerna där två vilda hav brusar, ligger semesterpärlan Skagens färgglada hus. Det gamla fiskesamhället med rötter i medeltiden var en gång Danmarks största och präglades av stormar och tungt arbete. Men ljuset är magiskt och stränderna långa i det böljande landskap som under 1870-talet gav upphov till en berömd konstnärskoloni — Skagenmålarna. Det här var industrialismens tidevarv i Europa. Men på landsbygden jämte fabrikerna som sköt upp ur marken spirade samtidigt nya gemenskaper. Den fria konsten blev motvikt till maskinen och konstnärer som också ville fjärma sig från reaktionära lärosäten samlades i kolonier. I Norden blev Skagenmålarna tveklöst en av de mest färgstarka grupperna. De första stegen togs redan 1833 när målaren Martinus Rørbye klev ur droskan och bländades av landskapet. Författaren H C Andersen var en annan betydande gäst som 1859 upptäckte Skagen. Med åren spreds ryktet om den ljusa kustorten och dess vyer blev ett spörsmål bland konstnärer.    

På 1860-talet började målare från Danmark, Norge och Sverige strömma till och det ensliga fiskeläget Skagen blev arbetsplats också för konstnärer. Den särpräglade miljön med sin genuina befolkning inspirerade till landskapsbilder och figurmålningar. Typiskt för kända Skagenmålare som Peder & Marie Krøyer, Holger Drachman och Viggo Johansen med flera var realistiska skildringar av den lokala vardagens arbete, jämte lättare friluftsmotiv, ofta befolkade av sommargäster. Skilda världar möttes på Skagen men nyfikenheten var ömsesidig, målarna livade upp orten och nya vänskapsband knöts. De flesta tillresta målare tog in på Brøndums Hotel som drevs av det strävsamma krögarparet Erik och Ane Hedwig Brøndum. Hotellets servering blev en sorlande mötesplats för konstnärer, även för kompositörer och författare. På sätt och vis blev värdshuset också galleri, många konstnärer betalade logi med sina verk. Det var här Michael Ancher 1874 klev in genom dörren och träffade krögarparets driftiga dotter Anna. De förstod snart att det var de två, men Anna var mycket ung. Bröllopet stod sex år senare.  

Anna Ancher var unik bland Skagenmålarna eftersom hon var född och uppvuxen på Skagen. Hon kände fiskarfamiljerna och fann vägen genom landskapet som lockat hit målarna. Hennes barndom utspelades mitt i den framväxande konstnärskolonin, hon såg målningarna och hörde samtalen på gästgiveriet där hon gjorde sina första skisser. I en tid som motarbetade kvinnliga  konstnärer stod ödet på Annas sida. Den blivande maken Michael Ancher såg Annas begåvning och tillsammans med bland andra Karl Madsen ordnade han lektioner och övertalade föräldrarna. Vintern 1875 for Anna till Wilhelm Kyhns målarskola i Köpenhamn och den första av tre studieperioder. Anna Ancher etablerade sig på Charlottenborgs vårutställning 1881 i Köpenhamn. Med sitt briljanta färgsinne var Ancher bland de förnämsta Skagenmålarna och nyskapande inom danskt måleri. Konstnären är särskilt känd för sina nyansrika, intensiva vardagsporträtt och interiörer med infallande dagsljus. Konsthistorikern Lise Svanholm menar att Ancher var den första danska målare som lyckades fånga solstrålar. Utställningen på SMK ger besked.  

Anna Ancher
Hemland: Danmark, född i Skagen (1859-1935)
Utbildning: Wilhelm Kyhns målarskola för kvinnor, Pierre Puvis de Chavannes ateljé i Paris, Studieresor till Wien och Paris
Kända verk: Flickan i köket, Aftonbön, Interiör med röda vallmor
Utmärkelser: Eckersbergmedaljen, Tagea Brandt Rejselegat
Representerad: Skagens Museum, Ribe Kunstmuseum, Hirschsprungska Samlingen

“Man måste slå fast en sak, att den konstruktiva konsten är 1900-talets konst!”Olle Baertling

Olle Baertling

Pressbild: Ardalki (1964)
Fotograf: Hallands konstmuseum/© Baertlingstiftelsen

Hallands konstmuseum: Utställning till 2020-03-22
Adress & resväg: Tollsgatan 32, Halmstad

I sydvästra Sverige ligger Halmstad. Genom kvarteren, förbi det röda slottet strömmar floden Nissan ut i Laholmsbukten med nya intryck varje dag. En av dem som växte upp i den levande hamnstaden skulle så småningom själv bli en del av platsens kultur — konstnären Olle Baertling. Stadens högskola flankeras av hans stålskulptur Asamk. Men vägen dit var inte rak, som linjerna i hans senare typiska måleri. Från början intresserade sig den unge Baertling för ekonomiska vetenskaper. Redan i tonåren hade han flyttat upp till Stockholm för studier. 1929 satt han böjd över skrivbordet på Skandinaviska Banken och handlade med valutor, karriären som bankman skulle vara i 27 år. Men utanför kontoret spirade intresset för konsten. Baertling började synas oftare på utställningar, föreläsningar och vernissager. Efterhand köpte han egen konstnärsmateriel och började måla under lediga stunder. Måleriet var först en hobby, men en seriös sådan. Baertlings föreställande måleri, gärna stadsvyer, utvecklades med åren och fick expressionistiska drag.  

Året 1938 arrangerade Liljevalchs en prestigefylld konstutställning där verk av Matisse, Braque, Laurens och Picasso ställdes ut samtidigt! När Olle Baertling besökte konsthallen på Djurgården fick han, liksom troligen fler konstintresserade, bestående intryck och började utforska mästarnas stilar. När Baertling 1939 gifte sig med Lisa von Roxendorff avbildade han sin hustru med konstverket Lisa. Han inspirerades av Matisse och porträttet i brudklänning med bukett målades efter impressionistiskt maner. Baertling gjorde fler liknande porträtt men experimenterade också med städer och landskap.  Fauvistiska målningar i mustig, oskarp stil ställdes mot kubistiska och även naivistiska bilder under 1940-talet. Det finns en imponerande bredd i Baertlings produktion och han arbetade med de flesta stilar längs vägen mot det etablerade konstnärskapet. Men efter 1945 går det att se hur Baertling i sin ateljé rör sig från det avbildande måleriet till obestämda, mer abstrakta element. När framtidstron återvände med freden i Europa gjorde Olle Baertling flera utvecklande resor till England och Frankrike.  

Den ambitiöse Baertling for till Paris för att närma sig, och så småningom själv stiga upp på, den nya konstruktivistiska konstscenen. Ledsagare var målarna André Lothe och Fernand Léger som undervisade Baertling och frilade hans öppna, geometriska form. Olle Baertlings första separatutställning öppnades i Stockholm, 1949. Hans moderna kompositioner med vinklar och färgkontraster var något nytt, ändå var mottagandet ljumt. Enligt Baertling satt publiken fast i 1800-talets kulturarv! Han fjärmade sig helt från realismen och såg ett nytt bildspråk där färg, rymd och rörelse var det väsentliga — inte symboliken. En av hans främsta inspiratörer var kubisten Auguste Herbin. Konstverket skulle enbart hänvisa till sig självt och upplevas, inte tolkas. Uttrycket var universellt och betraktaren behövde ingen förkunskap. Baertling lämnade definitivt bankkontoret för konsten 1956 och gjorde sig med tiden ett namn internationellt. Hans dynamiska färgbilder med oändliga linjer speglar, liksom efterkrigstidens arkitektur, optimismen inför — just — oändliga möjligheter. Utställningen på Hallands konstmuseum förmedlar känslan.   

Curator: Annelie Tuveros

Olle Baertling
Hemland: Sverige, född i Halmstad (1911-1981)
Utbildning: Autodidakt/studier på Fernand Légers konstskola
Kända verk: Rudra, Dance Lyonnaise, Iras, Effets Cinétiques, Asamk
Utmärkelser: Kvarteret Baertling (Halmstads högskoleområde)
Gallerier: Melefors, Nordenhake
Representerad: Nationalmuseum, Kalmar konstmuseum, Örebro läns musem, Göteborgs konstmuseum, Moderna museet m fl
Hemsida: Baertlingstiftelsen

“Jag har förstått att en målare först är färgkonstnär, sedan lyriker, och att varje solstånd på dagen bör få sin egen teknik.”Ellen Thesleff

Ellen Thesleff

Pressbild: Lektyr (1906)
Fotograf: Hanna Kukorelli/© HAM

HAM: Utställning till 2020-01-26
Adress & resväg: Södra Järnvägsgatan 8, Helsingfors

När den kultiverade familjen Thesleff flyttade till staden Kuopio i Finland 1872 väckte skogsmarkerna liv i dottern Ellens konstnärlighet. Lantstället i Murole blev hennes djupaste inspirationskälla. Den viljestarka Ellen var äldst i en syskonskara på fem och hennes familj var både konstnärlig och musikalisk. De vistades ofta i naturen och föräldrarna understödde dotterns målarambitioner. Fadern, ingenjören August, lärde Ellen teckningens grunder och tog med henne på utställningar. 1885 flyttade familjen till Helsingfors och Ellen slutförde sina år på Svenska fruntimmersskolan. Därefter skrev hon in sig på Adolf von Beckers målarskola och inledde sin formella utbildning. Två år senare blev Ellen Thesleff antagen på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors. 1890 fortsatte hon i landskapsmålaren Gunnar Berndtsons ateljé, tillsammans med bland andra målaren Beda Stjernschantz. Denna tid utmynnade i hennes första vernissage på Finska konstnärers höstutställning 1891. Där visades målningen Eko, med den ropande vallflickan, som sedan dess har en framskjuten plats i Thesleffs produktion. 

Stärkt av sin framgång reste 22-åringen Ellen Thesleff samma år till Paris för studier på den progressiva konstskolan Académie Colarossi. Tillsammans med bland andra Sigrid Granfeldt fick hon  undervisning av målare som Gustave Courtois och Puvis de Chavannes. Tiden utanför ateljén ägnades åt Paris kulturliv och Thesleff sågs ofta med sitt teckningsblock på Louvren framför italienska konstverk av da Vinci och Botticelli. Även den antika konsten från Egypten påverkade henne. Kollegan Magnus Enckell, som samtidigt gick på Académie Julian, fick betydelse för Thesleff. De inspirerade varandra i hantverket och under långa samtal på Paris konstutställningar eller på Café de la Régence — en mötesplats där många skandinaver träffades. De två blivande finska symbolisterna sökte det inre, mystiska i tillvaron. Starka influenser kom från musiken och poesin. Thesleffs stil var stämningsfull, Enckells mer skiftande. Studietiden avslutades i mars 1892. Thesleff och Enckell beslutade sig för att invänta sommarljuset och uppleva några fler pjäser och utställningar innan hemresan. 

En utomhusbild från Murole i Finland 1893 visar Ellen Thesleff och Sigrid Granfelt vid ett staffli. De har snaggat sig och klätt sig i herrskjorta med slips. Kanske ville de utmana tidens könsroller genom att understryka dem, och drömma sig bort från dem. Målarna blev i sitt arbete både radikaler och romantiker. 1894 reste Thesleff ner till Florens med poeten Ingeborg von Alfthan, som hon också porträtterade. Kulturen gjorde betydande intryck på Thesleff som återvände i långa perioder. I sitt måleri lyckades hon med tiden sammanföra den italienska värmen med det finska vemodet. I Florens mötte hon 1907 teatervisionären Gordon Craig som lärde henne träsnittsteknik. Craigs idéer om estetiska och symboliska, snarare än realistiska, uttryck inom teater och konst påverkade Thesleff i riktning mot fauvismen. Konsten blev en egen värld, oberoende av de yttre motiven — L’art pour l’art! En annan betydande influens var målaren Vasilij Kandinsky med sin färglära, måleriteknik och estetiska psykologi med anknytning till musiken. Thesleff var även musikintresserad och spelade gitarr. 

Året 1908 visades Ellen Thesleffs första separatutställning på konstagenturen Liberty i Helsingfors. Konstnären blev omskriven i Hufvudstadsbladet och målningen Landskap från Toscana köptes av Finska konstföreningen. 1909 visade Thesleff också en serie träsnitt från Florens, hon räknas idag jämte Simberg och Gallen-Kallela till teknikens främsta i Finland. Därefter följde utställningar ungefär vartannat år, 1917 år separatutställning på Salon Strindberg var särskilt framgångsrik. Med tiden skulle Thesleffs produktion omfatta 780 målningar och 170 träsnitt, dessutom 60-talet etsningar! Hennes största beställningsarbete var en serie väggmålningar på Pekkala gård i Ruovesi 1928, samt en takmålning för Konstnärsgillet i Finland, i Helsingfors 1934. Thesleff tillhör den finska guldåldern och var banbrytande med sin levande symbolism och expressionism. Hennes arbete förnyade landets måleri och grafik. Thesleffs målningar är lyriska och kännetecknas av sparsamma färgharmonier i ljus kolorit. Konstnären verkade i över sex decennier och levde på sitt yrke. Utställningen visar målningar från olika tidsperioder och vistelseorter. Arkiverade fotografier, texter och skissböcker ger verken sammanhang.  

Curator: Hanna-Reetta Schreck

Ellen Thesleff
Hemland: Finland, född i Helsingfors (1869-1954)
Utbildning: Adolf von Beckers privatakademi, Konstföreningens ritskola i Helsingfors (senare Bildkonstakademin), Gunnar Berndtsons ateljé, Académie Colarossi i Paris
Kända verk: Skördefolk i båt, Olivskog, Hamn, Violinspelerska
Utmärkelser: Pro Finlandia-medaljen, bronsmedalj på Världsutställningen i Paris, hedersmedlem i Konstnärsgillet i Finland
Representerad: Ateneum/Finlans nationalgalleri, Serlachius museer, Åbo konstmuseum

“En bild behöver inte vara perfekt för att vara fascinerande.”Anton Corbijn

Anton Corbijn

Pressbild: Kate Bush, London (1982)
Fotograf: Brandts/ © Anton Corbijn

Brandts: Utställning till 2019-11-17
Adress & resväg: Brandts Torv 1, Odense

När rockprofilen Herman Brood uppträdde på en krog i Groningen 1975 följdes bandet av en gänglig tjugoåring med väl använd kamerautrustning. Den självlärde fotografen som förevigade spelningen nedanför scenen var en annan blivande stjärna — Anton Corbijn. Det uppstod samförstånd mellan den lågmälde musikälskaren Anton och den äldre rebellen Herman, som en tid kallades för Hollands första och enda rockstjärna. Anton var hängiven fotografi sedan han fått sina bilder från bandet Solutions konsert, också i Groningen, 1972 publicerade i pressen. Ett samarbete med Brood inleddes på stående fot och startpunkten för Corbijns 40 år långa karriär som professionell bildskapare var satt. Anton hade vuxit upp i Strijens idyll på landsbygden ovanför floden Hollands Diep med strikta, protestantiska föräldrar och en yngre bror. Fadern var präst och som barn fanns även hos Anton tankar om att bli missionär. Men tonåringen Anton var en fri fågel med intresse för musiklivet, han vände blicken mot storstaden.

Anton Corbijn arbetade metodiskt och experimenterade ihop med Herman Brood — senare själv bildkonstnär. Portföljen med levande, personliga fotografier av såväl garageband som större musikgrupper växte. I samband med uppdrag för bandet Joy Division flyttade Corbijn 1979 till London där intensiteten i hans svartvita porträttbilder, och förståelse för musikvärlden, uppmärksammades i vidare kretsar. Vid den här tiden hade new wave-band tagit punkrockarnas plats på den engelska musikscenen. Den tidstypiska bilden från 1977 av en välklädd men nonchalant Elvis Costello, halvliggande på en hotellsäng i Amsterdam med gitarren över magen, sägs ha golvat redaktören Neil Spencer på tidskriften New Musical Express. Anton Corbijn hade landat första jobbet! Längre fram skulle han arbeta för de mest prestigefyllda magasinen, som Rolling Stone och Vogue. Ett annat tidigt porträtt återger David Bowie i omklädningsrummet på en teater i London, sångaren hade en roll i pjäsen The Elephant Man och poserar i höftskynke. Bowies tankfulla, sårbara hållning ger bilden skulpturala drag.

Tidigt i sin sedermera 40-åriga karriär övergav Corbijn konsertbilder till förmån för sina arrangerade men samtidigt uppriktiga och konstnärliga musikerporträtt. Holländarens blick för människors stil och karaktärsdrag var sällsynt, liksom hans förmåga att fånga dem i kameralinsen. Corbijns förmågor var också följden av att han alltid sökt efter personligheten bakom musiken — energin som gav upphov till skivalbumen och scenshowerna. Genom intima möten och mångåriga relationer lärde Corbijn känna många av de artister han fotograferade på djupet. Musikbranschen formade Corbijn, men hans kärva bildspråk, kanske influerat av en asketisk uppväxt, formade även delar av musikbranschen. Det var han som gav kultband som U2, New Order och Depeche Mode deras visuella identitet. Den mystik som finns i skivomslaget till U2:s album Joshua Tree från 1987 blev Anton Corbijns signum. Idag arbetar han enbart med regi, genombrottet 2007 var det mästerliga filmporträttet Control av Joy Divisons frontfigur Ian Curtis. Brandts utställning tillägnas fotografens bilder av musikvärlden.

Anton Corbijn
Hemland: Holland, född i Strijen 1955
Utbildning: Autodidakt
Kända verk: John Lydon/London, Nick Cave/London, Rolling Stones/Toronto, Miles Davis/Montreal, Tom Waits/Santa Rosa, Joni Mitchell/West Dorset
Representerad: Fotografiska, Fotomuseum den Haag, Ludwig Museum
Gallerier: Tres Hombres Art
Utmärkelser: Prince Bernhard Cultuurfonds Prijs, MTV & CADS Awards, British Independent Film Awards
Hemsida: Anton Corbijn

“Jag tycker att det är intressant med människor som håller sig utanför grupper.”Eva Lindström

Eva Lindström

Pressbild: Kom hem Laila, detalj (2018)
Fotograf: Bildmuseet

Bildmuseet: Utställning till 2019-09-08
Adress & resväg: Östra Strandgatan 30 B, Umeå

Den uppskattade illustratören och barnboksförfattaren Eva Lindström växte upp i residensstaden Västerås, där hon föddes 1952. Staden ligger vid Mälarens blå sjövatten och är en av Sveriges äldsta med sigill från 1200-talet. I Västerås höll Gustav Vasa reformationsriksdagen 1527 och här grundandes knappt hundra år senare också Rudbeckianska gymnasiet. I dagens moderna stadsbild framträder skulpturer av storheter som Grate, Alexandersson och Hild. Här verkar också livaktiga Västerås Konstskola som öppnades 1963 av tecknaren Erik Segerberg och konstnären Tore Hultcrantz. De såg industristadens behov av kultur och unga talangers behov av konstutbildning. När skolan firade femtioårsjubileum hade 1200 elever skissat i ateljéerna. Det var hit en ung Eva Lindström sökte sig, raka vägen från grundskolan. Hon hade tecknat sedan barnsben och lade fram begåvade arbetsprover vid antagningen. Den kreativa undervisningen mejslade sedan ut konturerna av hennes stil och fallenhet. Efter grundutbildningen fördjupade Lindström sina studier i Stockholm och tog examen på Konstfack. 

Det var arbetet med serieteckning och illustrationer för andra författare som blev inledningen på Eva Lindströms långa yrkeskarriär. Under de första åren på 1980-talet tecknade hon bland annat för kvinnotidningen Q, Aftonbladet, DN och Kamratposten. Men Lindström skrev också själv kärnfulla, korta texter i samspel med sina bilder. Det ena gav det andra, en kreativ process som tog sig uttryck i satiriska seriealbum som Utflykt, 1983 eller Tandem, 1985 — ett samarbete med illustratören Gunna Grähs. Året därpå började hon intressera sig mer för barnböcker och gjorde bilder för Sven-Olof Lorenzens Grävlingen som ville bli bilmekaniker och Lena Kallenbergs Ekorren Frans, utgivna 1986. Eva Lindströms första egna barnbok var Kattmössan, 1988. Debuten gav henne plats på scenen för barnlitteratur och hon skulle med tiden publicera ett femtiotal verk. En del av produktionen är gamla och nya samarbeten. Bland dem finns Katerina Mazettis Fjärrkontrolleriet, 2002 och Ellen Karlssons Snöret, fågeln och jag, 2013.  

Den som följt Eva Lindströms berättelser känner igen de udda, levande figurerna i de förskjutna perspektiven. Det enastående färgsinnet är utmärkande, landskapen och rummen hon målar blir samtidigt harmoniska färgskalor. När konstnären sammanfogar bilderna med sina kluriga textrader uppstår något unikt, personligt. Lindström målar och skriver ett slags vardagsfilosofi om stora frågor för små läsare. Fabler om ensamhet, vänskap, längtan, identitet och främmande platser. Men några pekpinnar syns aldrig till. I boken om Olli och Mo, 2012 beger sig två vänner på utflykt. Trots förberedelser far de vilse och hamnar i trångmål. Utflykten blir en oförutsedd resa som skymmer vart de egentligen var på väg. När kartan blir obrukbar i mörkret förlorar de riktningen i tillvaron, de måste lita till sig själva och finna nya vägar. Eva Lindströms senaste bok Laila kom hem, 2018 tilldelas i år priset Årets svenska bilderbok. Bildmuseets nya utställning tillägnad författaren visar hennes teckningar och måleri.           

Eva Lindström 
Hemland: Sverige, född i Västerås 1952 
Utbildning: Västerås Konstskola, Konstfack i Stockholm 
Kända verk: Vid bergets långa breda fot, Min vän Lage, Kom hem Laila
Representerad: Teckningsmuseet i Laholm, Nordiska Akvarellmuseet
Utmärkelser: Elsa Beskow-plaketten, Axel T. Sandbergs akvarellpris,
Augustpriset, ledamot i Svenska Barnboksakademin

© 2020 Konstkoll

Tema av Anders NorénUpp ↑